Siden sammet trasa lump eller Don´t try this at home!

Dupionsiden är ett väldigt fint tyg om man vill sy lite snyggare klänningar. Det är ganska styvt så vida kjolar får en naturlig vidd. Många dupionsiden skiftar vacker då det ofta är olika färg i varp och inslag. Jag har sytt en hel del av sidenet men aldrig tvättat något av plaggen. Enligt tvättrådet skall det kemtvättas men man KAN vattentvätta det. Man måste dock vara varse om att man inte kommer att känna igen sitt tyg när man tagit det ur tvättmaskinen. Lystern blir helt annorlunda, varpen färgar av sig på inslaget, det krymper rejält och blir så oerhört mycket mjukare.
 
Eftersom jag funderar på att sy en (till!) sidenklänning till Guldklaven så bestämde jag mig för att provtvätta en liten bit. Det här är resultatet:
 
 
Biten till vänster är den tvättade. Sidenet krympte ganska exakt 15 % och som ni ser tog den ceriserosa varpen över nästan helt och hållet. Men tyget blev mjukt och smidigt, vilket kan vara en fördel vid sömnad av t ex blusar. Ja, det var ju en jäkla tur att jag inte gjorde som jag brukar, bara tvätta och tänka att det ska gå bra. För det mesta tvättar jag förstås alltid mina tyger innan jag syr, bara för att undvika obehagliga överraskningar, men om det blir en Guldklavenklänning i dupionsiden så kommer jag tveklöst att kemtvätta den när det behövs. 

Den bästa dagen!

Det har knappast undgått någon att jag numera är arbetslös. Ett tillstånd som i sanningens namn inte är helt fel såhär på sommaren, men som rent ekonomiskt är en katastrof. Sen vill man ju förstås jobba och finnas i ett sammanhang. Jag har därför, tro det eller ej, sökt lite jobb. Jag har dock förbehållit mig rätten att vara en smula kräsen, d v s uteslutande sökt jobb som för mig verkat spännande och intressanta. Så var det med det jobb på Folksam som jag sökte i mitten på maj. Det stod i princip "Boel, this is for you!" 
 
Jag skickade förstås in min ansökan. Dagen efter fick jag ett test på nätet och därefter fick jag vara med om en telefonintervju och sedan en intervju irl. Det är inte ofta jag har varit med om en sådan, så självklart var jag en smula nervös, men tänkte att jag skulle vara mig själv. Det verkade vettigast. 
 
Sen uppstod förstås det problem. Vad skulle jag ha på mig? Jag ville egentligen ha en vanlig långärmad skjortblus, men alla mina hade krymp på bredden och jag hittade faktiskt ingen med tillräckligt långa ärmar på stan så du gjorde jag det alla andra skulle gjort i samma situation - jag sydde en tröja.
 
Jag till och med KÖPTE tyg enkom till ändamålet. Tunn sweatshirttrikå på Ohlssons. På axlarna sydde jag röda knapphål och använde de pepitarutiga knapparna jag hade i min knappburk. 
 
 
Ärmarna sydde jag förstås tillräckligt långa. Det brukar vara dåligt med ärmlängden på köpeströjor.
 
 
Jag är jättenöjd med min jobbsökarjumper och intervjun gick bra. Sen har jag väntat och väntat och väntat... Slängts mellan hopp och förtvivlan men bestämde mig ändå för att vara positiv. Om det till äventyrs skulle gå åt skogen fick jag väl hantera det då, sa jag till mig själv. Ett par timmar i fosterställning och sen upp i sadeln igen.
 
I morse ringde de och sa att jag kan börja den 19 augusti. Jag hoppas ni förstår hur FRUKTANSVÄRT glad jag är! Hela dagen har jag gått omkring med ett leende på läpparna och det känns inte som att jag någonsin kommer att sluta med det.
 
Ikväll firar vi med sushi på Odod. Because I´m worth it! Ha en bra midsommar, alla mina läsare!

Syflow

 Malin: "Jaharu, du syr kläder av gardintyg." (Diskret fniss)
Jag: "Nähädu! Det här är faktiskt inget gardintyg!" (Förnärmat fnys)
 
Tyget vi pratade om är ett tunt linnetyg som jag fyndade någon gång under mina år på Ohlssons. Jag hade ingen aning om vad det skulle bli, men jag gillade färgerna skarpt. I helgen blev det i alla fall en klänning. 
 
 
Jag har använt överdelen av ett Burdamönster med dubbla insnitt fram och bak och båtringning och nedtill gjorde jag en vid kjol Så nej, det här är ingen gardinklänning.
 
Det är däremot denna som är sydd av en stuvbit (givetvis från Ohlssons) men inte vilken stuvbit som helst utan en stuv av ett Sandersontyg! 
 
 
Det var ingen stor bit, lite drygt en meter kanske, och jag hade inte en tanke på att använda den till gardin. Så det blev en klänning.
 
 
Det här är också linne, dock en smula kraftigare än det storblommiga. Jag älskar de fina körsbärsblommorna och de små fåglarna. Jag använde samma mönster som ovan, men hela mönstret denna gång. Gjorde en liten v-ringning i ryggen också. Jag har inte fodrat någon av klänningarna då jag inte tyckte det behövdes. Det är så svalt och skönt med linne på sommaren, och snart blir det ju riktigt varmt igen, eller hur?
 
Anna Neah brukar beställa mönster när det är rea och beställer man ett visst antal blir det fraktfritt, så vi har beställt tillsammans. Jag köpte bland annat detta:
 
 
Det är Gertie som står för designen. Hon har en underbar syblogg som ni kan kika på HÄR. Jag köpte en liten jeansstuv (gissa var?) som jag sydde en provbyxa av.
 
 
Faktiskt rätt ok modell. Jag börjar bli van vid hög midja och dragkedjan bak då jag har sytt två såna långbyxor tidigare förutom att jag har sex par Piece-byxor som är konstruerade på samma sätt. Blusen är dock inte den som finns i mönstret. Jag är tveksam till om den här sortens knytblus är något för mig. Blusen på bilden kommer från Carlings.
 
På det hela taget är jag grymt nöjd med mina alster, som alla har producerats den senaste veckan. Fullt så nöjd är jag inte med denna, som hunnit bli ett par veckor nu.
 
