What do you hope to find when you're down in the pig mine
Ja, så var det över för denna gång. Visst är det mysigt med ljus, tomtar och stjärnor men nog är jag oerhört tacksam för att vi håller en låg nivå på julfirandet i min familj. Vi har bara mat vi äter och hoppar över revbensspjäll och sånt. Det räcker ju med sill, lax, leverpastej, skinka och dopp. Man hinner ändå bli proppmätt. Jag har förstås också köttbullar och prinskorv, för det gillar Frida mest, med det äter man ju annars också så det tycker jag inte är lika viktigt.
Limpan är nästan det viktigaste på hela julen. Receptet kommer från min mormor som bakade den tills hon inte orkade mer. Därefter tog mamma över, men jag började baka den när jag var ganska ung eftersom det går en hel del på en jul. Nu bakar jag två satser och då har vi så det räcker till hela skinkan.
Först blandar man kokande vatten med rågsikt så mycket att det blir en fast det. Sedan täcker man bunken och rullar in den i en filt och så får det stå så i minst tre timmar.
Därefter tar man bort filten och locket och låter degen svalna till 37 grader. Då sätter man till ett drygt paket jäst som man har rört i lite socker så den blivit flytande. Sedan tillsätter man mer socker, lite sirap, en nypa salt och mer mjöl om det behövs. Locket på igen och nu får degen jäsa över natten. Det innebär att man INTE skall sätta den här degen en söndagkväll. I vart fall inte om man ska jobba på måndagen...
På morgonen har degen förhoppningsvis jäst ordentligt. Det brukar spraka lite om den. Då blandar man i vetemjöl tills den är hanterbar och sedan får den jästa någon timme igen.
Nu får man baka ut den till runda limpor. Det brukar bli fyra stycken av en sådan här klump och de ska jäsa ett tag de också innan de gräddas. Limporna får en mycket speciell smak, lite syrliga, och är så fasta att man kan doppa dem i skivor utan att de bara ramlar sönder och blir slemmiga.
Det är faktiskt därför som jag kokar skinkan själv, för det goda spadets skull. Tja, detta var en liten beskrivning av vårt julbords huvudnummer. Jag återkommer med årets julgodistillverkning, som faktiskt inte blev helt lyckad...
Burning down the house
Att man har gjort en sak ett flertal gånger är ingen garanti för att man alltid gör den saken rätt. Detta visade sig när jag satte igång med det årliga pepparkaksbaket. Jag gjorde som vanligt degen kvällen innan själva bakandet skulle äga rum och valde att använda laktosfria produkter, eftersom ett par av telningarna inte tål laktos. När det då skulle bakas tog jag lite bilder för att lite förmätet dokumentera min huslighet och lägga ut på bloggen."Se och lär" ungefär...
Degen, med ett avslöjande hål mitt i. Det är familjens egen nalle som varit framme och nallat....
För att få så tunna pepparkakor som möjligt så är degen ganska lös och för att den inte skall fastna på bakbordet använder jag mig av en därtill avsedd bakduk med tillhörande strumpa till kaveln, vilka jag dränker in med mjöl. Kak-Petter från Nils-Johan är ett ovärderligt hjälpmedel. Hade jag inte den skulle jag hålla mig till Annas pepparkakor från Kvantum...
Sedan ville det sig inte bättre än att det helt enkelt sket sig, om jag skall uttrycka det lindrigt. Kakorna blev platta (jo, jag vet att pepparkakor är platta, men de här såg ut som torra löv), tråkiga och väldigt ojämnt gräddade. De smakade heller ingenting. Efter tre plåtar gav jag upp och skyllde på de laktosfria produkterna. Passade på att svära lite extra innan jag satte mig på vardagsrumsgolvet och gjorde en ritning till ett pepparkakshus. När jag hade bakat ut, gräddat och naturligtvis bränt en gavel, gick jag och lade mig. Fortfarande tämligen irriterad.
Kvällen därpå byggde jag hus ...
...assisterad av Katt
Spartansk inredning...
...för att inte säga obefintlig.
