Ena dagen är det -19 när man stiger upp och dagen efter skiner solen och fåglarna kvittrar. Vad tror ni att jag föredrar?

 

Idag befinner jag mig visserligen 160 mil hemifrån, men det är absolut inte det sämsta. Jag skulle nästan kunna sträcka míg till att påstå att det i själva verket är det bästa.

Och för er som inte känner Thomas, Anna och mig - självklart är inte bilderna från gårdagens inlägg signifikativa för vår samvaro. Hehe, det var rena slumpen att båda satt med sina telefoner men jag tyckte det var som lite roligt i alla fall...

Det blir inte så många uppdateringar här, som ni kanske märker. Nu har en hel radda vanliga dagar passerat, och nu sitter jag äntligen här på en uppblåsbar extrabädd i Thomas och Annas kombinerade syrum och walk in-closet. Tänka sig. Imorgon blir det Olle Jönsson och förhoppningsvis även Larz Kristerz, så SÅ jäkla trist har jag faktiskt inte.

Jag har, sedan sist, sytt en vit brynja, inspirerad av Karin, som sydde en svart. Min blev snyggare i verkligheten än på bild så jag väljer att inte publicera den.

Hursomhelst så blev jag hämtad av Anna i en Saab 9-3 som de lånat medan Alfan är på verkstad. När vi kom hem stod Thomas vid spisen och lagade kantarellsoppa som vi åt tillsammans med vitlöksbröd. Mumsigt. Det är alltid roligt att umgås med Thomas och Anna.





Nu ska jag sova lite, för imorgon ska Anna och jag in och göra Karlshamn. Hoppas hoppas tygaffären är öppen...

Det här med att sy, det går liksom i vågor. Jag vill ha snyggt och prydligt omkring mig för att kunna sätta igång, och det har jag sällan. Men ibland, som nu, får jag liksom blunda för röran och sy ändå och i veckan har det blivit ett par brallor med hög midja och dragkedjan bak. Riktigt najsa, om jag får säga det själv.

Sydde en dold dragkedja och gjorde sedan jeansstickningar vid sidan av. Ok, det blev en pytteliten sväng på sömmen närmast dragkedjan, men om inte jag bryr mig så behöver ingen annan heller göra det.



Inga insnitt bak. De är vimmade i kilen i sidan, vid vilken fickorna också är infällda.



Breda slag nertill. Snyggt till Conversen, som antagligen inte kommer att kunna användas utomhus på MÅNADER ännu. Fast jag brukar dansa i dem. Perfekt när golvet är glatt. Jag älskar Converse. Bästa skorna ever. Passar till allt, utom möjligen till aftonklänning...



Oj, så rörigt vi har det. Undrar vad som hänt med skohyllan eftersom alla skorna står på dörrmattan?

Källsortering är något som numera är mer regel än undantag i varje hem, men är det något som jag aldrig kommer att vänja mig vid så är det den där vidriga komposteringen. I en fyrkantig låda med lock skall man sätta en slinkig plastpåse som är precis på centimetern så liten att när man dra den över det fjärde och sista hörnet på lådan så spricker den. Man tar en ny påse, stretchar den litegrann och tar man i lite lite för mycket så spricker även den, INNAN men ens hunnit få ner den i lådan. Eventuellt lyckas man redan vid tredje försöket och allt är frid och fröjd, men bara för någon dag framöver. Därefter börjar lådan fyllas med diverse matrester. Där hamnar en slatt av morgongröten, en kant av en smörgås, det som blir kvar av purjolöken, fiskrenset, det vita från skinksteken, apelsinskalet och så vidare och så småningom uppstår en vidrig stank som gör att man måste byta påsen, trots att den inte ens är halvfull.

Och det är DÅ som det kan bli riktigt obehagligt. Beroende på vad som hamnat i bunken förekommer det ibland att någonting har läckt och påsen liksom ligger och gungar i någon odefinierbar äckelpäckelvätska. Nä, fy farao, jag rensar hellre avloppet i duschen, faktiskt.