Snabbsytt
Det har inte blivit så väldigt mycket sytt på sistone fast det egentligen aldrig varit så nödvändigt som nu. Jag har gått upp en del sen i höstas och stora delar av min garderob passar helt enkelt inte längre. Jag har förstås funderat på om jag ska försöka gå ner de där kilona, men samtidigt tycker jag att jag klär i lite mer fyllning än tidigare. Faktiskt. Så jag ska nog helt enkelt försöka få de här kilona att stanna kvar och istället sy lite nya kläder.
Häromdagen sydde jag en a-linjeformad klänning av ett av bomullstygerna jag köpte av Ulla.
Jag gillar tyget och nu när jag har kastat bunten med färgprover från färganalysen 1988 är jag fri att återigen använda rosa, så länge jag känner att jag passar i det. Som ni ser är det också lite orange i mönstret, alltså den värsta blandningen man kan tänka sig, om man får tro min mamma för sisådär 40 år sedan. Sanningen är dock att de två färgerna i kombination har en förmåga att lyfta varandra på samma sätt som grönt och blått kan göra.
Observera att det här är mina egna åsikter och inte någon vetenskap...
Och koftan då? Jovars, jag tycker att den passar.
Dessvärre släpper den NÅGOT SÅ FRUKTANSVÄRT! Jag bar en plastmapp under armen när jag gick till Trygghetsrådet i förmiddags och när jag lade ner den på bordet, mappen alltså, så var den alldeles luden. Jag drog med handen över den och fick en hel hårboll i handen. Som att klappa en katt som släpper hår. Och Jannes bil ser inte så rolig ut. "Men hon har ju Fridas Merca nu!" tänker ni kanske. Eller inte. Men hursomhelst så har den fortfarande dubbdäck. Skall åtgärdas till helgen.
Och jag lovar att jag skall rolla bort vartenda litet ludd från Toyotan och ALDRIG mer ha på mig den koftan. Inte innan jag har tvättat den i alla fall. Det kanske hjälper.
Och nu någonting för oss som älskade lakritsplopp och inte riktigt har kommit över förlusten.
Salmiakcenter. Helt ok. Jajamen.
Kommentarer
Ida Nielsen
Oh vilken fin klänning! Klär dig ju jättebra!
Trackback
