Don't drink that coffee! You'll never guess. There was a fish in the perculator!
Efter jobbet idag åkte jag ut på stan och köpte jeans till Björn när Frida ringde och frågade om jag inte råkade ha någon dansbandsaffisch. Hahaha! Har påven en konstig hatt? Bajsar björnen i skogen? Har Boel någon dansbandsaffisch? Det är ju inte så att jag drunknar i dem, men nog har jag ett antal i källaren. Jag har dock rensat ordentligt och bl a haft med mig till Östhammar-Martin, som behövde fylla på förrådet efter att deras danshall brann ner för några år sedan. Jag frågade aldrig vad Frida skulle ha den till, men det fick jag veta när jag kom hem...
Tjejerna hade nämligen under dagen gjort en home-makeover av balkongen. Skurat golvet och möblerat den med loppisfynd. Åh, vad glad jag blev! Jag har hittills bara haft två plaststolar som jag nästan aldrig suttit i, mest p g a att jag bara har sol därute på kvällen.
Det var detta Frida skulle använda affischen till! Vem har det läckraste bordet?
Och som pricken över i hade de köpt de sista lakritsploppen på Willys... Jag har ätit upp den ena och tänker nog spara den andra till något speciellt tillfälle. Till imorgon t ex, för då är det fredag och det är ju lite speciellt. Händer bara en gång i veckan. Jag törs inte gömma den eftersom risken är sjukt stor att jag glömmer bort den och att den är oätlig när den dyker upp. Det har hänt förr.
Egentligen skulle jag och Frida gå en promenad, men när vi väl hade ätit och jag ringde henne så orkade varken hon eller jag. Så jag har istället ägnat kvällen åt att klippa ut en blus och en t-shirt, som jag ska försöka hinna sy på lördag. På söndag skall jag och Björn gå körkortsutbildning så att han äntligen får börja övningsköra. Blir säkert jättekul. För honom.
Katt har haft datorn och gjorde först en liten discomakeup som hon tvättade bort before she went cat skull...
Förra fredagen var jag och Ulrika på Björknäs och dansade till suveräna Donnez men först var jag på supertrevlig after work på jobbet.
Imorgon är det fredag igen (Jäklar, vad det går undan!) och jag har, för ovanlighetens skull, två danser att välja mellan. Det är Jontez på Björknäsparken i Boden och Titanix på Käcktjärn utanför Piteå. Jag har inte den blekaste aning om vad det blir. Käckis kan bli nog så kallt, fast å andra sidan känns det som att om jag ska åka dit nånting alls i sommar så är det imorgon. Titanix betraktas tydligen lite som ett mogenband av de yngre så oddsen torde vara ganska höga att det blir rätt blandad publik. Jontez är också jättebra, men jag får ser var jag hamnar. Kanske hemma!
Min dag idag!
"Miss Decibel
Hejsan morsan.
Tänkte bara passa på att skriva grattis, men kom på att det är lika bra att tacka också, när jag väl är igång.
Tusen tack för all värdelös musik som du under mina få levnadsår hunnit introducera i mitt liv och på något sätt fått mig att tycka om. Tack för att du fått mig att vilja veta precis allt som hänt de senaste femhundra åren och tack för att du tycker att jag ska läsa Populär Historia. Tack för att du stod och buggade i vardagsrummet när jag knappt kunde gå och tack för att du gav mig en del av din skarpa hjärna. Tack för att du har fyra barn och värsta många jobben och värsta dansintresset och ändå är värsta coola bruden. Miljoners tack för att du födde mig och mina fina syskon och några hundra tack för de tusentals svordomar som du under otaliga bilfärder har lärt mig. Tack för att du har delat med dig av ditt intresse för svensk litteratur och tack för att du skrattar så högt och stort att det smittar av sig och tack, tack mamma för att du födde mig.
