Stök och bök
"Kinderna var fortfarande röda av ilskans rodnad" skrev Camilla Läckberg på sidan 19 i sin första roman Isprinssessan och då slutade jag läsa. Jag tror att det var den boken och inte Predikanten. Nå, Camilla tjänar massor av pengar trots den språkliga fadäsen. Fel kan ju alla ha.
Idag blev mina kinder röda av skam. Det har nämligen varit folk i lägenheten och åtgärdat de fel som uppdagades vid garantibesiktningen efter revoveringen. Jag hade ingen aning om att det överhuvudtaget var något fel på min lägenhet så jag trodde det var lugnt men det var det alltså inte. Hade jag vetat att det skulle springa folk överallt i mitt hem så hade jag nog i alla fall bäddat sängen och kanske dammsugit upp de allra största dammråttorna.
Här i vardagsrummet sitter jag och stickar och kollar mönstertidningar. Målar naglarna och annat viktigt.
Syrummet ska vi inte prata om. Det är proppfullt och kräver en ny strukturering. Det har nämligen börjat dyka upp små tygfilialer på andra ställen i lägenheten och dessa måste förstås omedelbart bort.
Jo, lilla resväskan ligger i hallen och väntar på att bli packad. Jag åker till Stockholm vecka 12 och det är ju alldeles för snart för att bära ner den i förrådet. Känns klart ovärt.
Men jag skulle ju i och för sig kunna klämma in den i förrådet uppe, alltså Björns rum, för där står redan en del av Fridas bohag.
Nu ska ju inte det stå där i all evighet. Bara jag blir arbetslös så ska jag nog lyckas hinna göra plats i källaren för detta.
Och redan till helgen tänker vi åka till Myrorna med resultatet från den senaste garderobsrensningen.
Men om detta vet inte hantverkarna någonting för jag var ju inte hemma och kunde förklara mig, utan de gick säkert omkring och förfasade sig... Så nu sitter jag här och skäms även om det är ganska dumt.
You better work
Att åka och jobba sju timmar en söndag är kanske inte så bra men när man åker hem efter att ha jobbat bort en massa känns det rätt ok i alla fall. På mitt skrivbord låg ett litet avskedsbrev. Snyft. Åh, vad jag kommer sakna dig, Marielle!
Som ni ser så gör jag mitt bästa för att sprida lite dansbandsglädje till mina kumpaner.
Jag fick ett erbjudande av Hans och Märit att följa med till Malå och dansa igår kväll, men de lite drygt 22 milen kändes övermäktiga. Sen upptäckte jag idag att Zlips var i Piteå, också igår, men det var så dags då. Det är sjukt längesedan jag var på dans, men om en månad är ju Lasse Stefanz på farmen... Sen är det Drifters, Mats Bergmans och Donnez inom rimligt avstånd, så det går ingen nöd på mig.
Jag har kommit en bit på Katarinas mössa
och så har jag sytt en jumper
av slamsorna som blev över efter den HÄR. Den är inte till mig utan en present som jag hoppas ska passa. Annars jäklar...
Nej, nu tror jag det får bli någon timme i badkaret. Malin och jag har precis ätit inbakad brieost med vispgrädde och körsbärssylt.
Ruskigt gott, men ingen vidare middag.
Matupplevelse
Den finns mat och så finns det mat och det kan vara en milsvid skillnad på mat och mat. Den som inte vill se matbilder ska sluta läsa nu.
Igår hade jag förmånen att tillsammans med Christin få fira hennes födelsedag med en helkväll som inleddes på Invit med varsin drink. Christin drack en White lady och tänkte att jag skulle ha en Green lady, men gossen i baren kunde inte blanda den så det fick bli en annan. Apple Sting, tror jag den hette. Eller Appletini Invit Style. God var den i alla fall...
Christin hade beställt bord på Cg så vi begav oss dit. Till förrätt åt Christin halstrad pilgrimsmussla med anklever, oxbringa, laxrom och rostad puré på jordärtskocka och tryffelsky.