 
Den sydde jag av ett jättegulligt tunt bomullstyg som jag köpte när jag senast var på Stof och Stil i Malmö. Eller näst senast, jag minns faktiskt inte. 
 
 
Jag slog nämligen på stort och köpte ett mönster på tygaffären här i Luleå (Ohlssons heter den visst...). Jag överskattade tydligen min storlek och sydde den lite för stor. Den ser ok ut på bilden men är för stor i ryggen så det blir lite nattlinne över hela kreationen. Men det gör ingenting. Det är bara skönt när det är lite luftigt, särskilt när det är sån där riktigt härlig högsommarvärme som det snart ska bli...
 
Ja, det var det! Jag upptäckte till min fasa att mitt tygförråd börjar sina. Jag har visserligen en del hela tyger både uppe och i källaren, men det är mest fleece, vindpoplin och ull. Jag gjorde en grundlig inventering häromveckan när jag gjorde om lite i tyghyllan.
 
 
Istället för att ha alla tyger hopvikta så gjorde jag rullar av alla utom de lite större bitarna. På det sättet fick jag mycket bättre översikt. När jag ändå höll på gick jag igenom alla mönster, både köpta och de som jag ritat av. Jag kastade MASSOR!
 
Nej, jag får fylla på beståndet lite. Risken finns att jag annars måste ägna dagarna åt att rulla tummarna. 

Snabbsytt

Det har inte blivit så väldigt mycket sytt på sistone fast det egentligen aldrig varit så nödvändigt som nu. Jag har gått upp en del sen i höstas och stora delar av min garderob passar helt enkelt inte längre. Jag har förstås funderat på om jag ska försöka gå ner de där kilona, men samtidigt tycker jag att jag klär i lite mer fyllning än tidigare. Faktiskt. Så jag ska nog helt enkelt försöka få de här kilona att stanna kvar och istället sy lite nya kläder.
 
Häromdagen sydde jag en a-linjeformad klänning av ett av bomullstygerna jag köpte av Ulla.
 
 
 
 
Jag gillar tyget och nu när jag har kastat bunten med färgprover från färganalysen 1988 är jag fri att återigen använda rosa, så länge jag känner att jag passar i det. Som ni ser är det också lite orange i mönstret, alltså den värsta blandningen man kan tänka sig, om man får tro min mamma för sisådär 40 år sedan. Sanningen är dock att de två färgerna i kombination har en förmåga att lyfta varandra på samma sätt som grönt och blått kan göra.
 
Observera att det här är mina egna åsikter och inte någon vetenskap...
 
Och koftan då? Jovars, jag tycker att den passar. 
 
 
 
Dessvärre släpper den NÅGOT SÅ FRUKTANSVÄRT! Jag bar en plastmapp under armen när jag gick till Trygghetsrådet i förmiddags och när jag lade ner den på bordet, mappen alltså, så var den alldeles luden. Jag drog med handen över den och fick en hel hårboll i handen. Som att klappa en katt som släpper hår. Och Jannes bil ser inte så rolig ut. "Men hon har ju Fridas Merca nu!" tänker ni kanske. Eller inte. Men hursomhelst så har den fortfarande dubbdäck. Skall åtgärdas till helgen.
 
 
Och jag lovar att jag skall rolla bort vartenda litet ludd från Toyotan och ALDRIG mer ha på mig den koftan. Inte innan jag har tvättat den i alla fall. Det kanske hjälper.
 
Och nu någonting för oss som älskade lakritsplopp och inte riktigt har kommit över förlusten.
 
 
Salmiakcenter. Helt ok. Jajamen. 

Att göra en kofta

De hade lite rea på Åhléns och jag köpte två luddiga trekvarsärmade jumprar för 49 kronor vardera. Jättesöta till höga jeans och när jag väl kom hem såg jag att den ena skulle passa som kofta till min nya klänning (som jag visar en annan dag). 
 

Och eftersom jag är ett synnerligen händigt fruntimmer bestämde jag mig för att helt enkel göra en kofta! Jag började med att mäta ut mitten på framstycket och dra in en tråckeltråd i den maskan.

 
 
Därefter pressade jag en remsa tunn vlieseline på baksidan. 
 
 
Sedan bytte jag till en trikånål i maskinen.
 
 
När jag köper trikånålar märker jag dem med svart spritpenna så jag vet att det är just trikånålar. Det är så lätt att blanda ihop dem med vanliga nålar annars.
 
Jag ställde in maskinen på smal zigzag, 0,5 bred och 2,5 långa stygn...
 
 
 
...och sydde därefter tre gånger fram och tillbaka på var sida av den tråckelmarkerade mittmaskan. Detta för att "låsa" maskorna så de inte smiter när man klipper. För det gjorde jag sen. Klippte, alltså. Mitt emellan de båda maskinsömmarna. Sedan tog jag ett naturvitt ripsband som jag köpt på Ohlssons och sydde fast det, lite omlott och fortfarande med den smala zigzagsömmen.
 

När jag kom mot slutet så klippte jag av bandet, men lämnade så mycket att jag kunde vika in den sista biten. Först eldade jag försiktigt i änden eftersom ripsband lätt remsas.
 


Jag gjorde likadant på båda framkanterna. Sen vek jag in ripsbanden och mätte ut var knapphålen skulle vara.


Jätteviktigt med fixet på baksidan! Hade jag inte haft det hade de långa sömmarna blivit vågiga och knapphålen hade dragit. Jag sydde sju knapphål och fäste sedan ändarna på ripsbandet med små smygstygn. Sedan markerade jag var knapparna skulle vara, sydde fast dem och fäste ripsbandet i ändarna, likadant som på det andra framstycket.
 
 
Blev lite fel på färgen på grund av ljuset, men så här blev det.
 
 
Knapparna hade jag i mina gömmor. Jag gillar undersydda knappar. Tycker det är väldigt snyggt. Det här blev en väldigt billig kofta och det tog alls inte lång tid att sy. Man hittar dock billiga koftor på t ex H&M, men jag gjorde detta för att jumpern jag sydde om var så bra i både färg och modell. Sen är jag ju faktiskt arbetslös och har AAAAAALLLLL tid i världen...

