Julen blir bara lugnare och lugnare för vart år som går. Färre julklappar, färre "måsten". Man väljer förvisso själv vilken nivå man vill lägga firandet på och i vår familj har vi nog alltid försökt ta det piano och njuta av ledigheten. Det finns dock vissa saker som hör julen till. Mormors jullimpa är en och mina hembakade pepparkakor en annan. Det går dock att fira jul utan dessa, jag har provat och ingen dog. 

 

I fredags gjorde jag i alla fall degen och igår ägnade jag sex timmar till själva baket, inklusive fram-  och bortplockande av nödvändig utrustning.

 

Flera av mina grannar har haft julstjärnor och ljusstakar i sina fönster länge. Minst en månad eller så. Själv har jag alltid adventspyntat till första advent (Vad annars? Man kan ju inte adventspynta till allhelgona? Då är det väl inte adventspynt...?) Resten av julpyntet har åkt fram dagen före julafton, men numera kör jag alltihop till första advent. Förmodligen för att jag inte längre har julgran. Efter renoveringen fanns det helt enkelt inte plats för någon gran längre. 

 

Ikväll har jag satt jullimpan och advents/julpyntat. Det är så jäkla fullt upp fram till jul och det här är den enda kvällen med efterföljande hemmavarande ledig morgon som jag har att tillgå så det är bara att köra. Jullimpan heter egentligen Mormors limpa och den har bakats i generationer! Det är ett bröd som lämpar sig alldeles ypperligt till såväl dopp i grytan som skinksmörgås. Här är receptet, nedskrivet av min mamma.

 

 

That´s it. Det kursiva är min egen notering. Nu är det inte så enkelt som att jag bara gör en sats. Vanligtvis göra jag två, men i år gör jag tre. Jag känner nämligen ett visst ansvar gentemot mina två bröder, Bo och Håkan, och deras familjer. De kan ju inte dippelidoppa köpesvört! Den blir ju bara slem i grytan!

 

Bilbesiktningen gick i alla fall alldeles utmärkt. Jag åkte visserligen till fel station först, men insåg mitt misstag och hann köra ut till Storheden där jag hade bokat tid. Det kändes bra att ha tvättat bilen innan även om själva tvätten lämnade lite att önska. 

 

 

Christin orkade inte riktigt allt kött så hon tog med en bit hem i en servett, till Rousseaus och Emiles förtjusning.

I "mitt" rum finns det ett bord från 30-talet med belysning i.

Jag är alltså ledig idag och det känns jättekonstigt, men föralldel rätt skönt. Ligger just nu i en schäslong, ser på tv och är på det hela taget ganska nöjd med att slippa gå ut i regnet.

LCHF i all ära, men inget går upp emot en smaskig chokladsufflé. LHF i all ära, men nog är det lite mer drag i SAIK.

 

Kanske bäst jag återgår till sufflén innan släkten förskjuter mig. Det är inte så svårt som det verkar. Man måste bara vara noggrann med alla moment och just den här smakade dessutom lite apelsin. Mina pytsar var dock lite för stora så smeten räckte bara till tre stycken. Mindre formar skulle nog ge sex stycken i lämplig efterrättsstorlek.

 

Jag respekterade självklart den skofria zonen på vårdcentralen men valde att ta på mig skoskydd istället för att ta av mig skorna. "Nu får jag komma ihåg att ta av mig dem innan jag går ut." tänkte jag.

 

Jag tog mig själv i kragen och började städa. Köket stod först i tur och det blev en stund vid köksbordet och en del sorterande av papper, men jag har nog gruvat mig fler timmar än vad det tog att utföra alltihop. När jag ändå höll på gick jag igenom mitt ostrukturerade kryddskåp.

 

Anna Neah beskriver i sin senaste krönika deadlinens vånda. (Läs den HÄR)  Jag är den första att skriva under på allt hon säger. Den här helgen har jag inte haft någon deadline att hålla, men väl ett viktigt "måste" nämligen några smärre justeringar i mitt CV. Nu ville det sig inte bättre än att jag hittade ett recept på halloncupcakes som hemskt gärna ville bli bakade. Jag hade redan tidigare bestämt mig för att baka whiskytårta och det kändes mycket mycket viktigare än att sitta vid datorn och skriva och kanske till och med vara tvungen att tänka lite.