Mat kan alltså vara en osannolik upplevelse och det här var en sådan. Det går inte att med ord beskriva de fantastiska smakerna. Lägg därtill en glad servitris som med sin servicekänsla förhöjde upplevelsen. Hon öppnade bl a en ny sorts Chablis så Christin fick smaka både den och den "gamla" utan att hon ens bett om det. Själv drack jag vitt vin rakt igenom eftersom jag inte mår så bra av rött.
och jag valde Surf´n´turf - vitlöks och chilihalstrade spett på oxfile och kungsräka med chiliaioli och zucchinisallad. Serverades med grillat bröd.
Till förrätten drack vi champagne, riktig sådan, och det var nog första gången i mitt liv som jag gjorde det.
Därefter var det dags för varmrätten. Grillad hjortytterfilé med bakade betor, vinteräpple, varmrökt sidfläsk och svamp som serverades med rödvinssås och potatisgratäng blev det för Christin, medan jag valde ört- och vitlöksgrillad lammrygg med rostad paprikacremé, chevreost, bakade cocktailtomater och reduktion på rödvin, honung och lime. Detta serverades med vitlöks och rosmarinrostad potatis med knaperstekt sidfläsk och parmesanost.
Till efterrätt tog vi likadant - Crème Brûlée med kondenserad mjölk med kolacrunch-glass.
En kväll som jag kommer att leva länge på således. Jag vaknade första gången halv åtta i morse men lyckades somna om och sov ända till 12. Elva timmar! Tusan så härligt. Det var plusgrader ute så jag och Malin promenerade in till stan.
Där köpte vi mascara och en muffinsplåt för för minimuffins. Sedan gick vi på Friends och fikade en lång stund innan vi vandrade hemåt. Ikväll har jag bakat citron- och chokladmuffins i den nya plåten.
Jag tänker att formatet är lämpligt till cupcakes med topping då de har en tendens att bli ganska mäktiga. Det får jag testa på måndag. Måste köpa en flaska mörk rom först och börja med favoriterna Jack Sparrow-cupcakes.
Nu väntar sängen för imorgon har jag faktiskt tänkt jobba några timmar!
New shoes
Torsdag är det imorgon och prick en vecka kvar för kundcenter i Boden. Sen slutar de flesta och vi är några stycken som är kvar ett tag till. Folk droppar av fast inte tiden är ute. Detta är andra veckan vi har fått klara oss utan Siri.
Det har väl gått hyfsat. Vi har ju Marielle, men hon försvinner på fredag. Håhåjaja, jämmer och elände.
Igår åkte jag in på stan som hastigast eftersom jag skulle in på apoteket. Mittemot apoteket i Smedjan ligger skoaffären Nilson. På nåt jäkla vänster var det som om en osynlig hand ledde mig in i butiken. Det visade sig att de hade tokrea och självklart fanns det ett par skor som i princip ropade på mig.
Till mitt försvar: Jag behövde ett par vinterskor att promenera i. Dr Marten är väldig hala. Sulan blir hård i kyla och det är som att halka omkring i träskor. Ecco-kängorna får jag skavsår av och det har jag fått sedan de var nya. Kan bara inte gå långpromenader i dem.
De här är grymt sköna och jag köpte 38 så det ryms en socka i dem. De är vattentäta och det bästa av allt är priset. Jag betalade 31,2 % av det svindyra ursprungspriset. Oj, så nöjd jag är.
Ikväll vann Lasse Stefanz en Grammis för Årets dansband, och vips fylldes fejjan och instagram av ifrågasättande människor. (Ja, många gratulationer också förstås.) Och visst, det hade varit minst lika kul om t ex Streaplers eller Elisas hade vunnit, men det är ju de facto så att LS säljer i särklass flest skivor i Sveriga så därför är det kanske inte så konstigt att de vann. Jag gläds åt deras framgångar för jag tycker att de förtjänar dem. Och nej, Lasse Stefanz vinner inte varje år. Benny Anderssons Orkester vann i fjol och de har faktiskt fem grammisar som årets dansband. Men som sagt, man får vara glad åt att det faktiskt var ett dansband som vann.
Två veckor och tre dagar
tog det att sticka den oktröja jag funderat på att göra i ett par år. Fast då har jag stickat som en besatt. Och jag skulle behöva någon som knådade mina axlar. Men fin blev den och jag är ruggigt nöjd.