Efter ett förstugekvisthaveri stod det till slut där. Ändå rätt fint, om jag får säga det själv.
Några pepparkakor hade det dock inte blivit än, så när jag handlade avhöll jag mig från det laktosfria och köpte riktigt smör och fetaste grädden. Men när jag senare gjorde den nya degen insåg jag vad jag missat i den första, nämligen bikarbonaten. Ja, så kan det gå.
Den nya degen, wrapped in plastic...
Detta bak blev betydligt mer lyckosamt än det första, och när endast en mjölstinn klump fanns kvar så svängde jag faktiskt ihop ett litet hus till. Jag skall ge det till min ena bror, som trots sina späda år lyckat dra på sig en hel hög med barnbarn, vilka alla skall fira jul hos dem.
Det blev inte stort, bara en liten stuga, men ändå fint.
Degen, med ett avslöjande hål mitt i. Det är familjens egen nalle som varit framme och nallat....
För att få så tunna pepparkakor som möjligt så är degen ganska lös och för att den inte skall fastna på bakbordet använder jag mig av en därtill avsedd bakduk med tillhörande strumpa till kaveln, vilka jag dränker in med mjöl. Kak-Petter från Nils-Johan är ett ovärderligt hjälpmedel. Hade jag inte den skulle jag hålla mig till Annas pepparkakor från Kvantum...
Sedan ville det sig inte bättre än att det helt enkelt sket sig, om jag skall uttrycka det lindrigt. Kakorna blev platta (jo, jag vet att pepparkakor är platta, men de här såg ut som torra löv), tråkiga och väldigt ojämnt gräddade. De smakade heller ingenting. Efter tre plåtar gav jag upp och skyllde på de laktosfria produkterna. Passade på att svära lite extra innan jag satte mig på vardagsrumsgolvet och gjorde en ritning till ett pepparkakshus. När jag hade bakat ut, gräddat och naturligtvis bränt en gavel, gick jag och lade mig. Fortfarande tämligen irriterad.
Kvällen därpå byggde jag hus ...
...assisterad av Katt
Spartansk inredning...
...för att inte säga obefintlig.
Efter ett förstugekvisthaveri stod det till slut där. Ändå rätt fint, om jag får säga det själv.
Några pepparkakor hade det dock inte blivit än, så när jag handlade avhöll jag mig från det laktosfria och köpte riktigt smör och fetaste grädden. Men när jag senare gjorde den nya degen insåg jag vad jag missat i den första, nämligen bikarbonaten. Ja, så kan det gå.
Den nya degen, wrapped in plastic...
Detta bak blev betydligt mer lyckosamt än det första, och när endast en mjölstinn klump fanns kvar så svängde jag faktiskt ihop ett litet hus till. Jag skall ge det till min ena bror, som trots sina späda år lyckat dra på sig en hel hög med barnbarn, vilka alla skall fira jul hos dem.
Det blev inte stort, bara en liten stuga, men ändå fint.
There's a world outside your window
Det känns som att jag har kört väldigt mycket bil i helgen. Det har blivit Luleå - Boden - Luleå ett antal gånger samt ett par svängar till Sunderbyn, åt samma håll. Så trots julfest med jobbet har jag hållit mig körklar, vilket egentligen har varit ganska skönt.
Julfesten ägde rum på Western Farm, så det var ju samma show som förra fredagen, men eftersom den var så proffsig och BRA så gick det alldeles utmärkt att se den en andra gång. Och att äta samma julbord två gånger var heller ingen nackdel. Nu visste jag ju vilka sillar och laxsorter jag skulle ta mer av...
Vi satt uppe på läktaren den här gången. Man såg visserligen väldigt bra, men på något sätt blir det en annan närvaro nere på golvet. Men det var roligt att se allt litegrann från ovan.
Vi åkte hem kring tolvsnåret, nöjda och glada. Det var en riktigt, riktigt rolig julfest och jag har världens bästa arbetskamrater!
