Hey kid, batteries not included
Då är jag bättre på att slå in paket. Att takterna sitter i från min tid som julklappsinslagerska på Domus julen-76 var ganska uppenbart när jag efter nära en timmes slit kunde uppvisa detta fantastiska resultat.
Förarbetet var minutiöst utfört.
Ni kanske kan skönja bordsmangeln under de tio meterna bubbelplast? Den skickades som bussgods i tisdags till Anna i Gustavstorp och anlände redan i torsdags till Ronneby. Där behöll de paketet ganska länge, antagligen för att de inte riktigt kunde slita sina blickar från det, men idag kl 16:43 anlände det till Karlshamn.
| 2011-09-27 15:28 | LULEÅ | Inlämnad |
| 2011-09-28 14:40 | Jönköping | Vidaresänd |
| 2011-09-29 11:40 | Växjö | Vidaresänd |
| 2011-09-29 13:58 | Ronneby | Vidaresänd |
| 2011-09-30 16:43 | KARLSHAMN | Anlänt |
Hela denna resa till ett tämligen facilt pris. Tänk om det vore lika billigt för mig? Fast jag väger ju inte 24,2 kg...
I am happy in my skin
Jepp, that´s my girls...
...och f d grannens.
Innan töserna hunnit få av sig sina vackra men opraktiska utstyrslar hade jag hunnit promenera nästan ända hem. Jag hämtade bilen och så åkte vi på Max, där Lisa jobbade men var glad ändå.
Så åkte vi hem, käkade hamburgare och kollade innehållet i min goodiebag.
Konstaterade att Malins makeup knappast är något man målar dit i brådrasket.
Kanske inte heller Katarinas.
Rödbetskaka med saffransglasyr
4 dl vetemjöl
3 ½ dl strösocker
½ tsk salt
1 tsk bikarbonat
1 tsk vaniljsocker
1 msk kanel
1 tsk malen muskotnöt
3½ dl raps- eller solrosolja
3 ägg
3 dl rivna rödbetor
2 - 3 valnötter (dessa hoppade jag faktiskt över och kompenserade detta med ca 1½ extra dl vetemjöl)
1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund bakform ca 24 cm i diameter
2. Blanda de torra ingredienserna. Rör i olja och ägg till en jämn smet. Hacka valnötterna (om ni envisas med att ha med dessa...) Tillsätt rödbetor och valnötter (ja, vad sa jag nyss...?)
3. Häll smeten i formen. Grädda kakan mitt i ugnen i ca 45 minuter.
4. Låt kakan svalna något i formen. Stjälp sedan upp den på galler och låt kallna under formen.
Saffransglasyr
Blanda ihop 200 g cream cheese (Philadelphia, förslagsvis), 3 dl florsocker och 1 påse saffran (½ g) med en elvisp. Bre den släta krämen över kakan.
Igår blev det raspberry chocolate cupcakes och till det en äggtoddy med varm mjölk. Supergott, men trots den ringa mängden alkohol - 3 cl mörk rom - så har jag schwainigt ont i huvudet i dag. Vet inte om det beror på den eller på en omedveten (?) tandagnisslan.
Nu ska jag fylla en termos med kaffe, packa den och mina muffins och därefter åka till mammas lägenhet för att tömma den på det som finns kvar efter hennes flytt. Så nu är det lite brådis, brorsorna är redan där
Working in a coal mine
Idag har det varit torsdag hela dagen och jag har varit LEDIG! Bara sådär! Åh, så härligt det har varit. Fick nästan lite mersmak. Som grädde på moset hade jag ALLA barnen hemma här inatt så morgonen hade hög igenkänningsfaktor då alla skulle iväg åt olika håll.
Katt och jag promenerade in till stan eftersom Frida har lånat min bil. Katt skulle till doktorn med sin migrän. Ett morsarv som jag gärna hade besparat henne. Det besöket var snabbt avklarat så vi gick till TA:s och drack kaffe och läste tidningen.
Strax efter 10 gick vi till rekryteringsmässan på Pontushallen. Där vandrade vi omkring och upptäckte att man befinner sig i guldläge om man är ingenjör eller vill köra stora maskiner i Kiruna, Pajala eller Kaunisvaara. Men en cv-coach från Trygghetsrådet tyckte i alla fall att både mitt och Katts cv var klockrena.
