Tradera
Jag rensar ständigt. Gör mig av med grejer i ena änden och fyller på med tyg och garn i den andra och jag har äntligen lärt mig sälja på Tradera. Jag har sålt några fina klänningar som jag sytt, en väska och några par skor som jag knappt använt. Pengarna har jag satt på ett speciellt konto. Det är ungefär som när jag samlade guldtior i en stor cocacola-flaska med myntskåra i den igenlimmade korken. En saknar inte sakerna men ser hur beloppet på kontot växer och arbetsinsatsen är ringa och går in under "kärt besvär".
Det sker inga stordåd vid symaskinen för närvarande. Eller ja, det beror ju på hur man ser på det hela. I lördags ägnade jag förmiddagen åt att klippa tyg och på kvällen sydde jag.
Den här tunikan till mamma var nog dagens mest avancerade modell med två fickor, veck och en fin halsringning.
Sen sydde jag tre stycken svinenkla t-shirts. Två till mig själv en en till min gravida kollega, som vill ha något slappt och skönt men ändå hyfsat snyggt. Den sista av dessa tre är till henne.
Ganska kraftig bomull i en vacker orange färg.
Idén till bröstficka i avvikande färg snodde jag från T-shirt-store.
Rebecca vill inte ha bröstficka. Hon kanske inte ens vill ha t-shirten, för såhär på bild ser tyget ganska gräsligt ut. Det ser faktiskt lite bättre ut i verkligheten.
Slutligen svängde jag ihop ett vanligt linne i röd trikå. Jag hittade nämligen inget på stan och jag behövde det. Sånt här är ju svinbra att kunna sy själv. Tyg har jag hur mycket som helst och själva sömnaden går på ingen tid. Jag känner att jag hade platsat i Superspararna. Snart ska jag koka egen ketchup och börja duscha på jobbet. Nej visst ja, jag bor ju i hyresrätt och behöver inte snåla med vattnet...
Katarina har bott i ett kollektiv i en andrahandslägenhet. De hade löfte om att få hyra lägenheten i ett år från november, men plötsligt ville lägenhetsinnehavaren ha tillbaka sin bostad så nu är vi plötsligt en till i hushållet. Vi hade underskattat lastutrymmets storlek i Björns Mercedes så efter jobbet i måndags fick jag hyra ett släp på OK. Jag kan tillägga att jag just nu är ytterst tacksam över mitt extra förråd.
Detta var tredje gången jag körde med släp. Första gången var jag sexton år och hade släp på traktorn när jag gick en avbytarutbildning. Det gick inte särskilt snabbt. Högst 10 km/h. Sen fick jag låna ett gigantiskt täckt släp som jag körde ut till stugan i Brändön. Jag backade ner aset på min lilla väg ner till stugan (som jag sålt och skulle tömma) med hjälp av en av mina storebröder och det gick jättebra. Det gick bra även denna gång och jag behövde bara köra framåt. Alltså inte backa nåt. Det var himla tur det.
Tiiiden
Å ena sidan känns det som att det nyss var jul, trettonhelg eller åtminstone januari. Å andra sidan fattar jag inte att det kan vara så långt till påsk! Jag misstänker att det är den tidiga våren som rör om tidsbegreppen. Veckorna känns en smula långa i förhållande till helgerna.
Förra helgen hade Ohlssons 20% rabatt på stuvarna och likt en alkoholist smög jag in på lunchen på fredagen och försåg mig med några olika trikåer som jag inte riktigt vet hur jag tidigare har klarat mig utan.
Under veckan har jag sytt tre likadana toppar till mammas födelsedag av de mönstrade stuvarna. De enfärgade har jag sparat till mig själv.
Jag använder en jättefin modell från en äldre Burda-tidning. Den har bystinsnitt och isytt ärm, vilket gör att passformen blir fin och tröjorna inte ser ut som gigantiska t-shirts. Jag har sytt utanpåfickor på samtliga toppar, men de syns inte eftersom mönsterpassningen är klanderfri. Fniss.
Någonstans vid lunchtid i torsdags fick jag för mig att det var fredag. Någonstans innerst inne begrepp jag förstås att det inte var så, men när jag senare på kvällen var tvungen att inse fakta kände jag mig bara så jäkla arg! Fast nog gick det bra ändå. Lunchade prinsesstårta på mammas äldreboende, fikade ris och kyckling kafferasten och avslutade dagens sista samtal sexton minuter över sjutton.
Det blev varma mackor till middag eftersom Malin och jag skulle på vernissage på Galleri Syster. Moa Romanova ställde ut och Katt var ansvarig. Väldigt välarrangerad vernissage med en kolossal talang. Jag är djupt imponerad och berörd.
En del av Moas sketchbookwall. Olika tekniker, olika material.
Moa och Katt kramar om varandra efter en lyckad vernissage med många besökare. Finingar.
Mysklänningar
I takt med att valkarna funnit sig tillrätta runt det som en gång var min midja har jag utökat min garderob med raka, sköna klänningar. Ja, egentligen har jag alltid gillat såna. Någon gång i början av 80-talet var det väldigt modernt med stickade klänningar och klänningar i sweatshirttyg. Jag hade en "luseklänning", mörkblå med vitt och ljusrosa mönster och en grå "joggingklänning" med smala mörkblå ränder. Mina vänner hade liknande klänningar och vi hade ett gemensamt namn för dem - Helly Hansen-klänningar. Ni fattar kanske känslan av att ha en stickad klänning på sig på dans, därav namnet. Man behövde inte frysa, om man säger så...