Att sy ärmmuddar i ett ytterplagg

Ni som INTE är intresserade av sömnad gör kanske bättre i att sluta läsa här. I det här inlägget ska jag nämligen beskriva hur man syr en ärmmudd i ett färdigt ytterplagg. Och varför ska man göra det, undrar ni kanske? (Eller inte.) En mudd kan kännas skönt i en jacka med ärmar som är lite vida eller lite korta. Eller både och. 
 
 
Björn har fått en ny höst- och vårjacka av fjällräventyp. För ungefär ett och ett halvt år sedan var han en liten plutt på ca 172 cm. Nu är han en reslig kille på 192 cm. Han har dragit iväg i en rasande fart på längden, dock inte på bredden. Han kan ju inte gå i hur stora kläder som helst bara för att ärmarna skall räcka, därför köpte han en jacka som var precis på gnällen i ärmarna. Inte för korta precis, men definitivt inte för långa. Jag lovade att sy muddar på den, främst av bekvämlighetsskäl.
 
Först mätte jag omkretsen på ärmen, ungefär där jag tänkte sy fast muddelen.
 
 
Sen klippte jag två remsor foder, 7 cm breda och ca 38 cm långa, och två bitar svart grov muddväv.
 
 
Jag sydde ihop muddarna på längden på overlocken
 
 
och fodertygsremsorna på den vanliga symaskinen. På de senare pressade jag förstås ut sömmarna.
 
 
Därefter vek jag muddarna dubbla och sydde fast dem på fodertygsdelen så att det blev som en liten kjol på mudden.
 
 
 
Till sist vände jag jackans ärmar ut och in och sydde fast "kjolen" med små små stygn.
 

Färdigt!


Som ni ser sticker mudden ut med bara ett par centimeter, alldeles lagom.

Varför syr man inte fast mudden direkt i ärmen, undrar ni kanske? (Nu gör ni kanske inte det, men jag skriver så i alla fall.för det ser lite intressant ut, tycker jag.) Jo, mudden skall ju smita åt runt handleden och om man skippar "kjolen" och syr fast den direkt så kan den dra ihop jackärmen som blir rynkig nertill, i värsta fall som en volang. Och det är inte så snyggt med volanger på jackor av fjällräven-typ, tycker jag.
 
Det här blev proffsigt och både Björn och jag är nöjda.
 
 
Han är fortfarande lika söt, men det får man kanske inte säga om en nästan 18-åring.

Mad Men Challenge Fail

Min intention var att sy två klänningar i Julia Bobbins utmaning, men hittills har jag bara sytt en. Den blev klar i lördags och fredagen var sista dagen så jag deltog således inte i utmaningen.
 
Jag valde den här klänningen. Lite 60-talsstuk som passar mig, tror jag.
 
 
Och så här blev den. Jag fotade själv framför spegeln men man ser ju ändå på ett ungefär...
 
 
Lägg märke till mobilskalet. Classy!
 
 
Ärmarna i tunn chiffong är avsevärt smalare än på förlagan och de är heller inte plisserade. Tyget till själva klänningen är en kraftig polyester (skulle jag tro) som jag köpte en gång på Ohlssons från ett parti vi fick in. Det har ett helt underbart fall och jag har kvar litegrann för framtida behov.
 
Runt hals och ärmslut sydde jag dubbla rader av ett slags strassband, också det från Ohlssons
 
 
 
 
Jag hade på mig den i lördags, trötterkvällen, så det blev ingen dans i den. Klänningen är ju inte så särdeles lång, men hade jag gjort den längre hade den tappat sin karaktär på något sätt.
 
Den andra klänningen jag skulle sy ser ut så här. Jag har tyget, dupionsiden, i mina gömmor och jag ska nog svänga ihop den endera dagen, utmaning eller inte. Jag tycker den är snygg.
 
 
 
 
 
 

Istället för dans

Egentligen ska man nog inte lägga sig i badet när man har tänkt att åka och dansa. Efter en dryg timme med kroppen nedsänkt i ett hett skumbad kändes sängen som ett betydligt mer lockande alternativ. Eller möjligen soffan. Jag iddes helt enkelt inte åka till Piteå och Donnez. Vilken partypingla man är! Får väl ursäkta mig med att det var full rulle förra helgen och att det nästa helg är vårforum i Vemdalen, så jag behöver nog en lugn helg. Dessutom har jag jobbat idag och tänkte åka dit en sväng imorgon också. Vill så gärna jobba bort lite så vi kan lämna över så lite som möjligt till våra efterträdare i Stockholm.
 
Jag har inte hunnit sy så himla mycket på sistone, men en klänning har det i alla fall blivit. Jag hade den på Thomas kalas och den var helt ok.
 


Mönstret på överdelen kommer från en Burda-tidning, men jag fick göra om ryggen för den var så himla märklig. Som en stor jäkla säck, så jag ritade en "vanlig" rygg med två insnitt. Nederdelen, med nedsydda veck, är ett vintagemönster som jag plockade upp ur papperskorgen, där det hamnade i fjol eftersom den överdelen var rena katastrofen på mig. 

 
Bältetsspännet kommer från Stoff & Stil. Jag klippte helt enkelt en snedslå av tyget och sydde fast den för hand på baksidan. Skärpets insida består av konstläder och så slog jag förstås i öljetter. Blev jätteproffsigt. Hittade de mörkblå undersydda knapparna på Ohlssons tyger
 
Så svängde jag ihop en tröja till Malin. Modellen blev fin, men kanske inte helt lyckat med de svarta ärmarna. Det hade passat bättre med raglan, fast hon har använt den i alla fall. Hemma.
 
 
Använder ni förkläde? Jag gör det ibland. 
 
 
Jag har en del sådana här midjeförkläden som kommer både från mormor och från mamma. Jag vill minnas att båda två hade förkläde på sig för det mesta... Just detta, som jag använt nu sist, är sytt i ett vackert tyg någon gång under 60-talet, och är omsorgsfullt klippt i en vågform i nederkant som man sedan kantat med snedslå. Jag tycker det är fint och kommer nog att sy ett par liknande framöver. Det är väldigt praktiskt.
 
Men innan jag tar itu med det så skall jag sy färdigt min Mad Men-klänning till Julia Bobbins challenge. Den ligger utklippt och färdig att sy och nu brinner det lite i knutarna. Deadline är den 19 april, men jag åker ju bort på morgonen den 18:e så det gäller att snabba sig!
 

Men nu sitter jag här och är riktigt nöjd med mitt beslut att stanna hemma ikväll.