Grattis morsan för att du är en mamma och grattis för att du är just min mamma! "
Världens stad
Så har jag ännu en gång varit till Stockholm en liten sväng över dagen. Den här gången åkte jag med 6:55-planet vilket innebar att jag fick stiga upp OKRISTLIGT tidigt. Ändå blev det lite snärjigt att få till frisyren eftersom flygtaxin var på plats fem minuter för tidigt.
Egentligen finns det inte så mycket att säga om den här dagen. Min kollega från växeln har också varit nere men vi har åkt i olika plan. Hon väntade dock på mig imorse så vi åkte in till Stockholm tillsammans men där skildes vi åt. Hon åkte direkt till huvudkontoret medan jag först var på ett morgonmöte/föreläsning innan jag åkte vidare till det kundmöte som var syftet med resan.
Nu sitter jag här på Arlanda och konstaterar att det nästan alltid finns något att glädjas åt, trots att allt inte blir som man hoppas ibland. Just för ögonblicket är jag vansinnigt glad åt att slippa bo i Stockholm. Luleå känns plötsligt så himla.... FANTASTISKT! Påminn mig gärna om det här i januari när jag svär över kylan.
The owls are not what they seem
Mina samåkningskumpaner och jag gav upp en timme innan arbetsdagens slut, kompade och åkte hem. Därefter satt jag vid köksbordet och velade. Skulle jag stanna hemma och svära över min 558 kronors hyreshöjning eller skulle jag åka till Boden och dansa till Fernandoz? Av den händelse att jag skulle välja det senare så spolade jag upp ett bad och gjorde mig därefter iordning för en danskväll. Då ringde Fridolina och frågade om jag ville hänga med och springa på Ormberget, men det är ju inte det första man vill göra när man har fixat sig. Efter fem minuter ringde hon upp igen och frågade om det var ok att hon följde med till Boden. Åh, men gissa! Så skitkul att åka med sin glada unge på dans!
Frida var förstås helt klart yngst på Parken, men hade inga problem med det. Hon blev uppbjuden och hade jättekul, vilket gör mig väldigt glad. Det finns nämligen människor på 50+++ (-60) som kan klaga på att det är "gammalt" på dans. Och visst kan jag tycka att det är roligt om det är lite mer blandat, men man ska inte kasta sten när man sitter i glashus...
Och Fernandoz då? Som vanligt levererade de massor med fantastisk dansmusik, och jag ledsnar ALDRIG på Anders Nordlunds röst. Han sjunger så oerhört bra!
Snart, snart - den 4 juli - är det Streaplers som står på den scenen för första gången. Jag bestämde mig redan förra sommaren att lämna Kanislogen till förmån för Björknäsparken, då det är så tokmycket jobb med att ställa iordning Kanis för denna enda kväll.
Igår tvingade jag Katt att stiga upp i den arla gryningen, närmare bestämt strax efter 12. Sen åkte vi till Arcus och kollade på Luleå Rytmik & Balettförenings show. Frida är danslärare och hennes grupp var med i showen tillsammans med sjutusen andra ungar.
På vägen dit hände detta
och pessimisten i mig kan inte låta bli att fundera över huruvida detta var sista gången jag får se jämna tusen på den här mätaren.
Idag är det 8 plusgrader och regn. Det första som hände i morse var att en pajform i glas kastade sig ut ur ett skåp och jäklar så många bitar det kan bli av en sån! Jag fick anledning att både använda dammsugaren samt uppdatera svordomsvokabulären. Det gäller att se ljusglimtarna i tillvaron!
Blocket
Nu har jag i alla fall köpt nya bromsbelägg så det ska väl bli någon ordning på det också framåt veckan. Fast det känns så jäkla läskigt med bilen. "Men det är väl bara att köra tills den rasar!" utbrister mitt ex och då vill jag förstås veta NÄR den kommer att rasa. Kan jag köra den till jobbet idag? Tar jag mig hem? Kan man tänka sig att den orkar till Malung? Ska jag gå på banken? Börja kolla nyare Saabar (annat bilmärke är otänkbart)? Fast jag får väl vara lite wild and crazy, gasa på och hoppas att den väljer att ge upp på "ring en vän"-avstånd och inte i Ljusdal...