Söndag morgon inleddes med att skjutsa Malin till domkyrkan. Därefter vete tusan var timmarna tog vägen, men halv två var det dags att åka till Boden igen. Plockade upp Thomas utanför hotellet och så begav vi oss till Max och Christin där vi blev bjudna på rena rama gourmetmiddagen. Trerätters, förstås. Och det här var förrätten.
Förr i världen brukade hon vara Lucia eller tomte, men Max och Christin har, liksom jag, gjort vissa rationaliseringar i julpyntandet.
Det blev en ruskigt trevlig eftermiddag. Thomas läste några gamla Se och fick också med sig ett exemplar hem.
Till slut var det dags att åka till Kallax och vinka av honom. Nu är måndagen äntligen strax förbi och snart är det fredag igen. Det är inte utan att jag längtar... Åh, vad jag ska sova länge på lördag!
Julfesten ägde rum på Western Farm, så det var ju samma show som förra fredagen, men eftersom den var så proffsig och BRA så gick det alldeles utmärkt att se den en andra gång. Och att äta samma julbord två gånger var heller ingen nackdel. Nu visste jag ju vilka sillar och laxsorter jag skulle ta mer av...
Vi satt uppe på läktaren den här gången. Man såg visserligen väldigt bra, men på något sätt blir det en annan närvaro nere på golvet. Men det var roligt att se allt litegrann från ovan.
Vi åkte hem kring tolvsnåret, nöjda och glada. Det var en riktigt, riktigt rolig julfest och jag har världens bästa arbetskamrater!
Söndag morgon inleddes med att skjutsa Malin till domkyrkan. Därefter vete tusan var timmarna tog vägen, men halv två var det dags att åka till Boden igen. Plockade upp Thomas utanför hotellet och så begav vi oss till Max och Christin där vi blev bjudna på rena rama gourmetmiddagen. Trerätters, förstås. Och det här var förrätten.
Förr i världen brukade hon vara Lucia eller tomte, men Max och Christin har, liksom jag, gjort vissa rationaliseringar i julpyntandet.
Det blev en ruskigt trevlig eftermiddag. Thomas läste några gamla Se och fick också med sig ett exemplar hem.
Till slut var det dags att åka till Kallax och vinka av honom. Nu är måndagen äntligen strax förbi och snart är det fredag igen. Det är inte utan att jag längtar... Åh, vad jag ska sova länge på lördag!
Natten TÄNDER sina ljus
Idag har det inte varit så himla tjosan hejsan att vara jag. Förra veckan kände jag att det började ila kraftigt i en kindtand på vänster sida. Det var alltså inte mitt pågående rotfyllningsprojekt som gav sig tillkänna utan en annan tand i en helt annan del av munnen. Min underbart lugna och skickliga tandläkare röntgade tanden när jag var där i fredags och konstaterade att det var tandhalsen som gav sig tillkänna och penslade på något äckligt. Ja, och sen kändes det bra. Jag kunde utan problem äta oxfilé med pepparsås och pommes frites hos Max och Christin i måndags och det var ju ändå väldigt positivt.
För igår började det plötsligt dunka litegrann i käken och idag har smärtan stundtals tagit över hela mitt huvud, åtminstone ansiktet. Det började med havregrynsgröten i morse och fortsatte med det varma kaffet vid den första fikarasten. På lunchen åkte jag till apoteket och köpte Pronaxen, men fann till slut för gott att ringa tandläkaren för åtminstone lite rådgivning.
När jag redogjorde för symtomen sa den uppringande sköterskan:
- Det är pulpan. Du måste komma hit!
- Men det går kanske över... försökte jag försiktigt.
- Nej, det gör det inte, sa hon bestämt. Du måste hit!
Och så bestämde jag mig för att ta en tid på fredag hos min ordinarie tandläkare.
Eftersom jag måste äta men får ont av det som är varmt så har jag handlat turkisk yoghurt, ruccolasallad och körsbärstomater. Åh, vad jag kommer att vara hungrig.
Nu finns ju värre saker att bekymra sig över. På måndag faller antagligen Saabs dödsdom och jag måste vårda min pärla ännu mer noggrant för vad ska jag ta mig till när den inte vill rulla längre?
