Nu i höst är det precis fem år sedan mitt bostadsområde genomgick en omfattande renovering. Vid den tiden hade jag två förråd fulla med prylar, framförallt från min stuga som jag sålde 2007, men efter några dagars rejäl rensning, några loppisveckor på Veckans Allehanda, lite jävlaranammanostalgiäröverskattat så blev mitt nya förråd precis så överskådligt och välorganiserat som jag föresatt mig.

 

Jag var ner en sväng förra veckan för att kolla in tygbeståndet (allt ryms ju inte i lägenheten) men jag blev stående i dörren och undrade HUR I HELA FRIDEN BLEV DET SÅ HÄR?

 

Björn har dragit iväg och blivit en riktigt lång kille, ca 195 cm, och hullet har inte riktigt hängt med. Han brås på sin mamma i det avseendet. Det här har förstås medfört lite bekymmer när det kommer till kläder. Tack och lov finns det alltid jeans med långa ben, men det kan vara lite bekymmer med tröjor. Jag brukar köpa riktigt stora för att längden skall räcka och sen syr jag in dem i sidorna. För att det ska bli snyggt så sprättar jag alltid lös midjemudden och syr in den separat. Fast jag ska inte visa hur jag gör. Nej, jag har sytt en tröja åt honom, från början.

 

Han fick en jättefin tomatfärgad tröja med huva till julklapp i en lite speciell modell. Ohlssons fick nyligen in riktigt tjockt och härligt sweatshirttyg. Jag köpte 2,3 meter av det svarta och en bit klanrutigt bomullstyg och så sydde jag den här. Som vanligt tvättade jag båda tygerna innan för att eliminera risken att tröjan ska bli för kort efter tvätt.

 

Min operation i munnen ägde rum på torsdag morgon så av naturliga skäl var jag hemma från jobbet även fredag. Eftersom jag inte var sjuk så fick jag en hel del gjort. Det mesta skedde i min syhörna. 

 

Min mamma är 88 år och tillbringar merparten av sin tid sittande eller liggande. Sedan hon flyttade till ett äldreboende för drygt tre år sedan har hon gått upp i vikt och det tycker vi, jag och mina bröder, är positivt för då har hon matlust och det är bra. Mamma klär sig i bekväma långbyxor, mjuk top och en kofta. Den senare för att hon inte skall frysa eftersom hon inte rör sig så mycket.

 

Jag brukar sy hennes toppar och har använt ett och samma mönster i flera år, men nu provade jag ett nytt. Det är från Burda nr 4/2011 och jag har sytt av det en gång tidigare, HÄR. Tyget har jag köpt på Ohlssons, naturligtvis.

 

I maj 1981 hade jag varit på inflyttningsfest hos några kompisar på Malmudden. På väg hem cyklade jag över Malmudssviadukten och mötte en person som plötsligt styrde sin cykel mot mig. Jag minns att han hade rött, lockigt halvlångt hår och uppknäppt skjorta som flaxade bakom honom. Men uppspärrade ögon styrde han sin cykel rätt mot mig. Han hade nerförsbacka, jag kämpade uppåt. 

 

När jag vaknade låg jag på trottoaren och jag kände direkt att jag skadat mina tänder. Det kom en kille gående från stan som hjälpte mig och en tjej som var ute med sin hund rusade hem till sin kille som plockade upp mig och skjutsade mig till lasarettet. Där stoppade de min utslagna tand i en burk och skickade hem mig. Med tanke på att jag faktiskt varit medvetslös skulle jag kanske ha legat kvar över natten. Men det gick ju bra. Jag överlevde och morgonen efter blev jag hämtad av min kompis som skrattade så mycket när hon såg mitt tandlösa leende att hon höll på att styra sin vita bubbla rakt in i en vägg.

 

Jourtandläkaren limmade dit ett par plastbitar så att jag skulle klara mig till på måndagen och på kvällen åkte vi till Rimjokk och dansade till Frisco. Förutom de utslagna tänderna hade jag också rejäla skrapsår under näsan och på hakan.

 

På måndagen jobbade jag som vanligt och efter jobbet återvände jag till samma tandläkare som limmat dit plastbitarna. Eftersom jag var så sårig och inflammerad tog inte bedövningen som den skulle så det gjorde förstås jäääävulskt ont när han försökte dra ut mina trasiga tänder med rötterna. Till slut blev han arg, satte tången i handen på mig och sa att jag skulle försöka dra ut roten själv eftersom han hade andra patienter att ta hand om.