I vinter har jag sytt några Helly Hansen-klänningar, men jag har bara haft dem på jobbet.
Det här är ett annat av Annelis tyger. Det är en finstickad jersey och det följde med en bit matchande mudd. Även jag sydde av det här tyget när det begav sig någon gång i början av 90-talet. Två tunikor, en i dovt grönt och en i senapsgult. Till dem hade jag leggings och under ett linne med rejäla axelvaddar.
Det blev trekvartsärm på den här modellen, som är från Allt om handarbete, och det p g a tygbrist. Jag ville förstås mönsterpassa både ärm och sidsömmar.
När det var som kallast klippte jag till ännu en klänning av det som var kvar av tyget från min onepiece (som jag f ö överlåtit till Katt) med ärmar av det enfärgade svarta sweatshirttyg som jag sydde Björns fina tröja av.
Fint med små fickor att ha mobilen i när man går på rast eller har lunch.
Om det två ovanstående klänningarna är att jämföra med joggingbyxor så ser den tredje lite mer arbetad ut.
Den svartvita jerseyn köpte jag på Ohlssons i höstas och den svarta jerseyn har jag beställt från Stoff och Stil. Modellen är från Allt om handarbete 3/2015. Med petrolfärgade strumpbyxor är den jättefin!
Låtsasfickor med knappar som jag klätt med muddväven.
Förra veckan klippte jag till tyg till fyra stycken toppar till mamma som hon skall få till helgen. Hon fyller nämligen 89 år på fredag. Oj, vad åren går fort!
Fådda tyger
Min kompis Anneli sydde tydligen en hel del förr om åren, på typ 90-talet, och som alla andra hemmasömmerskor samlade hon på sig alla möjliga tyger till kommande projekt. Under sommaren som passerade senast tog hon chansen att rensa beståndet och lät mig välja det jag ville ha. Jag blev jätteglad. Jag brukar inte vara den som får tyg. Nu ska jag, i ärlighetens namn, erkänna att många av tygerna inte föll mig på läppen, men det fanns en hel del som var fina och tidlösa.
Kappan är fodrad med mörkbrun stretchduchesse i vilket jag overlockade fast stickat mellanfoder (Enligt min f d kollega på Ohlssons, Karin, har det numera utgått ur leverantörens sortiment och vi får framledes klara oss utan. Hur nu det ska gå!)
Det har ju varit en mild vinter och kappan har varit alldeles precis lagom varm. Mönsterpassningen blev perfekt sånär som vid insättningen av huvan, men det berodde på tygbrist och inte på slarv. Fickorna är rymliga och kan stängas med blixtlås. Mönstret är från Stoff och Stil men eftersom jag ville ha foder så ritade jag infodringar och foderdelar med rörelsevidd och -veck.
Garn och mönster fick jag av min svägerska Ulla i födelsedagspresent 2013, så det var på tiden...
Katarina fick första paret
Jag började med att sy en enkel kappa i parkasmodell. Det rutiga kommer från Anneli och det mörkbruna hittade jag i de djupa källarvalven.
Bilderna är från Örnsköldvik nedanför Elite Hotell där vi bodde i december när vi hade en liten myshelg och dansade till Per-Håkans i Bredbyn.
Kappan är fodrad med mörkbrun stretchduchesse i vilket jag overlockade fast stickat mellanfoder (Enligt min f d kollega på Ohlssons, Karin, har det numera utgått ur leverantörens sortiment och vi får framledes klara oss utan. Hur nu det ska gå!)
Det har ju varit en mild vinter och kappan har varit alldeles precis lagom varm. Mönsterpassningen blev perfekt sånär som vid insättningen av huvan, men det berodde på tygbrist och inte på slarv. Fickorna är rymliga och kan stängas med blixtlås. Mönstret är från Stoff och Stil men eftersom jag ville ha foder så ritade jag infodringar och foderdelar med rörelsevidd och -veck.
Även om jag inte sytt sådär vansinnigt mycket i vinter har det ändå blivit en del gjort. Jag har ju svårt att bara sitta utan att göra något så en del stickat har det blivit förstås.
Först gjorde jag färdigt den här mössan.
Så hittade jag ett mönster på de här fantastiska vantarna och naturligtvis ska alla mina flickor ha ett par var.
Katarina fick första paret
och Frida fick det andra. Modellen heter Gudrun och det är Maria Lärkäng som har designat den. Mönstret finns att köpa på Ravelry under Asfaltsflickan. Just nu stickar jag på Malins par, som blir svarta och ljusgrå.
Frida har också fått de här tunna sockarna i de rätta färgerna.
Annars rullar livet på. Den 25 maj byter jag jobb igen! Visserligen inom samma koncern, men jag sökte och var på intervju, referenser kontaktades och en av tjänsterna blev min! Jag är så glad! Tillvaron ljusnar och det är väldigt skönt!