Eftersom jag tillhör en liten unik skara med hög arbetsmoral och känsla för vårt lands och G4S väl och ve, är jag nu på väg till mitt arbete, fullt medveten om att de flesta av er ligger och grisar och sover i era sängar. Men snarka på ni, jag och några fler ansvarskännande individer kommer att se till att Sverige fungerar även idag. Fast det där med hockeyn kunde jag tyvärr inte göra något åt...
In the wake of Saturday
Efter den lyckosamma middagen gick jag först med alla mina PRISER till lägenheten innan jag gick till dansarenan. Först ut var Dolbyz från Sölvesborg, orkestern i vilken Tjalles mamma och pappa spelar.
Vi bekantade oss lite mer med Tjalle.
Tjalle hade hade en guldring i vänstra örat. Jättefint tyckte jag. "Men då skulle du se min pappa!" utbrast Tjalle. "Han är helt GALEN! Han har ring i BÅDA öronen!" Och jag fick ju hålla med. Vilken tokig pappa...
Nästa band på scen var värmländska Pia Pihlgrens som bland annat gjorde en underbar svensk version av Smokies If You Think You Know How To Love Me av Mike Chapman och Nicky Chinn.
Nästa på tur var fantastiska Barbados, som under middagen fått motta priset för Årets dansband på Manifestgalan. Läs mer om det på Får Jag Lovs hemsida. 
Barbados spelar, trots sin "moderna" framtoning, kolossalt dansvänlig musik. Och de är ju onekligen så etablerade att de kan framföra låt efter låt som faktiskt är deras egna hits, precis som t ex Flamingokvintetten och Arvingarna. De är dessutom väldigt trevliga att se på, med snygga färgmatchande kläder.
Så blev det äntligen dags för Kertz. Ett alldeles nytt band bestående av jätteunga grabbar, bl a Cattis son Hampus, som spelar bas. 
Hampus
Jag måste få säga att jag blir så jäkla glad när så unga killar verkligen har ambitionen att spela dansmusik! När de fattar att det är inte så enkelt som att folk dansar foxtrot till långsamma låtar och buggar till snabba. När de begriper att det måste till något mer för att folk överhuvudtaget ska vilja dansa. Det hade de lyckats med. Det svängde från första till sista takten, de hade en fantastisk stämsång och de spelade 100% live! (Det sista gäller glädjande nog majoriteten av lördagens band.)
Ankies, som var nästa band, var även med i höstas. Med stor säkerhet levererade de bara riktigt härlig dansmusik.
Sista bandet vi lyssnade på var Framed. Det är nåt speciellt med dessa västkustband som fostrats i Streaplers och Flamingokvintettens anda. Förutom att de spelar live så lägger de sig vinn om att få det rätta gunget i låtarna. Hör bara här...
Ja, fy farao sånt drag det var. Åh, så mycket jag fick dansa! Så jäkla kul!
Sista bandet var Chapelle, men dem hann jag inte lyssna på eftersom jag ville gå och lägga mig för att inte vara så trött under den långa hemresan. Jag lyckades komma mig iväg såpass tidigt att de inte ens hunnit sätta upp poliskontrollen som jag alltid brukar få stanna vid... Bilen gick skrämmande bra men i vanlig ordning hann jag knappt hem innan det började skrapa och låta från den. Låter som någon broms ligger an, fast ibland klonkar det till som att det ramlar lös nånting. Tja, vad ska en stackars kvinna veta. Jag har lämnat den hos Skarin, tillsammans med Famous Grouse-flaskan och hoppas att det ska hjälpa...
På förekommen anledning
Thomas och Lina
Lördagen är alltid den mest fullspäckade dagen då det är då DEN STORA FRÅGESPORTEN äger rum. Jag är alltid mer nervös inför denna än inför höstens tipsrunda då frågesporten liksom kräver mer. Man sitter ju vi bord vilket gör det svårare, för att inte säga omöjligt, att fuska ringa en vän. I år var det riktigt svårt, och för att få ihop några pluspoäng skrev jag en dikt i vilken man mellan raderna kunde läsa om konsekvenserna av att hälla cider på bastuaggregatet.