För igår började det plötsligt dunka litegrann i käken och idag har smärtan stundtals tagit över hela mitt huvud, åtminstone ansiktet. Det började med havregrynsgröten i morse och fortsatte med det varma kaffet vid den första fikarasten. På lunchen åkte jag till apoteket och köpte Pronaxen, men fann till slut för gott att ringa tandläkaren för åtminstone lite rådgivning.
När jag redogjorde för symtomen sa den uppringande sköterskan:
- Det är pulpan. Du måste komma hit!
- Men det går kanske över... försökte jag försiktigt.
- Nej, det gör det inte, sa hon bestämt. Du måste hit!
Och så bestämde jag mig för att ta en tid på fredag hos min ordinarie tandläkare.
Eftersom jag måste äta men får ont av det som är varmt så har jag handlat turkisk yoghurt, ruccolasallad och körsbärstomater. Åh, vad jag kommer att vara hungrig.
Nu finns ju värre saker att bekymra sig över. På måndag faller antagligen Saabs dödsdom och jag måste vårda min pärla ännu mer noggrant för vad ska jag ta mig till när den inte vill rulla längre?
Do they know it´s Christmas
Äntligen blev det helg och för min del dök den upp en dag för tidigt. Inledde fredagen med ännu ett tandläkarbesök, långt ifrån det sista. Rotfyllning kräver sin tandläkare, och jag tror att jag har den bästa. Efter det besöket drog jag vidare till Gun-Britt, som hade hämtat Anna och symaskinen på Kallax.
Efter en kopp kaffe och en räkmacka i Gun-Britts och Görans underbart julpyntade hem åkte vi vidare in till stan för affärslunch Tallkotten med Fotomicke Törnqvist.
Micke och jag åt en underbar kycklingsallad, medan Anna valde räkor. Sedan visade Micke Anna en massa funktioner på hennes ganska nya Nikon. Åh, tusan...! Jag som inte riktigt fixar min lilla minisystemare Canon G9 ännu. Som jag f ö köpt av Anna.
Nå, tiden var knapp och då varken jag eller Micke ville ha parkeringsböter avrundade vi och gav oss iväg. Anna och jag gick naturligtvis på Ohlssons tyger. Det är nämligen så att vi ska på superfin galakväll när jag är i Blekinge och jag måste sy en ny långklänning. Hittade en vacker petrolfärgad microsatin som blir klockren till mönstret jag tänkt mig. Dessutom köpte jag ett tjockt svart-grått sweatshirttyg av vilket jag ska sy en onepiece. Så då vet du, Cattis! På vårforumet kommer även jag att hasa omkring i mysdress!
Efter att ha tröttat ut oss på stan en stund så gick vi upp på radion och hämtade Thomas innan vi åkte vidare mot Boden och Harrieth och Urban. Där blev det lite förfest med snacks, snittar och Zeunerts julmust, den allra godaste.
Sedan åkte vi ut på Farmen och där väntade dignande julbord och proffsig julshow (utan jultema, men ändå...).
Samuel Higberg
Björn Nagander
Linnea Bäcklund
Jonas Lundström, mister Western Farm himself, ledde allsången, som märkligt nog var Adams julsång. Men alla stod upp och sjöng och när jag blundade tänkte jag att jag var på en fotbollsmatch i England. Det lät som jag tror att det kan låta på en sådan...
Tore gav ALLT!
Anna och jag
Urban, Harrieth och en annan Anna
Thomas var "skojpojke och DJ" (snodde det av Anna).
Och det ska jag säga, att det spelades då inget dunka dunka på hela kvällen! Bara fina bitar!
Efter en kopp kaffe och en räkmacka i Gun-Britts och Görans underbart julpyntade hem åkte vi vidare in till stan för affärslunch Tallkotten med Fotomicke Törnqvist.
Micke och jag åt en underbar kycklingsallad, medan Anna valde räkor. Sedan visade Micke Anna en massa funktioner på hennes ganska nya Nikon. Åh, tusan...! Jag som inte riktigt fixar min lilla minisystemare Canon G9 ännu. Som jag f ö köpt av Anna.