I turned my collar to the cold and damp

Den här vintern kommer knappast att gå till historien som den festligaste i mitt liv. Jag har faktiskt inte varit på dans sedan Drifters var i Piteå strax efter nyår. Och knappt det, eftersom jag anlände i pausen. Men till helgen blir det ändring på det! Lasse Stefanz på Farmen i Boden på fredag - kan det bli bättre? Knappast. Och som om inte det vore nog så är Drifters på Rotan i Skelleftehamn på lördag! Tjoho!
 
Om det har varit ödsligt på jobbet sedan alla slutade så är det ändå ingenting mot för hur det har varit i veckan, när Bergman, Carlsson och Eriksson varit i Stockholm. Det är endast bossen som stått för underhållningen genom att dagligen förevisa en bunt lp-skivor ur sin ständigt växande samling. Jag fastnade särskilt för denna:
 
 
Det är många frågor som söker svar, men jag sparar dem till ett annat tillfälle och ett annat forum. Fina färger i alla fall.
 
Malin och jag har återigen besökt Odod, den nya sushirestaurangen på Kungsgatan. Jättegod sushi, trevlig personal, lugn och fin miljö. Ett kanonställe för den som gillar sushi. De har inte bara sushi, utan även annan mat. HÄR är deras meny.
 
 
Mitt söthjärta.
 
Min lilla mamma fyllde år i onsdags så i fredags åkte jag dit med min bror för att fira att hon blivit hela 87 år. Jag hade sytt henne ett nattlinne av en supermjuk trikå som jag fyndat i mina depåer, och mamma blev jätteglad över det.
 
 
 
 
Håkan hade med sig Mika, som är så himla snäll och gullig. Först låg hon under bordet, men eftersom hon är så stor att hon flyttade på det så fort hon rörde sig så fick hon gå och lägga sig i hallen, och det var hon inte alls missnöjd med.
 
 
Det har varit jättefint väder i helgen, men väldigt kallt. Vi tog bilen in till stan igår för jag skulle hämta lite tyger i Ullas och Ninas butik.
 
 
Allt hade inte kommit men det gjorde inget. Av de här tunna fina bomullstygerna ska jag sy sköna sommarklänningar till mig själv och tunikor till Christin. Ska bara hitta ett bra mönster till henne, men det finns säkert i någon av mina Burda-tidningar. 
 
Imorgon bitti kommer flygtaxin 5:40 och så bär det iväg till Stockholm. Ska bli sådär kul. Har den senaste veckan haft riktigt taskigt i ryggen och har svårigheter att böja mig. Det är så illa att jag t o m har plockat fram 50-årspresenten från Suss och Pelle.
 
 
Jätteroligt. Fast hittills har jag mest använt den till att nypa ungarna. 

Sytt lite nytt

Och jag syr och syr fast jag egentligen borde ägna lite tid åt mitt CV och jobbsökning. "Jag ska bara sy den här klänningen och sen ska jag sy en jumper till mamma och sen har jag en idé om en tunika till Christin och sen ska jag sy en klänning till (för man kan faktiskt inte ha för många)" och så vidare...
 
Det där rutiga bouclétyget som jag köpte i Rinkaby och som skulle bli en dräktjacka till jeans blev något helt annat. Efter en stunds överläggning med mig själv insåg jag att en dräktjacka förmodligen inte skulle användas så ofta. Så då sydde jag 
 

en klänning. Fint att ha på jobbet. Måste passa på medan jag har ett jobb. Sen ska jag hasa runt i mysisar...

 
Kanter runt hals och ärmslut på skrådden.
 
 
Invisible pockets. Nästan.
 
Det är nåt med mig och orangerutiga klänningar.
 

Den här sydde jag i höstas
 
 
och den här för tre år sedan. Fast det här är en annan typ av rutor.
 
Anna fick en onepiece av sina syskonbarn som jag tror hon har använt rätt flitigt. När vi var i Rinkaby kollade hon på päls/teddy, men det fanns ingen tunn och smidig. Hon ville nämligen ha en lite varmare onepiece, för ibland kan det vara lite smådragigt i deras hem. Jag visste att jag hade en del pälsfleece i källaren, dock i babyrosa och ljusblått, och lovade Anna att sy något varmt av det. Hon var dock tveksam till färgerna, men jag övertygade henne om att funktionen är viktigare än utseendet. Och jag lovade att sy öron på huvan.
 
När jag sedermera kom hem hittade jag flera meter av en lite tunnare pälsfleece i en inte helt oäven färg.
 
 
Det blev inga öron på huvan
 
 
som jag fodrade med ett blankt, lite stretchigt, 70-talsinspirerat tyg som passade så jäkla bra i färg.
 
 
Jag fodrade fickorna med samma tyg. Paketet blev i alla fall babyrosa.
 
 
Anna skickade en bild, men jag publicerar den inte här för jag har inte frågat henne om jag får det, men jag ska säga att den passade alldeles utmärkt och hon var jättesöt i den. 

You better work

Att åka och jobba sju timmar en söndag är kanske inte så bra men när man åker hem efter att ha jobbat bort en massa känns det rätt ok i alla fall. På mitt skrivbord låg ett litet avskedsbrev. Snyft. Åh, vad jag kommer sakna dig, Marielle!
 
 
Som ni ser så gör jag mitt bästa för att sprida lite dansbandsglädje till mina kumpaner.
 
Jag fick ett erbjudande av Hans och Märit att följa med till Malå och dansa igår kväll, men de lite drygt 22 milen kändes övermäktiga. Sen upptäckte jag idag att Zlips var i Piteå, också igår, men det var så dags då. Det är sjukt längesedan jag var på dans, men om en månad är ju Lasse Stefanz på farmen... Sen är det Drifters, Mats Bergmans och Donnez inom rimligt avstånd, så det går ingen nöd på mig. 
 
Jag har kommit en bit på Katarinas mössa
 
 
och så har jag sytt en jumper 
 

av slamsorna som blev över efter den HÄR. Den är inte till mig utan en present som jag hoppas ska passa. Annars jäklar...

Nej, nu tror jag det får bli någon timme i badkaret. Malin och jag har precis ätit inbakad brieost med vispgrädde och körsbärssylt.
 
 
 
 
Ruskigt gott, men ingen vidare middag.
 