Så träffade vi Christoffer och Isak som också gled runt på rekryteringsmässan. Isak är visserligen bara ett år, men framförhållning är aldrig fel. Sedan kurrade magen och vi gick på Waldorf och åt av deras lunchbuffe.
Isak gjorde sin pizzadebut. Visserligen tämligen blygsam, då han bara fick kanterna, men dock...
Jag och Katt sprang runt på stan ytterligare en stund och avrundade med ett besök hos Ulla och Nina på Handarbetshörnan. Regnet hade vänligheten att hålla upp under min promenad hem, men när jag kom in på gården satte det igång igen. Jag blev så less att jag var tvungen att sova lite middag.
Resten av kvällen ägnade jag åt Svenska Hollywoodfruar på Tv3Play utan att egentligen veta varför.
I'll wrap my voice around you and I'll drag you everywhere
Gunhild Carling
Limerickaren Hans-Olof "Hantis" Olsson
Anna-Lena Brundin
Happy Chaps
Thomas himself
Alla som var där var lika glada som Gun-Britt, Sigge och AnneMarie!
Showen var helt klart tusen gånger bättre än bilderna. Den var så himla lyckad och trampade inte vatten en enda sekund, utan flöt tryggt framåt från början till slut. T o m en liten textblackout blev en rolig grej Det är så underbart att få sitta och bara bli road och jag känner mig faktiskt väldigt stolt över Thomas! Han är så sjukt BRA!
Den här showen sänds i P4 Norrbotten (fast den var helt klart i P4Riks-klass) nu på torsdag kl 11:03. Ni som inte har något annat för er - lyssna! Eller gå in på "Norrbottensradion" (som den hette förr...) och lyssna i efterhand.
I drive a Rolls Royce cause it's good for my voice
Efter sex timmar arbete åkte jag hem, skrev veckomatsedel och åkte och handlade. Hämtade Katt hos Kalle och väl hemma igen satte jag igång att baka en kaka som jag länge tänkt göra, men det har liksom inte blivit av. En rödbetskaka med saffransglasyr!
Ruskigt god! Som morotskaka fast med rödbetor och saffran. Typ. Och kanelen fick sällskap av muskotnöt.Väldigt lyckad.
Nöjd och glad gick jag och lade mig ganska sent, men eftersom jag hade ångan uppe svängde jag snabbt ihop både sirapskakor och hälsobröd redan under söndagens förmiddag. Därefter satte jag igång med älgsteken som jag fick av min vän och kollega Anki och hennes Niclas i födelsedagspresent. Den var så stor att den räckte både till en viltgryta och en vanlig stek. Den senare fick bräsera i Coca-Cola. Mycket delikat.
Så kom Ingrid och Kent på besök och av dem fick jag bodybutter och badskum från Body Shop!
Jag har således tillbringat en övervägande del av helgens timmar i köket, men det gör ingenting, för jag har haft så trevligt sällskap hela tiden.
Och vädret har jag kunnat se genom fönstret.
Fast jag och Malin gick en promenad ikväll. Då lyste en halv måne istället för solen, men det var fint ändå. Nu rundar jag av den här helgen med ett hallondoftande skumbad!
B t w... Dan Andersson dog natten mot den 16 september 1920 och Marc Bolan, T-Rex, omkom i en bilolycka samma datum 1977. Det är ju inte så roligt, men Black Jack har en låt på sitt album Vad vore livet utan kvinnor som heter Den sextonde september. Det tycker i alla fall jag är lite kul.
och bullarna vi äter, de är av bästa klass
Om det nu nödvändigtvis skall komma något slags nederbörd varenda dag, så är det inte utan att jag föredrar de vita flingorna. Om man fick välja, alltså. Det är som pest och kolera, men ändå. Jag är sjukt less på regnet. Sjukt! Men eftersom vädret inte inbjuder till några promenader efter jobbet så har jag ägnat ett par kvällar åt att göra kvarten till ett hem igen, och igår fick jag för mig att jag skulle baka bullar. Åkte på Kvantum och köpte allt som behövdes utom det mest elementära, nämligen jästen. Den glömde jag, till Fridas stora glädje, för då fick hon låna pappans fetmerca för att åka och införskaffa två paket.