 

Jag tror att man bör vara oerhört påverkad av något annat än lokalbedövning innan man drar ut sina egna tänder, så jag packade mig därifrån och åkte hem till min kompis, hon med bubblan. Hon ringde till sin mamma, tandtekniker i Huddinge, som rådde mig att ringa till specialisttandvården på Björkskatan och be att få komma till en speciell tandläkare. När vi avslutade samtalet hade jag gråtit och snörvlat så mycket att sårrugorna lossnat.

 

Nå, jag ringde till Björkis och fick komma till tandläkaren hon föreslagit. Först träffades vi och pratade och han berättade vad han tänkt göra. När jag åkte därifrån hade jag två Stesolid i en liten påse. Dessa skulle jag ta tillsammans med två Treo inför den första behandlingen. En annan kompis skjutsade mig. Det är möjligt att jag var lite svamlig, men framförallt var mitt synfält starkt begränsat. Tandläkaren drog rötter och slipade tänder hit och dit. Det gjorde ont, men det brydde jag mig inte om och de fyra timmarna jag låg i stolen rusade bara iväg. Min kompis var däremot väldig orolig för att jag skulle ha virrat ut någon bakväg och gick och frågade om jag var kvar, och det var jag ju. Tänk att hon satt i väntrummet i fyra timmar och väntade på mig! Det glömmer jag aldrig!

 

Jag fick en provisorisk brygga som plockade lös vid varje behandling. Det blev en rotfyllning och sen skulle käken stabiliseras efter borttagandet av rötter så det dröjde ända till november innan jag fick min permanenta brygga som sträckte säg över sex tänder. Från hörntand till hörntand i överkäken. Inte var de ju som mina riktiga tänder och gluggen mellan framtänderna var förstås borta, men att slå ut tänderna var dock som en sunnanvind om man tänker på hur illa det hade kunnat gå. Jag fick lära mig att leva med mina nya jättetänder.

 

En fasa jag haft hela livet är att bryggan skall lossna och jag har varit oerhört noga med att hålla den ren och sköta tänderna den satt på. Förra sommaren började jag få ont i den rotfyllda framtanden och framåt hösten bad jag min tandläkare kolla upp den. Det visade sig att hela roten var infekterad. Jag fick komma till protetiken tämligen omgående och fick där veta att en brygga som min har en livslängd på ca 15 år (min satt i 32...) och att jag nu skulle få ett provisorium som var "tiotusen gånger snyggare den du har nu!" Sagt och gjort. Min gamla brygga, som satt som berget, hamrades ut ur min mun och min protetiktandläkare höll sitt löfte och fixade ett fantastiskt fint provisorium. 

 

Efter att den inflammerade roten dragits har jag nu, efter 10 månader, fått två titanskruvar inopererade i överkäken. Dessa skall växa fast i fem månader och därefter skall jag få (eller få och få förresten. De kostar en hel del...) en ny lösning med en brygga över endast tre tänder och fasader på övriga.

 

Dag tre efter ingreppet har nu passerat. Jag har hållit mig inomhus med undantag för en snabb sväng på Ohlssons när de öppnade på fredag morgon. Mitt ansikte förändras hela tiden och varje gång jag ser mig i en spegel har det hänt något nytt.

 

Ibland blir man förvånad... I påskas gjorde jag en omfattande rockad här hemma och flyttade in i ett sovrum efter att ha sovit i vardagsrummet i sedan jag flyttade till min lägenhet i oktober 2002. Syrummet har jag flyttat in i vardagsrummet som blev så himla ljust och luftigt. Självklart har jag sytt en del sedan dess. 

 

I våras hittade jag ett helt vanligt bomullstyg på Ohlssons lagerbutik i Umeå. Jag visste direkt vad jag skulle sy av den och köpte hela biten. Den fick ligga till sig ett tag innan jag satte saxen i den och för ett par veckor sedan överlämnade jag plagget till sin ägare, Christin. 

 

Christin är ingen crazy cat lady på så sätt att hon har katter på allt. Hon samlar inte heller på katter utan har bara två stycken, Rousseau och Emile. Men jag förstod att det tämligen distinkt kattmönstrade tyget skulle falla henne i smaken. Därför norpade jag en av hennes Gudrun Sjödén-jackor och ritade av modellen.