Två veckor och tre dagar

tog det att sticka den oktröja jag funderat på att göra i ett par år. Fast då har jag stickat som en besatt. Och jag skulle behöva någon som knådade mina axlar. Men fin blev den och jag är ruggigt nöjd. 
 
När jag hade fäst alla trådar spände jag upp den mellan fuktiga frottéhanddukar.
 
 
 
När Anna gjorde om min blogg kom vi överens om att jag i möjligaste mån ska försöka fota mina skapelser i dagsljus, vilket har visat sig vara lättare sagt än gjort. Det är fortfarande ganska mörkt när jag kommer hem på kvällarna så den här gången får det bli hallbilder med tråkigt ljus.
 
 
 
 
 
Jag gillar färgerna men särskilt nöjd är jag med storleken. Jag ville inte ha någon överdimensionerad tjocktröja utan tänkte mig mer en jumper och det lyckades jag ju med.
 
Jaha, och sen satt jag där och rullade tummarna. Skurade lite i badrummet och i köket men sedan plockade jag fram ett tunt svart ulltyg och klippte ut en enkel kjol. Något jag länge tänkt göra men inte kommit mig för.
 
 
Det tunna ulltyget är en kvarleva från min tid på Ohlssons och jag antar att jag hittat det på stuvavdelningen. Det är i alla fall australiensiskt, det syns klart och tydligt.
 
 
Jag fodrade den med den svarta, lätt stretchiga duscessen. Den som jag köpte hur mycket som helst av vid någon av våra reor och som jag använt som foder till massor av plagg. 
 
Jag har börjat sticka den här babyhjälmen för vuxna till Katt som så innerligt önskar sig en sådan. Och jag gör ju ALLT för mina gullungar.

Hoppsansa, nu blir jag bra!

Jag är sjuk. Feber och ont i kroppen. Inte så konstigt med tanke på att i princip samtliga av mina närmaste kollegor inte har gjort annat än snorat, hostat och klämt i sig alvedon och c-vitaminer hela den gångna veckan. En dag hade jag t o m en på vardera sidan. Ja, nästan en på vardera knät. Kollegor, alltså, inte c-vitaminer. Jag har förvånat vaknat varje morgon och känt mig lika pigg (alltså trött men frisk) som vanligt men igår morse vaknade jag av mina egna hostattacker. Lät som en gammal tant som inte gjort annat än rökt de senaste 45 åren. Mivitotal klarade således inte den massiva bacilluskattacken jag varit utsatt för.
 
Det blev alltså inget Blender på Folkan i Piteå. Jag har istället slitit på soffan och ägnat mig åt detta:
 
 
Stickat som en besatt mellan tupplurarna, kollat in mönster på klänningar som vill sys, sett dansk film, målat naglarna samt förkovrat mig i städningens svåra konst. Det är så sällan det inträffar att jag glömmer bort hur man gör.
 
B-brodyr i Boden har köpt upp ett tyglager från en grossist som har konkursat och idag kl 9 startade utförsäljningen av tyger till priser mellan 5-30 kr/m. Jag hade ju inte brutit benen eller nacken, inte heller hade jag jag magsjuka eller malaria. Typ 39 graders feber kan man ju hantera med ett par Alvedon så självklart åkte jag dit. Inspirationen ville dock inte infinna sig då många tyger var ljusblå, beiga o bruuuuna. Jag gjorde dock ett osannolikt fynd.
 
 
Det tunna tyget kändes som siden, men jag var inte helt säker. Köpte dock allt som var på rullen, 9,5 m för en tia metern. Väl hemma eldade jag en remsa och hurra hurra, det VAR siden! Vi får se vad det blir. Kanske något åt det här hållet, med en smula mindre draperingar.
 


 
Ett randigt stickat tyg kan bli en fin vardagsklänning. De transparenta ränderna kräver dock en underklänning/linne i matchande färg. Annars kan klänningen bli väldig spännande.
 
 
Tyget är inte fullt så rosa i verkligeheten, utan lite mer åt hallonhållet.
 
Det fanns massor med ulltyger, mest grå, men jag hittade ett grönsvart kypertvävt ulltyg som skall få bli en likadan kappa som den jag sydde för två år sedan. Jättesöt modell som i det gröna tyget med svart persianimitation i kragen kommer att bli alla tiders.
 
 
 
Det gröna är grönare i verkligheten.
 
Jag har förresten inte visat tygerna jag köpte på Gittes i Rinkaby när jag var ner till Thomas och Anna sist. Jag reste ju smått, men hade förutseende nog bara fyllt resväskan till hälften så dessa tyger rymdes precis!
 
 
Det petrolrutiga bomullstyget skall bli en skjortblusklänning med trekvartsärm och vid kjol. Det glittriga i mitten är inte brunt utan blått och det ska givetvis bli jeans. Jag kommer att slakta mina älskade Diesel och använda dem som mönster. Det hundtandsmönstrade skall bli en dräktjacka att ha till jeans. Det kan eventuellt räcka till en väldigt kort kjol också. Jag får se vad det blir.
 
Jag ska under våren sy en Mad Men-inspirerad klänning. Det är Anna som har tipsat mig om Julia Bobbins andra Mad Men Challenge. Jag och Malin satt och kollade på olika klänningar igår och jag har nästan bestämt mig vilken jag ska sy. Jag väljer mellan två stycken och det roliga är att jag nog faktiskt har material till båda i mina samlingar.
 
Nå, det är arbetsdag imorgon. Efter en och en halv timme i ett varmt skumbad mår jag nu mycket bättre så det skall nog inte vara några problem med att infinna sig på Soldatgatan också imorgon. Ont krut förgår inte så lätt.
 

Sail on

Plötsligt en morgon var det väldigt blött på köksfönstret. -21 ena dagen och +1 dagen efter innebär att det är vansinnigt halt. Det kände jag när jag gled iväg till Gammelstad för att hämta Katarina. Senare på dagen ställde LLT in all busstrafik.
 
 
Trots den varma sköna väderleken har jag tillbringat väldigt mycket tid inomhus. Sett film och sytt litegrann. Förutom väskan i förra inlägget jobbar jag på min kostym och igår svängde jag ihop den här till Christin. Hittade tyget på stuven på Ohlssons och jag tyckte det var lite kul med sina grå "fjäll".
 