Därefter härjade jag i köket, och när jag gräddat den första plåten dök de upp, allihop utom Björn. 
Nog är det kul att få plocka fram de gamla hemmafrutakterna!
Torsdagsmyyyyys!
Det bästa med att jobba senvecka är att jag inte behöver gå och lägga mig så himla tidigt på kvällarna för att orka med dagen efter. Jag är ju, som kanske framgått tidigare, ingen morgonmänniska.
Ända sedan jag köpte Hänt Extra veckan efter bröllopet har jag våndats inför nästa köp av det slaget. Helt i onödan. Min snälla kompis Ulrika har nämligen försett mig med både ännu ett nummer av Hänt och idag fick jag senaste numret av Se & Hör av henne. Jag vill ju så gärna läsa vad de skriver om Thomas och Anna...
Idag skrev de bl a att Anna sytt både sin egen brudklänning "samt de fyra tärnornas". 
Få se nu.... En, två, tre... Att räkna till tre är inte alltid det lättaste. (Det kan alla dansband, som ska hålla ordning på damernas och herrarnas när de spelar norröver, vittna om.)
Och så fanns det lite annat som de hade fått om bakfoten.
Lilla pirayan, Thomas guddotter, figurerar förresten i pressen nästan lika ofta som sin gudfar. Jag hittade henne också i senaste numret av Hemma i HSB.
Imorgon är det fredag IGEN och då stannar jag i Boden efter jobbet för att umgås med Max och Christin över en bit oxfilé som nästan säkert kommer att sköljas ner med en rom och cola. Eller möjligen två.
The sun ain´t gonna shine anymore
Igår fortsatte jag min långsamma sanering av bostaden. Förra veckan frostade jag av frysen, ett litet projekt som jag skjutit på hela sommaren, och igår rengjorde jag ugnen.
Känslan är obeskrivlig och livet känns plötsligt lättare att leva. Lägg därtill att jag lyckades rensa de ytor i köket på vilka jag har för vana att arkivera post och papper som jag ska "ta hand om senare". Nu var det "senare" igår och den harmoni jag upplever när jag sitter i mitt välstädade kök är så påtaglig att jag utan att ha dåligt samvete kan ägna mig åt något så trivialt som att måla naglarna.
Apropå naglar så fick Malin äntligen ta bort gipset idag. Fjorton veckor med armen i paket har naturligtvis satt sina spår. Allt har vuxit som gräs på hennes högra arm. Alltså hår och naglar, inga blommor och svampar eller så.
Så här såg hon ut för några veckor sedan, strax innan hon skulle byta gips för sista gången.
Hon fick avsluta sin gipsperiod med ett dekorativt i rosa, som gjorde sig väldigt bra till hennes mörka hår och ofta svarta outfit. Det här är förhoppningsvis den sista bilden på hennes gipsade arm.
Men man vet inte. Båtbenet i tummen är ett lurigt ben att bryta, och under alla dessa veckor har det inte ens börjat läka.
Nej, vet ni. Här kan man inte sitta hela kvällen. Jag har viktiga saker i görningen. Måste välja färg på veckans nagellack...
Do you sleep with one eye open?
Jag har varit på dans IGEN! Denna gången på Björknäsparken i Boden. Alltid lika roligt att åka från Boden efter jobbet, laga mat, äta och göra sig iordning och därefter återvända. Not. Nu gjorde jag inte det. Jo, alltså, det gjorde jag men jag klämde in en powernap och ett Kvantum-besök mellan maten och iordninggörandet, vilket innebar att klockan var mer än 22.30 innan jag kom fram till parken. Men det är väl ungefär den tiden jag brukar anlända när jag åker själv så varför frångå sina gängse rutiner? Jag dansade i alla fall en dans innan det var paus. Jag har inte träffat Drifters sedan i januari och det var så himla kul att höra och träffa dem igen!
Extra underbart var det förstås att träffa Ericas och Linus lillhjärta, Jamie.
Den goaste lille klimpen man kan tänka sig. Men det ser ni ju!
