Jag landade kring halv åtta i onsdags kväll och fick för första gången träffa Snoddas, the dog. (Det har funnits en Snoddas tidigare. Max och Christin hade en svart devon rex med det namnet.)

Gissa om han snodde mitt hjärta?! Det tog inte mer än två sekunder, tror jag.

Vi var hungriga allihop, Thomas, Anna och jag så vi åkte till restaurang Fiskestugan där jag åt en makalös fisksoppa. Sen blev det hemfärd. Rast och vila inför arbetslägret som på torsdagen bestod i att skrapa ett järnräcke.

Det var jobbigt, men roligt. Blir ju så när man har trevligt sällskap och en gullig valp i närheten.

På kvällen skulle Thomas vara med i allsången på torget i Ronneby så jag duschade o svidade snabbt om inför uppdraget som chaufför. Med värkande armar styrde jag Alfan dit och hem. Jag behöver väl knappast säga att Thomas gjorde succé och rev ner de största applåderna. Vad folk skrattade när han visade dirtyfoxmoves med Robban Furlong. De var inte tagna ur luften, utan han hade i sin tur blivit grundligt instruerad av våra bekanta, som är synnerligen aktiva i rörelsen och har gått alla kurser som stått till buds.

Det regnade lite i Ronneby och efter en räkmacka och en stunds trevlig samvaro med Suss o Pelle i restaurangen invid torget åkte vi hem till Mörrum.

Där hade Anna bakat kakor så efter att ha provsmakat några gjorde jag natt. Då hade Snoddas redan somnat på min handväska. Det är jobbigt att vara på arbetsläger.

Robban jobbar på ett företag i en bransch som har sett sina bästa dagar. Men eftersom allt i tillvaron tycks gå i cykler så kämpar Robban och hans kollegor i samma bransch  på, och hoppas att alla snart ska förstå hur betydelsefull och viktig hans profession är. 

Robban är bra, och framförallt har han något som gör att kunderna bara älskar honom. Han har inga problem att skaffa nya kunder, och det roliga är att många av dessa har upptäckt att även Robbans kollegor producerar något som tilltalar dem. Företagsledningen är kolossalt nöjd med Robbans insats och menar till och med att det är tack vare Robban som produkten fortfarande existerar.

Robbans företag är, som sagt, störst men det finns en mängd företag som har liknande produkter att visa upp, och många av dem kan också stoltsera med oerhört goda försäljningssiffror. Varje år delas det ut en bonus till det företag som under året betytt mest för branschen och de senaste åren är det faktiskt Robbans företag som har fått den bonusen. Robban och hans medarbetare slutar aldrig att glädjas över detta utan tycker alltid att det är lika roligt! Det ger dem inspiritation att fortsätta kämpa på och de är oerhört tacksamma! Det är möjligt att Robbans allra närmast konkurrenter/kollegor känner ett sting av avundsjuka men i så fall har de den goda smaken att hålla inne med det och gratulerar istället Robban och hans medarbetare. De vet ju att vore det inte för Robban och hans företag så skulle de förmodligen hamna ännu mer i skymundan. Alla VET vem Robban är och alla kan namnet på företaget, även de som inte för närvarande nyttjar produkten.

Nu verkar ju allt vara frid och fröjd. Folk är glada och tacksamma, branschen och produkten överlever kanske några extra år, men det är inte så enkelt. För även om kunderna och kollegorna är jättenöjda så finns det andra som tycker det är åt helvete att Robbans företag ska stå där med äran vartenda år. Och det har de ju sin fulla rätt att tycka, men de glömmer bort att Robban är en människa och smutskastar honom och företaget på facebook och i andra offentliga rum. När bonusen sist delades ut var det till och med några kunder som buade högt! Det finns kollegor som deltar i den här smädningen. Visserligen inte några framgångsrika kollegor, så det är antagligen avundsjukan och missunsamheten som lyser igenom men eftersom även de utrycker sitt missnöje på facebook så drar de igång drevet.

De här individerna förstår inte att Robbans företag INTE har nominerat sig själv. De begriper inte att Robban och hans medarbetare INTE röstar på sig själva. De är så korkade att de inte fattar att de ska vara så inihelvete tacksamma för att Robban och hans medarbetare är så framgångsrika, för det ger produkten publicitet och möjlighet att finnas kvar. 

Jo, jag vet att vi har yttrandefrihet i det här landet, men jag håller fast vid det jag skrivit tidigare (HÄR), nämligen:

"Visst kan man vräka ur sig vad som helst och rättfärdiga det genom att hävda yttrandefrihet. Man kan också slå sig för bröstet och tycka att man är en riktigt ärlig och uppriktig människa och ingen smilfink. Sen kan man göra sig till martyr och beklaga sig för att man "måste" ha samma åsikter som andra, man "måste" älska LS och man förstår inte att det handlar om sättet att uttrycka sig på.