 
 
Jag monterade min flamsk och tänkte hänga upp den, men alla tvärgående väggar i det här huset är gjorda av betong av hårdaste slag. Det gick definitivt inte att banka in en spik. Jag fick ta en pytteliten betongkrok men själva kroken passade inte i upphängningsanordningen. Attans.
 
 
Men bättre brödlös än rådlös, så jag tog en tändare och höll den under kroken och sedan klämde jag till den med tången. När den slutat brinna, förstås.
 
 
Det blev så bra!
 
 
När jag fikade med Anita idag tipsade hon mig om en ny skiva med Lionel Richie på vilken han sjunger sina gamla hits tillsammans med olika sångerskor. En av dem är vår egen Jill Johnsson! Skivan heter Tuskagee och den bästa låten är förstås Hello. Den spelade dansbandet Alexander från Umeå, långt före dirtyfox och annat påhitt. Jag har självklart originalet på vinyl. 

 

Baglady

Jag fick en alldeles strålande idé. Man borde införa annandag nyår. Om inte annat så för symmetrins skull, men också för att jag tycker det är alldeles otroligt skönt att vara ledig. Fast det har kanske att göra med att tiden på G4S håller på att rinna ut. Jag gör verkligen mitt bästa, men motivationen är det si och så med.
 
Nu sover jag ju inte riktigt hela dagarna. Igår hann vi gå på stan en stund innan butikerna stängde och idag har jag sytt en väska. För något år sedan hittade vi några flamskvävnader i gömmorna hos Christin. För den som inte vet det kan jag berätta att väva flamskt är väldigt  avancerat och tidskrävande. Christins mamma var en hejare på allt sånt handarbete. Hon broderade bl a en flera meter lång gardinkappa i hålsöm till Christin. Nu satt vi där och tittade på de fantastiska vävnaderna och jag fick välja en. Jag har fått en med tomtar på för längesedan och nu fick jag en med blommor i brunt och rosa med lite glitter. Jag tog också med mig en till med blommor på som jag lovade att jag skulle använda på en väska. Det har gått minst ett år sedan dess och idag kom jag mig äntligen för att sy den där väskan...
 
Jag använde en mockaimitation som jag använt till att klä om en fåtölj och till tjädrarna och knapparna i soffan
 

Till foder tog jag ett bomullstyg med provdockor på.
 
 
Jag fäste två D-ringar i sidan som Christin kan fästa sina nycklar i.
 
 
Så sydde jag två fickor, en med dragkedja och en utan.
 
 
Jag passade också på att overlocka alla delarna till min kostym/byxdress som jag ska börja sy på endera dagen. Jag hade ju ångan uppe. Nu ska vi se film, Paranormal activity 3. 
 
 
 
 
 

Kick my heels up

Jag vet att man vänjer sig, men jag hävdar att 20 minusgrader är åtminstone 15 för kallt. I södra Sverige vräker snön ner och det är väl kanske inte så mycket roligare. Kylan är i alla fall jobbig såtillvida att den liksom suger all energi och must ur en. Åtminstone ur mig. Därför gick jag och la mig jättetidigt igår och somnade som en klubbad oxe.
 
Isrosor på mitt köksfönster

Ja, jag var mycket gladare idag. Förmodligen för att jag sovit ordentligt. Direkt efter jobbet hämtade jag bilen ur garaget och åkte ut på stan. Där träffade jag Malin och så sprang jag in på Ohlssons och handlade lite livsnödvändigheter såsom knappar, fix och foder till den kostym jag har börjat sy. (Tänkte att det kan vara snyggt att vara lite dressad på de oräkneliga anställningsintervjuer man kommer att kalla mig till. Snart.) 
 
 
Sen åkte vi på Statoil och tvättade bilen. Besiktning imorgon. Ovanligt tidigt, men eftersom jag åkte på en flygande är jag tvungen att visa upp den senast den 11 december och jag tänkte göra bort själva den årliga besiktningen samtidigt. Det känns lite trevligare att komma med en ren bil, men för att vara säker på att överhuvudtaget komma in i den imorgon bitti parkerade jag den i Kulturens Hus varma garage. 
 
 
Därefter åt vi sushi på den nyöppnade sushirestaurangen på Kungsgatan. Otroligt bra sushi! Tyvärr stängde de 20 så vi gick vidare till Friends och tog kaffet där och jag blev bara gladare och gladare. Vi satt vi fönstret och tittade ut över den vackert pyntade gågatan. Caféet var fullt med människor och jag insåg att Luleå onekligen är en väldigt trevlig stad att bo i.
 
Efter två timmar ansåg jag att bilen borde vara tillräckligt torr så vi åkte hem och där, i brevlådan, låg det jag väntat på och längtat efter, nämligen det fina diplomet! Wow! Jag saknar ord! (Och här är det fritt för egna tolkningar.)
 
 
Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte finna någon anledning till att INTE visa en bild på diplomet. Det är ju inte hemligstämplat, precis. Nå, vad tror ni? Röd eller svart ram? Guld? Förslag emottages tacksamt...
 
Tro det eller ej, men jag har hunnit glädja en närstående den här veckan också. Tidigare i höstas lämnade min bror en skinnjacka hos mig i hopp om att jag skulle kunna "göra något åt den." Den tillhör min brorson och är av mjukaste nappa. Han hade nyss köpt den när han fastnade i en dörröppning på jobbet och slet sönder ena ärmen.

 
Jag funderade ett slag på hur jag skulle kunna fixa den någorlunda osynligt. Först sprättade jag upp fodret för att komma åt skadan från insidan.
 
 
Därefter sprättade jag upp sömmen för att få bort skinnslamsan som satt fast i sömmen.
 
 
Sedan lade jag ärmen lite omlott, bara precis så att jag skulle ha lite att sy i, och så limmade jag fast alltihop med en remsa vindpoplin och Gütermanns textillim - det bästa. Jag lät det torka över natten för att till sist sy igenom alltihop från rätsidan med en stickning och sy tillbaka fodret (för hand).
 
 
Tadaa! Sen tog jag en bild som jag mms:ade till Christoffer som genast ringde upp, glad och mäkta förvånad, för han hade inte en aning om att jag hade jackan i min omsorg. Han berättade att han hade visat den för för flera skräddare och sömmerskor, men ingen ville ta på sig att laga den. "Men min faster, hon kunde hon!" utbrast han glatt.
 