När jag hade fäst alla trådar spände jag upp den mellan fuktiga frottéhanddukar.
När Anna gjorde om min blogg kom vi överens om att jag i möjligaste mån ska försöka fota mina skapelser i dagsljus, vilket har visat sig vara lättare sagt än gjort. Det är fortfarande ganska mörkt när jag kommer hem på kvällarna så den här gången får det bli hallbilder med tråkigt ljus.
Jag gillar färgerna men särskilt nöjd är jag med storleken. Jag ville inte ha någon överdimensionerad tjocktröja utan tänkte mig mer en jumper och det lyckades jag ju med.
Jaha, och sen satt jag där och rullade tummarna. Skurade lite i badrummet och i köket men sedan plockade jag fram ett tunt svart ulltyg och klippte ut en enkel kjol. Något jag länge tänkt göra men inte kommit mig för.
Det tunna ulltyget är en kvarleva från min tid på Ohlssons och jag antar att jag hittat det på stuvavdelningen. Det är i alla fall australiensiskt, det syns klart och tydligt.
Jag fodrade den med den svarta, lätt stretchiga duscessen. Den som jag köpte hur mycket som helst av vid någon av våra reor och som jag använt som foder till massor av plagg.
Jag har börjat sticka den här babyhjälmen för vuxna till Katt som så innerligt önskar sig en sådan. Och jag gör ju ALLT för mina gullungar.
Katten å ja!
Katten och jag, vi är goda vänner fastän mycket olika. Vi tycker om olika saker, Katten e lång jag är längre. Katten promenerar jag kör bil, Katten e barnet, jag är mamman. Men en sak har vi nog gemensamt. HJÄRNAN!
Av våra matcher slutar 9 av 10 matcher oavgjort. Inte alltför sällan svarar vi dessutom likadant på frågorna. Här blev det en liten skillnad i rond 5 och i rond 6 gick jag om henne med en poäng så matchen slutade 12-11. Men det var ett ovanligt slutresultat.
I'm a little knitwit, knitting all the day
Det går alldeles otroligt bra att sticka! Det behövdes bara lite feber för att jag skulle ta plats i soffan på kvällarna och sticka och sticka. Utom i tisdags, för då kändes det som att ryggen var på väg att ge upp igen, så då låg jag i badkaret ett par timmar istället.
Det är alltså bara en tidsfråga innan den är klar. Jag kan förmodligen ha den på måndag, förutsatt att den passar. Men det tror jag.
Förutom att jag själv har samlat på mig sticknålar under hela mitt liv så ha jag också övertagit mammas. Det var när jag botaniserade i stickkorgarna från henne som jag hittade beskrivningarna till två fantastiska huvudbeklädnader för herrar.
Helt underbara, eller hur? Så manligt! Så OEMOTSTÅNDLIGT! Jag vet inte vilken jag är mest förtjust i. Dubbelhaksvärmaren eller babymössan. Det får bli nästa projekt. Vem ska drabbas? Mina bröder kanske? De kan ju inte sluta vara mina bröder, precis. Hehe.
Hoppsansa, nu blir jag bra!
Jag är sjuk. Feber och ont i kroppen. Inte så konstigt med tanke på att i princip samtliga av mina närmaste kollegor inte har gjort annat än snorat, hostat och klämt i sig alvedon och c-vitaminer hela den gångna veckan. En dag hade jag t o m en på vardera sidan. Ja, nästan en på vardera knät. Kollegor, alltså, inte c-vitaminer. Jag har förvånat vaknat varje morgon och känt mig lika pigg (alltså trött men frisk) som vanligt men igår morse vaknade jag av mina egna hostattacker. Lät som en gammal tant som inte gjort annat än rökt de senaste 45 åren. Mivitotal klarade således inte den massiva bacilluskattacken jag varit utsatt för.
Det blev alltså inget Blender på Folkan i Piteå. Jag har istället slitit på soffan och ägnat mig åt detta:
Stickat som en besatt mellan tupplurarna, kollat in mönster på klänningar som vill sys, sett dansk film, målat naglarna samt förkovrat mig i städningens svåra konst. Det är så sällan det inträffar att jag glömmer bort hur man gör.