När frågesporten var över gick vi hem och började fixa oss inför kvällen och strax ramlade det in folk.
Ungefär så här såg det ut i vår lägenheten hela helgen. En massa killar i alla åldrar (utom min). Rena ungdomsgården. Och allihopa hör de till Cattis stall. Att de för ögonblicket såg ut som tända ljus berodde på detta:
Oerhört imponerande, om ni frågar mig.
Sedan blev det återigen dags för middagen och det var nu som det skulle visa sig vem som var smartast på hela forumet. Det var hela femton stycken som hade sex rätt och bara en som hade sju. Och när Lars Heaster började med att säga "På förekommen anledning" så anade jag att det var jag. Och det var det!
Jag har snott bilden av Cattis och här syns det tydligt hur vansinnigt glad Thomas är för min skull!
Det var ett stycke s k värdelöst vetande som gav mig en flaska Famous Grouse, en vistelse för två personer under nästa höstforum samt en skiva med Roger Westblom & The Inlaws. Man skulle nämna två medlemmar i Gasolin. Kim Larsen minns väl alla, men sen blev det svårt. Precis när jag skulle lämna in papperet kom jag ihåg att det fanns en snubbe som hette Björn Ugglenånting så jag chansade på Uggleberg och det godkändes. Bara ett litet minne jag hade att det är ganska fräckt att ha två djur i sitt namn...
Under middagen underhöll Janne Krantz (från Iggesundsgänget) och Framed. Jääääkligt bra!
Framed
Och så här ser Roger Westblom & The Inlaws ut. Dem hade vi förmånen att få njuta av till minglet före middagen.
Man kan inte skriva hur långa blogginlägg som helst. Ingen orkar läsa och jag har annat och göra. Jag återkommer alltså med resten av lördagskvällen, som också blev den bästa danskvällen med flera suveräna band.
You´re the Voize
Solen sken med sin frånvaro vilket innebar att det inte blev något stekande på det stora däcket utanför hotellet. Vi gjorde ingenting på hela dagen, bara slappade. Först hemma, sen nere hos Martin och Markku, sen hemma igen. Och däremellan gick vi ner på pizzerian och käkade lite.
För en gångs skull blev det inte särskilt snärjigt inför middagen. Eftersom i princip vartenda band på hela forumet skulle använda våra duschar så gällde det att vara ute i god tid, för sen blev det kö. Vi duschade alltså tidigt och kunde därefter, i godan ro, måla oss och naglar medan grabbarna hönsade omkring i lägenheten.
Klockan 18 var det i vanlig ordning mingel, men för en gångs skull var vi lite sena och hann inte vara med så länge utan fick nästan omgående gå ner till restaurangen och sätta oss. Där bjöds vi förstås på mat och som vanligt lite underhållning, denna kväll av det hyfsat nybildade bandet Voize samt Rot-Harrys. Jättebra!
Jesper och Axel 
Christoffer, Daniel och Robin
Efter middagen gick vi multiarenan och dansen. Det tillhör god ton att vara där och lyssna även på de första banden eftersom det oftast inte har kommit så mycket folk då. Under denna fredag spelade bl a
Edge
Holiday
Voize
men också "torsdagsbanden" Perikles, Pure Divine och Glennartz. Största överraskningen var Voize, som jag förstås aldrig hört förut. De var jättebra! Bra låtar, bra gung i något slags mellanklass. Ett band som bör passa alla åldrar, typ som Sannex. Vilket i o f s kanske inte är så konstigt eftersom sångaren Magnus Meinertz sjungit i just Sannex en gång i världen...
Å så lite vimmelbilder...
Thomas, Monica och Cattis. De två senare var mina sambos under helgen.