Så jag är nog världens bästa faster! Vilken tur de har, mina brorsbarn!

Senaste sytt

Plötsligt har det blivit december och tiden bara rusar iväg. Nu har jag fyra månader kvar av min anställning på G4S, de flesta av mina kollegor har bara tre. Jag försöker vara positiv och tänka att det ordnar sig men den existentiella livsångesten smyger sig ändå på... Känslan att inte vet hur det ska bli med någonting är både spännande och obehaglig. Jag kan å ena sidan, göra precis vad jag vill, det vill säga söka jobb i hela landet och flytta. Å andra sidan vill jag vara nära mina barn. Det är inte lätt, men det ordnar sig väl till slut. Och om det inte gör det så är det inte slut än, som Sigge brukar säga...
 
Ute är det -11 grader och marken täcks knappt av den lilla mängden snö som fallit. Lite uppochnervända världen, om jag får tro mina kollegor söderut som igår vittnade om ymniga snöfall både i Stockholmstrakten och på andra platser. Det är klart att det är bättre med några minusgrader eftersom det blir ett annat ljus ute, det slaskar mindre och bilen är lättare att hålla ren, men jag gillar inte michelingubbekänslan när jag klätt på mig för att gå ut. Därför är jag inne så mycket som möjligt.
 
Det är ju ändå en mysig tid nu, med ljusstakar och stjärnor och lite sånt. Jag har städat och pyntat (väldigt sparsamt) i alla rum utom syrummet för där krävs det en ordentlig insats för att få någon ordning. Det är så himla dammigt att det liksom växer päls på allting. Ja, inte på maskinerna, förstås, för de använder jag ju nästan dagligen. Senaste sytt är en dräkt till en kompis. Den lilla Jackie Onassis-klänningen, som jag visade tidigare, har fått sällskap av av en liten jacka. Tyget köpte jag på Stoff & Stil i Malmö för flera år sedan.
 
 
Det känns skönt att färdigställa sånt man gått och tänkt på länge och jag hoppas den kommer att passa. 
 
Igår kväll sydde jag klart en klänning till mig själv. Jag inser att det börjar bli en del klänningar i garderoben och många används faktiskt inte. Det är lite svårt att skiljas från det man själv har sytt, särskilt sånt man är jättenöjd med, men använder man det inte av en eller annan anledning så är det förstås lika bra att göra sig av med det. Och fylla på med nytt..
 
Som den här. Sydd i två petrolfärgade tyger, båda från Stoff & Stil. Ett lite tjockare jerseytyg och i mitten fram ett tunt babycord (smalspårig manchester). Mönstret kommer från en Burdatidning och är egentligen för korta kvinnor. Jag är inte så himla kort, därför har jag förlängt mönstret i midjan med fyra (eller om det var fem) centimeter. Bara för att formens skull, så att insnitten hamnar där de ska.
 



 
 
Till mönstret hörde en pytteliten jacka som jag sydde i babycorden och fodrade. Även klänningen är fodrad med trikåfoder, bara för att slippa dragkedja.
 
 
Ja, jag är då jättenöjd i alla fall och det är ju huvudsaken.

When it comes through your door

Ett enda "måste" har jag haft den här helgen och jag har ännu inte börjat med det.Det handlar om att söka jobb och  precis ikväll är det tre ansökningar som ska in. Jag tycker det är skitsvårt att på bara några rader få en okänd person att fatta hur fantastisk man är... Men det är väl som Malin säger: "Ett dåligt CV är bättre än inget CV alls".
 
Igår satte jag igång att sy de svarta byxorna jag klippte ut förra helgen. Det är samma modell som de här. Jag hade noga gjort alla markeringar och strukit fast fix där det skulle vara, så själva sömnaden gick som geschwint och brallorna var färdiga, med dolt dragkedja, dubbelstickningar och allt, efter tre och en halv timme. Tillsammans med min nysydda blus blev det en riktigt fin kreation. 


Blusen har varit nästan klar ett tag, men jag fick vänta på tryckknapparna i pärlemor från Stoff & Stil. Leveranstid 8 dgr + 2 dgr om man bor i norra Sverige. Jo, det är faktiskt sant. 

Jag hade definitivt inga planer på att åka på dans i helgen, trots att det var Expanders i Piteå på fredag och Elisas i Skellefteå på lördag. En kollega i Stockholm tyckte dock att jag skulle satsa på Elisas och riktigt koppla bort arbetet. Så när brallorna var klara kollade jag med Hans och Märit om jag fick hänga på dem och självklart gick det bra. De är så himla snälla. 
 
Katarina har varit hemma sedan i måndags och de hade fullt upp med att förbereda sig inför kvällens Halloweenfest så det var ändå ganska skönt att rymma fältet.
 
Bilden är från i fredags då Frida var här och hängde.
Döden och Lilla Rödluvan
 
Man kan tro att Amanda (till höger) inte klätt ut sig alls, men om man vet hur hon egentligen ser ut så förstår man varför hon vann priset för bästa utklädnad senare på kvällen...

Innan jag åkte till delmålet Piteå kollade jag oljan på bilen. Oljestickan såg ut så här:
 
 
Jag vet inte, men jag gillar inte den där ljusbruna löddret. Oljestickorna i mina tidigare bilar har oftast varit svarta.
 
Vi var så tidiga på Parken att vi hann med ett fika innan Elisas började spela.
 
 
Jag tänkte en glad gubbe, men såg sen att om man vridit lite på munnen hade det blivit något helt annat. Fast till det krävs det en smula snuskig fantasi och det har ju inte jag...
 
Det blev en verkligen skitkul kväll! Elisas är verkligen jättebra, och jag menar det faktiskt! Kanonbra blandning av gammalt och nytt, lite Beatles och lite annat som man inte brukar höra på dans. De har dessutom ett bra "danshäng" och med tanke på att de är så unga så föds det ändå ett litet hopp om framtiden...
 
 
Lite spooky var det även i Skellefteå. Det hade varit fest där kvällen innan med elvahundra gäster. Det hade uppenbarligen gått vilt till och de hade inte hunnit städa ordentligt.
 
 
Lite kusligt var det allt att sätta sig i bilen och köra hem i den mörka natten...
 