Tja, sen blev det inte så mycket mer dans. Jag stannade i logen med lilla Jamie och Linus och plötsligt var klockan ett.
På något sätt har saltlakritsplopp om inte förändrat mitt liv, så i alla fall berikat det. Jag törs inte tänka på hur många jag har ätit under ett par års tid, och även om det numera kan gå veckor utan att jag ens tänker på att köpa en, så är det i alla fall bland det godaste godis jag vet.
Polly är en annan favorit och när jag är ute och kör långt, som till Malung och Vemdalen, ser jag alltid till att ha en påse på sätet bredvid mig. Jag kompletterar gärna med en påse ostbågar. Men det skall vara den röda Pollypåsen, med ljus choklad.
Det går kanske inte så himla bra för Backyard Babies just nu, för Dregen har hamnat i karamellbranschen. Godis är väl inte det första jag tänker på när jag ser honom (snarare dyker duschordet upp...) men jag köpte i alla fall en påse.
Tuff design med både dragkedjor och piercing. Innehållet då? Absolut godkänt. Prova själv, vetja!
Min kollega Ulrika frågade om jag ville komma förbi hennes bord och smaka några riktigt äckliga godisar som hon hade plockat med när hon blandade en påse naturgodis. Att smaken är olika är tur, för det visade sig att äckelpäcklet tillhör naturgodishöjdarna! Och jag fick alla som låg i påsen!
Saltlakrits överdragen med choklad. Så naturligt gott.
En liten bit är bättre än nada
Det händer så mycket konstiga saker. Plötsligt började fjärren till billåset fungera igen. Som om ingenting hänt. Men samtidigt blev blinkersen ljudlös. Den fungerar precis som den ska, men den hörs inte. Fast det kan jag leva med. Det är väl bara nåt relä som måste bytas och det kan jag fixa nån gång när jag har riktigt gott om tid. Aldrig, med andra ord.
Både jag och Katt har haft ont i huvudet i helgen så vi låg och degade nästan hela lördagen. Framåt kvällen tog vi oss samman och åkte till Willys där vi provianterade inför en fortsatt soft lördagskväll. Malin höll sig också hemma, så vi klämde in oss i soffan alla tre. Såg på en värdelös film (Dude Date), käkade jumbocheesedoodles och drack Portello.
Jag mjukstartade söndagen med ett par timmar i badkaret innan jag hämtade upp Jenny och åkte till Boden för några timmars arbete.
Sen vet jag inte vad som flög i mig, men jag åkte i alla fall till Sunderbyn där Donnez spelade. Och det gjorde de som vanligt jättebra. Man kan säga att de vet hur en danslåt skall spelas och det förekommer verkligen inte en enda låt i något konstigt tempo på deras repertoar. Farao så bra de är! 
Men inte hade jag så särskilt kul ändå och eftersom det efter varje söndag dyker upp en måndag, veckans första riktiga arbetsdag, så åkte jag hem redan 21:30. Jag är ju så sjukt trött på morgnarna... Men redan på fredag är det dags igen. Drifters på Björknäsparken. Jag har ju inte träffat Erika sedan Jamie föddes!
If wishes were horses, beggars would ride
Nu finns det en bild på klänningen på nätet. På den här bilden syns den om man tittar noga. Jag står till vänster om Siri, den lilla flickan i rosa klänning och hennes mormor AnneMarie i rött hår. Så då vet ni, ni som undrat...
För övrigt har det varit en alldeles vanlig dag, om än förbaskat kall. Termometern visade på 7 grader i morse och det kändes inte så himla kul. Men det var bara att gilla läget. Skojade till det och gjorde en fiskbensfläta innan jag gick ut och väntade på Anna.
Dagens post bestod av ett antal kuvert och senaste numret av Populär Historia. Två av kuverten innehöll erbjudande om att låna pengar. Det ena från seriösa Nordea, som med några diskreta färgbilder visar hur lycklig man kan bli om man får köpa det man drömmer om. Det andra från Marginalen Bank låter Mona i Hållsta uttrycka sin glädje över den nya spisen och diskmaskinen som liksom slank med "eftersom villkoren var såpass bra". I Populär Historia fanns det en fjorton sidor lång artikel om Fattigsverige - Med nöden runt hörnet.