Nå, tiden var knapp och då varken jag eller Micke ville ha parkeringsböter avrundade vi och gav oss iväg. Anna och jag gick naturligtvis på Ohlssons tyger. Det är nämligen så att vi ska på superfin galakväll när jag är i Blekinge och jag måste sy en ny långklänning. Hittade en vacker petrolfärgad microsatin som blir klockren till mönstret jag tänkt mig. Dessutom köpte jag ett tjockt svart-grått sweatshirttyg av vilket jag ska sy en onepiece. Så då vet du, Cattis! På vårforumet kommer även jag att hasa omkring i mysdress!
Efter att ha tröttat ut oss på stan en stund så gick vi upp på radion och hämtade Thomas innan vi åkte vidare mot Boden och Harrieth och Urban. Där blev det lite förfest med snacks, snittar och Zeunerts julmust, den allra godaste.
Sedan åkte vi ut på Farmen och där väntade dignande julbord och proffsig julshow (utan jultema, men ändå...).
Samuel Higberg
Björn Nagander
Linnea Bäcklund
Jonas Lundström, mister Western Farm himself, ledde allsången, som märkligt nog var Adams julsång. Men alla stod upp och sjöng och när jag blundade tänkte jag att jag var på en fotbollsmatch i England. Det lät som jag tror att det kan låta på en sådan...
Tore gav ALLT!
Anna och jag
Urban, Harrieth och en annan Anna
Thomas var "skojpojke och DJ" (snodde det av Anna).
Och det ska jag säga, att det spelades då inget dunka dunka på hela kvällen! Bara fina bitar!
Sometimes it seems like lately
Det har absolut inte hänt något den här veckan. Jag har inte varit på bio, inte hälsat på någon och inte haft främmande. Jag har jobbat, lagat mat, stickat sockar och torgvantar, fixat klänningen och så sovit lite däremellan. Så vad skulle jag blogga om? De salviakryddade köttfärsbiffarna med ostpotatis och en lök- och tomatröra till? De var delikata, men jag iddes inte för då hade jag varit tvungen att lägga ifrån mig sticken...
Nu passar jag i alla fall på medan degen jäser. Blir redd fisksoppa med nybakt bröd. Ruskigt ok! Imorgon är jag ledig igen, för då skall jag först till tandis och fortsätta med rotfyllningen och sedan åker jag till Gun-Britt, som förhoppningsvis har tagit hand om Anna.
Jo, jag ägnade hela gårdagskvällen till att sprätta foder och dragkedja. Därefter sydde jag helt enkelt ihop ryggen, för jag insåg att jag får på mig klänningen ändå. Så här blev den och jag är nog ganska nöjd i alla fall.
Färgen är dock något mer dämpad i r l...
Vinden viner runt knuten och regnet piskar mot rutan, denna första dag i december. Hos mig syns ännu inga stakar och stjärnor i fönstren, men jag skall nog göra ett ryck ikväll innan adventspolisen slår till.
Och så var det ordet INDOLENT. Titta och njuuuuut...
Nu passar jag i alla fall på medan degen jäser. Blir redd fisksoppa med nybakt bröd. Ruskigt ok! Imorgon är jag ledig igen, för då skall jag först till tandis och fortsätta med rotfyllningen och sedan åker jag till Gun-Britt, som förhoppningsvis har tagit hand om Anna.
Jo, jag ägnade hela gårdagskvällen till att sprätta foder och dragkedja. Därefter sydde jag helt enkelt ihop ryggen, för jag insåg att jag får på mig klänningen ändå. Så här blev den och jag är nog ganska nöjd i alla fall.
Färgen är dock något mer dämpad i r l...
Vinden viner runt knuten och regnet piskar mot rutan, denna första dag i december. Hos mig syns ännu inga stakar och stjärnor i fönstren, men jag skall nog göra ett ryck ikväll innan adventspolisen slår till.
Och så var det ordet INDOLENT. Titta och njuuuuut...