 
Nackdelen med att dansa i Skellefteå är att det blir så jäkla sent och så sover man bort halva söndagen. Nu kunde jag ju inte det eftersom jag hade tvättstugan klockan 12. Sen skjutsade jag Katarina till flyget. Jag saknar henne redan. Det är bra att de "prövar sina vingar" (det borde kanske jag också göra) men det är så roligt när alla är här. Vi har det så himla mysigt. Men jag och Malin åkte på Max och tog hem mat, och det var inte det sämsta.
 
Och på Kvantum hade de den allra bästa julmusten för 10 kr flaskan. Jag älskar den och hade kunnat köpa alla, men det är fortfarande ganska mycket månad kvar innan kontot fylls på och man kan ju inte köpa hur mycket läsk som helst. Lite farstu har man ju...
 
 
Nej, nu är det CV-dags. Jag har råkat se Fotbollskväll så om någon undrar vem som vann Allsvenskan så kan ni fråga mig.

Kanske bara idag

På något sätt blir det alltid fredag igen fast det var knappt att jag trodde det var sant när klockan blev 16:45 och jag kunde logga ut, kasta mig i bilen och åka hem till Luleå.  Det fanns ingenting negativt i det. I Boden föll snön, men tack och lov inte i Luleå.

 
Efter en snabb sväng på stan åkte jag hem och klippte Björn innan han skulle dra iväg och nu är jag faktiskt något så ovanligt som ensam hemma. Naturligtvis skulle jag göra en massa nytta och la ut ett byxmönster
 
 
men sen kände jag att det vore skönt att lägga sig i soffan och bara slappa. Så nu gör jag det istället. Jag stickar inte ens. Skickade ett paket till Alingsås i måndags, fullt med sockar och torgvantar som jag svängt ihop så nu känner jag mig en smula less på en avig och en rät. Men roligt är det och fint blir det. Och varmt.
 
 
Efter att ha ägt min Iphone i snart sju månader har jag nu äntligen kommit mig för att uppgrader Spotify till premium. Jag kan alltså lyssna i mobilen. Samtidigt slår det mig ibland hur förgänglig musik har blivit. Det började med cd-skivorna och nu är den flyktigare än någonsin och det beror förstås på att det knappast längre finns några begränsningar i tillgängligheten. 
 
Förr köpte man en lp-skiva och man var mer eller mindre tvungen att lyssna på varenda låt eftersom det var besvärligt att lyfta tillbaka pickupen igen och igen. Dessutom kunde man nöta ut ett spår genom att spela det om och om igen. Det var också nödvändigt att vända skivan manuellt för att kunna lyssna på baksidan och det bidrog till att musiken från en lp-skiva aldrig skvalade på samma sätt som en spellista på Spotify eller fem-sex skivor i en växlare kan göra.
 
Förra lördagen hörde jag en låt på radio när jag åkte in till stan på förmiddagen. Den gick liksom "rakt in i hjärtat" om jag tillåts sno ett utryck från min vän Thomas. Jag trodde att det var någon trubadurgubbe som sjöng och tänkte att det var ovanligt att höra en sådan på Radio Rix. Döm om min förvåning när det visade sig vara Mando Diao som framförde den vackra visan, som är en tonsatt dikt av Gustav Fröding. 
 
 
Det bästa med den här helgen är att det äntligen blir vintertid igen. Ärligt talat fattar jag inte vitsen med att klockan skall ställas om till sommartid och man skall plågas varenda vardagsmorgon i sju långa månader. Jag misstänker att det har något med soltimmar att göra men för min del har det inte den minsta betydelse alls. Vi har ju ändå ljust dygnet runt hela sommaren. Nej, nu blir det ordning på torpet och lite mer balans i tillvaron. Godnatt!

Det är ljus över stränder och näs

Jodå, jag är medveten om att uppdateringarna på bloggen inte duggar särskilt tätt. Har som inte haft tid bara. Men nu tar jag fem minuter från min värdefulla sömn för jag sitter här och är sådär nöjd som man kan vara när man fått nånting gjort som man gått omkring och gruvat sig för ett tag. Vi pratar alltså däck. Vinterdäck. Sist jag rörde vid ett däck, för några veckor sedan, blev jag liggande i nästan en vecka och jag är fortfarande inte återställd. Det kritiska läget är just rulladäckhöjden men också diskmaskinshöjden. För högt för att böja benen och för lågt för att kunna vara rak i ryggen. Min snälle bror Håkan har i alla fall offrat flera av helgens timmar på mig. Jag har inte behövt göra något tungt alls. Bara flyttat centrumplopparna (ni vet, de där som det står SAAB på) mellan däcken samt märkt upp sommardäcken med vit krita. Det senare lyckades jag väl inte så bra med eftersom jag såg att jag skrivit VF på två stycken...
 

Det var i alla fall soligt och fint så det gick ingen nöd på mig där jag satt och övervakade arbetet.

 
I morse var fick jag än en gång dra på mig arbetsbyxorna och jag insåg att jag faktiskt trivs i dem. Kan man gå till arbetsförmedlingen och säga att "Jag tar gärna ett jobb där jag får ha arbetsbyxor!"?
 
 
Jag insåg också att hallspegeln behöver putsas...
 
Efter att ha hämtat min bror och sommardäcken åkte vi till hans jobb där min brorson redan väntade. Så tvättade vi av bil och sommardäck. Ja, eller vi och vi... Jag sprayade i alla fall på avfettningen.
 

Min brorson Peter har en välskött Volvo. Väldigt välskött.

 
Nu känns det riktigt riktigt bra. Håkan erbjöd mig att ha däcken i hans garage och det känns så jäkla skönt att slippa rulla dem genom källargången och klämma in dem i mitt redan överfulla förråd. Bilen är ren på utsidan och hyfsad på insidan. Kupévärmaren är på plats fast jag hoppas ändå att vintern dröjer ett tag till. Det var riktigt nära i tisdags.

 
Snö på bilen innebär att badsäsongen inleds. Det är det enda som hjälper när man fryser ända in i märgen. Ja, det finns kanske andra metoder också...
 
 
Nåmen, det var väl allt då? Förutom att jag har sytt en klänning.
 
 
70-talsinspirerad av ett kraftigt jerseytyg som jag köpt på Gittes i Rinkaby. De svarta detaljerna på fickorna samt kragen är av lack. 
 
 
Jag är riktigt nöjd. Faktiskt.
 
 
 
 
 
 
 

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0