Kärleken
Det har blivit lite resande under de senast två veckorna. För två veckor sedan åkte jag ner till Halmstad och Frida. Hon har flyttat sedan jag var där förra sommaren. Då delade hon en stor våning i ett sekelskifteshus mitt i stan med två kollegor: Nu har hon flyttat ett par-tre kilometer utanför till ett område som heter Kärleken. Där har hon en ganska stor och mysig etta i ett äldre hus.
Frida var ledig hela veckan och hämtade mig på Landvetter och så körde vi söderut. Stannade till i Kungsbacka och besökte Freeport innan vi fortsatte. Det var lite kallt och blåsigt, men vi tog en snabb promenad på kvällen. Skönt att röra på sig efter att ha suttit i flyg och bil mest hela dagen.
På onsdag kväll var vi på bio och såg en svensk film. Kvällens behållning var den gamla anrika biografen och definitivt inte filmen. En del uppföljare skulle aldrig ha gjorts...
Fridas kollega och kompis har precis varit och hämtat en liten valp vid namn Theodor. Han är en korsning samojed/bordercollie och helt underbar. Både hans mamma och pappa är av samma blandning. Lille Theo är förstås busig som valpar brukar vara, men förvånansvärt lydig och lättlärd. Trevlig vovve, helt enkelt.
En dag åkte vi ut i skogen, egentligen för att leta efter svamp, men vi hittade just inga.
Jo, vi hittade denna, men Fridas kompis Patricia (sällskapets svampexpert) var lite osäker så vi lämnade den, vilket visade sig vara ganska dumt. Det var nämligen en blomkålssvamp som rankas högt och tydligen är en riktig delikatess. Jaja, jag tog en bild på den i alla fall...
Skogen var vacker och helt olik våra skogar häruppe. Det växte mossa på allting, fast jag undrar om det är så himla positivt. Jag tänker på vår skägglav som ju är ett resultat av luftföroreningar.
En stengärdsgård mitt i skogen. Undrar hur det såg ut här för hundra år sedan?
Ett träd som vuxit över en stor sten.
Mina tankar gick till Resan till landet Längesen när jag såg den här stocken. Tänk om den kommer att förvandlas till en drake!
Jag kan också känna mig rätt mossig ibland.
Theo tyckte om att springa omkring och busa i skogen.
Före skogsturen blev jag avsläppt vid det gamla tegelbruket som håller på att rivas. Där fanns det hur mycket grafitti som helst! Överallt!
En kväll var vi på O´Learys och åt och på väg därifrån träffade vi en bekant figur.
Dagarna rusade iväg och till slut blev det söndag och jag skulle åka hem. Vi åkte ut på landet till World of Riccardo och svullade i italiensk glass och varsin rejäl latte. Sen var det bara att bege sig till stationen och tåget mot Götelaborg.
Hejdå, Halmstad och hejdå, Fridahjärtat! Vi ses!
Hösthelg i Piteå
Min omtänksamme kärbo, som läser mig som en öppen bok, tyckte att jag behövde ta det riktigt lugnt en helg och bokade hotell i Piteå från fredag till söndag. Underbart! Sedan vi checkat in åkte vi på Coop och köpte lite godis. De har ju Bis-Bis i lösvikt, likaså lakrits-Polly och några smaskiga choklad-salmiakbollar som jag aldrig smakat förut.
Lördagen bjöd på lite regn och rusk, men inte värre än att vi ändå kunde strosa omkring på stan. Vi avrundade eftermiddagen med att fika på Ekbergs. På kvällen var vi på folkan och dansade till Perikles.
Lunkan och jag skickade en liten hälsning till vår vän Cattis.
Jag var lite orolig för att jag inte skulle få dansa nåt men jag fick fel. Det var gott om trevliga, dansanta kavaljerer och jag dansade med en kille som jag dansade mycket med när jag var ute som mest, i början av 80-talet. Fantastiskt trevligt!
Perikles är ju hur kul som helst att dansa till och jag är så kolossalt glad över att jag är någorlunda flexibel när det gäller dansmusik. Vissa av de moderna banden spelar tyvärr inte särskilt dansant musik. Snabba och lugna låtar, säkert klanderfritt framförda, men utan känsla, dansgung och dynamik. Men Perikles är ju inte såna. Roligt att de är sig lika från förr och kul att de ALLTID varit ett modernband. Många tror ju nämligen att moderndans är en tämligen ny företeelse.
Om man, som jag, inte är så inskränkt så bjuds det ju på sååå många fler danstillfällen än om man bara kan dansa till vissa speciella band. Man ska gå ut och ha kul, inte hela tiden försöka optimera varenda danskväll.
När vi checkat ut på söndagseftermiddagen åkte vi till vänner i Bergsviken där vi bjöds på hembakta bullar och toscamazariner. Sen körde vi hemåt på bakvägar. Någonstans efter en av dessa såg vi ett ödehus. Jag blir alltid så nyfiken när jag ser såna hus. Hans vände bilen och så stannade vi och gick och kollade lite. Det fanns inga fönster och ytterdörrens övre del var borta.
Det fanns lite möbler kvar i varje rum, och här hade råttorna kalasat på halmmadrassen.
I ett annat rum var golvet täckt av broschyrer, böcker, tidningar och kataloger. Här och var låg det skor, kläder och sängkläder. Huset har haft många besök genom åren, det syns på väggarna.
Strax innanför dörren låg den här tidningen som var från 9 augusti 1970.
Kvinnokampen tog ordentlig fart på 70-talet!
Västgöta textil - sommarkatalogen 1969.
Vilka klänningar! Jag vill ha alla!
Vi gick inte in i huset. Golvet hade rasat i ett rum, och det var lite läskigt. Tänk om det hade kommit en stor, fet råtta och attackerat oss! Hujja! Jag nådde tidningen och katalogen från dörren. Spännande var det i alla fall. Det fanns tidningspapper bakom tapeterna på väggarna och om jag hade sökt så hade jag säkert hittat drevtrasor i timringen.