Cattis och Anders 
Arrangör Lasse och Thomas
Jag och Pex
Ronnie, Lina och Carl-Martin
Lars-Göran, jag och Fredrik
Tjalle är åtta år och kommer från Sölvesborg. Han var i Vemdalen tillsammans med sin mamma och pappa som spelar i dansbandet Dolbyz, som förstås också kommer från Sölvesborg. Tjalle har inte bara Thomas som sin störste idol, han ser också ut som honom. Att det uppstod kemi mellan de båda förstår ni kanske.
Tjalle
Apropå ingenting
Klockan sju igår morse startade jag min nära 75 mil långa resa till Vemdalen. Det är mitt elfte forum och det blir bara roligare och roligare. Numera är jag sambo med Cattis och i år även med Monica.
Världen badade i sol och Saaben gick helt klanderfritt, så när som på några ryckningar vid acceleration, med en bränsleförbrukning på 0,77. Inget att klaga på, alltså. Jag höll hastighetsbegränsningarna och var framme rekordtidigt, typ 15:40.
På kvällen åt vi middag på hotellet, härlig plankstek med bernaisesås.
Åke och Lina
Carl-Martin och Thomas
När vi hade ätit gick vi förstås in till dansen och som vanligt var det tre band som delade på denna torsdagskväll, nämligen Glennartz, Perikles och Pure Divine.
Perikles
Den tidiga morgonen gav sig tillkänna så vi skippade efterfest och gick och la oss, uppskattningsvis strax före tre. Efterfestsugna vänner bankade dock på vår dörr men vi låtsades inte höra utan somnade istället gott. Dagen idag har inte inbjudit till några utomhusaktiviteter så efter att ha slappat, slappat, ätit pizza och slappat lite till tror jag att jag måste vila lite middag så jag orkar med kvällen.
Om dagarna
Det var verkligen jobbigt. Jag fick smuts på både handskarna och byxorna. Men jobbigast var det nog kanske ändå för Håkan, min bror, som faktiskt var den som utförde själva bytet.
Nu ska ju de här däcken bara sitta på ett drygt dygn, eftersom Håkan konstaterade att de var i de närmaste blanka. Jag fattar ingenting - hur kan de bli det?
När alla fyra satt fast åkte jag till OK och fick köa för att fylla luft och det behövdes, ska jag säga, även om de bara var platta på undersidan. Och som grädde på moset bestämde jag mig för att tvätta min fina Saab. Även på Nordiska Bil var det kö, men jag passade på att spruta lite extra avfettning på fälgarna och nederdelen av bilen medan jag väntade på min tur. När jag sedan kört in den så gick det bra i en halv minut, sedan fastnade själva biltvättningsapparaten mitt på bilen.
Det här var på sluttampen, efter väktarbesöket, då man återigen kunde se vilken färg den har, min fina Saab...
När det gått fem minuter och den ännu inte återhämtat sig och velat fortsätta så ringde jag Securitas (Ja, jag vet. Värre än en svordom.) och han var där på två röda. Han gick in i ett litet rum på sidan, tryckte på några knappar och fick klia sig lite i huvudet innan den plötsligt startade och fortsatte programmet som om ingenting hänt. "Den brukar fastna lite då och då" sa väktaren. Då känns det förstås tryggare att spola av den själv, men jag iddes faktiskt inte.
I lördags hade jag fint främmande från Skellefteå. Det var min kompis Anna som kommit till Luleå med sin mamma Ann-Katrin och lilla gullfian Maja, två år.
Maja är en liten solstråle som, till skillnad från många andra småttingar, går att ha i möblerade rum. Hon klättrade med stor framgång på kökspallen
och i sängen.
Innan hon åkte hem till Skellefeå bytte hon om och tog på sig solbrillorna. Vi har nämligen vår här. Var har ni er...?
Nu jobbar jag bara onsdag och tidigt, tidigt på torsdag morgon kör jag till Vemdalen för elfte gången. För farao, så kul det ska bli!
