Kick my heels up

Jag vet att man vänjer sig, men jag hävdar att 20 minusgrader är åtminstone 15 för kallt. I södra Sverige vräker snön ner och det är väl kanske inte så mycket roligare. Kylan är i alla fall jobbig såtillvida att den liksom suger all energi och must ur en. Åtminstone ur mig. Därför gick jag och la mig jättetidigt igår och somnade som en klubbad oxe.

 

Isrosor på mitt köksfönster

Ja, jag var mycket gladare idag. Förmodligen för att jag sovit ordentligt. Direkt efter jobbet hämtade jag bilen ur garaget och åkte ut på stan. Där träffade jag Malin och så sprang jag in på Ohlssons och handlade lite livsnödvändigheter såsom knappar, fix och foder till den kostym jag har börjat sy. (Tänkte att det kan vara snyggt att vara lite dressad på de oräkneliga anställningsintervjuer man kommer att kalla mig till. Snart.) 

 

 

Sen åkte vi på Statoil och tvättade bilen. Besiktning imorgon. Ovanligt tidigt, men eftersom jag åkte på en flygande är jag tvungen att visa upp den senast den 11 december och jag tänkte göra bort själva den årliga besiktningen samtidigt. Det känns lite trevligare att komma med en ren bil, men för att vara säker på att överhuvudtaget komma in i den imorgon bitti parkerade jag den i Kulturens Hus varma garage. 

 

 

Därefter åt vi sushi på den nyöppnade sushirestaurangen på Kungsgatan. Otroligt bra sushi! Tyvärr stängde de 20 så vi gick vidare till Friends och tog kaffet där och jag blev bara gladare och gladare. Vi satt vi fönstret och tittade ut över den vackert pyntade gågatan. Caféet var fullt med människor och jag insåg att Luleå onekligen är en väldigt trevlig stad att bo i.

 

Efter två timmar ansåg jag att bilen borde vara tillräckligt torr så vi åkte hem och där, i brevlådan, låg det jag väntat på och längtat efter, nämligen det fina diplomet! Wow! Jag saknar ord! (Och här är det fritt för egna tolkningar.)

 

 

Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte finna någon anledning till att INTE visa en bild på diplomet. Det är ju inte hemligstämplat, precis. Nå, vad tror ni? Röd eller svart ram? Guld? Förslag emottages tacksamt...

 

Tro det eller ej, men jag har hunnit glädja en närstående den här veckan också. Tidigare i höstas lämnade min bror en skinnjacka hos mig i hopp om att jag skulle kunna "göra något åt den." Den tillhör min brorson och är av mjukaste nappa. Han hade nyss köpt den när han fastnade i en dörröppning på jobbet och slet sönder ena ärmen.

 

Jag funderade ett slag på hur jag skulle kunna fixa den någorlunda osynligt. Först sprättade jag upp fodret för att komma åt skadan från insidan.

 

 

Därefter sprättade jag upp sömmen för att få bort skinnslamsan som satt fast i sömmen.

 

 

Sedan lade jag ärmen lite omlott, bara precis så att jag skulle ha lite att sy i, och så limmade jag fast alltihop med en remsa vindpoplin och Gütermanns textillim - det bästa. Jag lät det torka över natten för att till sist sy igenom alltihop från rätsidan med en stickning och sy tillbaka fodret (för hand).

 

 

Tadaa! Sen tog jag en bild som jag mms:ade till Christoffer som genast ringde upp, glad och mäkta förvånad, för han hade inte en aning om att jag hade jackan i min omsorg. Han berättade att han hade visat den för för flera skräddare och sömmerskor, men ingen ville ta på sig att laga den. "Men min faster, hon kunde hon!" utbrast han glatt.

 

Så jag är nog världens bästa faster! Vilken tur de har, mina brorsbarn!

Haha, du är ju för roligt! Helt klart ska diplomet ha en guldram, en stor och vräkig en.

Så vackra frostisar på ditt fönster, vintern är vacker men alltför lång.
DIPLOMET.......ja du, vilken idé .....jag vet vad jag skulle ha gjort med det.....men så är jag ju lite impuls styrd ibland.
Ramen då, jag tycker nog rött, fast guld kanske är mer passande, men om diplomet ska synas så lyser rött upp det unika med hela "grejen"
Jag skulle också vara stolt över att ha en sån faster till min "personal sewer" - du är såå bra på att hantera symaskinen :)