 

Yes box, det var mumsigt så det förslog. Som på den lyxigaste restaurangen. Till förrätt blev det västerbottensostknyten med löjrom, rödlök och creme fraiche.

 

Det går alldeles utmärkt, det här. Igår skickade jag iväg två ansökningar och ikväll har jag fått iväg en. Nu måste jag lägga ner lite energi på att kolla upp olika företags hemsidor och se vilka som söker mig...

 

Jag har tre Ikea-kassar i hallen, fyllda med gårdagens rena tvätt, men istället för att ta hand om den gjorde jag en deg som en och en halv timme senare hade blivit frukostbullar.

 

Så var den första arbetsveckan slut, och så även jag. En liten miniförkylning med rethosta, lite snuva och möjligen en smula feber gjorde att jag inte kände mig helt i form så fredagskvällen tillbringade jag i soffan och upptäckte till min stora glädje att man visar Kingdom Hospital på tvåan. Dessvärre det tionde avsnittet, men det var bra så nu måste jag och tjejerna ta någon helg framöver då vi ska se alla!

 

Lördagen var varm och solig så jag åkte ut på stan med Frida, som varit ledig och hemma från Kvikkjokk i en veckan. Nja, det förstås, hon har varit några dagar i Riksgränsen också. Hon tyckte väl det skulle vara kul att se andra fjäll...

 

Det blev således ingen dans i helgen. Jag hade för avsikt att åka till Täfteå på Larz Kristerz med Ulrika, men kom ihåg att jag i ett svagt ögonblick lovat att hämta Frida och hennes kompisar på Pdol, och man håller ju det man lovat. Dessvärre hade jag lovat Peter att sköta damernas/herrarnas-skylten i Täfteå också, men det klarade de kanske själva. Det här med damernas/herrarnas är ju inte så himla populärt bland alla...

 

Klockan var lite över två på natten innan jag åkte iväg och jag var ganska precis kl 3 i Piteå. Det var massor med folk i rörelse överallt. Till och med på E4:an gick folk omkring, förmodligen i hopp om att få skjuts till Luleå. Tur att det var varmt ute för många av dem hade antagligen en rejäl promenad framför sig.

 

Somnade halv fem på morgonen och var så borta när telefonen ringde kvart över elva att jag tryckte bort samtalet två gånger innan jag kom på att jag kanske skulle svara. Efter det två och en halv timme långa samtalet blev jag sjukt sugen på äppelpaj. Och då bakade jag en! (Nu kommer jag att visa bilder på mat - urtrist - men hellre det än inga bilder alls. Och roligare än så här blev inte helgen, fast jag är nöjd med att ha fått sova ordentligt.)

 

Det här är en svinenkel paj. Man bryner smöret och låter det svalna innan man blandar det med mjöl, socker, bakpulver och en smula salt. Degen blir lös så man bara blaffar ut den i den smorda formen innan man trycker ner äppelklyftorna. (Det går kanon med t ex rabarber också) Istället för att strö socker och kanel över blandade jag mörkt muscavadosocker med lite potatismjöl. Pajen är alltså inte bränd, även om den ser mörk ut. Den blev i alla fall ruskigt god. Det brynta smöret i botten gör att den blir lite knäckig och tillsammans med vaniljsås (hemgjord, förstås) utgjorde detta faktiskt dagens middag...

 

 

Detta trots att jag faktiskt fortsatte min hemmafrusöndag med att göra en baconinlindad köttfärslimpa. Mest för att ha något att äta till lunch i veckan.

 

 

Innan den var klar var klockan så mycket att jag inte iddes äta, men efter denna eftermiddag vid spisen kände jag mig i alla fall jättenöjd, trots att jag inte städat i mitt alltmer förfallna hem där dammråttorna numera är stora som bävrar.

 

 

När det är helg så är det himla skönt att inte ha några måsten, utan bara göra det som faller en in. Nu laddar jag för nästa vecka och börjar räkna ner till min Blekingeresa i augusti.