B-brodyr i Boden har köpt upp ett tyglager från en grossist som har konkursat och idag kl 9 startade utförsäljningen av tyger till priser mellan 5-30 kr/m. Jag hade ju inte brutit benen eller nacken, inte heller hade jag jag magsjuka eller malaria. Typ 39 graders feber kan man ju hantera med ett par Alvedon så självklart åkte jag dit. Inspirationen ville dock inte infinna sig då många tyger var ljusblå, beiga o bruuuuna. Jag gjorde dock ett osannolikt fynd.
Det tunna tyget kändes som siden, men jag var inte helt säker. Köpte dock allt som var på rullen, 9,5 m för en tia metern. Väl hemma eldade jag en remsa och hurra hurra, det VAR siden! Vi får se vad det blir. Kanske något åt det här hållet, med en smula mindre draperingar.
Ett randigt stickat tyg kan bli en fin vardagsklänning. De transparenta ränderna kräver dock en underklänning/linne i matchande färg. Annars kan klänningen bli väldig spännande.
Tyget är inte fullt så rosa i verkligeheten, utan lite mer åt hallonhållet.
Det fanns massor med ulltyger, mest grå, men jag hittade ett grönsvart kypertvävt ulltyg som skall få bli en likadan kappa som den jag sydde för två år sedan. Jättesöt modell som i det gröna tyget med svart persianimitation i kragen kommer att bli alla tiders.
Det gröna är grönare i verkligheten.
Jag har förresten inte visat tygerna jag köpte på Gittes i Rinkaby när jag var ner till Thomas och Anna sist. Jag reste ju smått, men hade förutseende nog bara fyllt resväskan till hälften så dessa tyger rymdes precis!
Det petrolrutiga bomullstyget skall bli en skjortblusklänning med trekvartsärm och vid kjol. Det glittriga i mitten är inte brunt utan blått och det ska givetvis bli jeans. Jag kommer att slakta mina älskade Diesel och använda dem som mönster. Det hundtandsmönstrade skall bli en dräktjacka att ha till jeans. Det kan eventuellt räcka till en väldigt kort kjol också. Jag får se vad det blir.
Jag ska under våren sy en Mad Men-inspirerad klänning. Det är Anna som har tipsat mig om Julia Bobbins andra Mad Men Challenge. Jag och Malin satt och kollade på olika klänningar igår och jag har nästan bestämt mig vilken jag ska sy. Jag väljer mellan två stycken och det roliga är att jag nog faktiskt har material till båda i mina samlingar.
Nå, det är arbetsdag imorgon. Efter en och en halv timme i ett varmt skumbad mår jag nu mycket bättre så det skall nog inte vara några problem med att infinna sig på Soldatgatan också imorgon. Ont krut förgår inte så lätt.
Prylar
När man har levt så länge som jag har gjort, har man också hunnit samla på sig en hel del prylar. Någon gång emellanåt har jag rensat skoningslöst. Kastat och gett bort, slängt och sålt på loppis. Under de senaste åren har jag sålt sommarstugan och tillsammans med mina syskon flyttat mamma ett par gånger, vilket resulterat i en mängd prylar, tillika minnen. Prylarna från stugan var särskilt svåra att göra sig av med, för att inte tala om själva stugan...
Numera försöker jag att inte samla på på mig så himla mycket, men trots det hopas kartongerna i källaren och den översikt och ordning som rådde i förrådet när jag flyttade tillbaka efter renoveringen av lägenheten för drygt tre år sedan, är ett minne blott och nu när Fridas flyttkartonger står i Björns rum inser jag att det är dags för en ny insats, utan sentimentalitet och tårar. Det är ju bara prylar!
Vissa saker är dock så små att de inte ställer till det på något sätt. I hallen har jag ett gammalt tryckerikast fullt med småsaker, många av dem med en egen historia.
De små bilarna har mina bröder lekt med och familjen Flinta och Musse Pigg följde nog med i något fling- eller kexpaket.
Mina bröder hade massor och bilar och jag ville förstås också ha en egen så jag fick den här hundkojan. Tyvärr har däcken torkat och lossnat och ena strålkastaren har ramlat ur, men den är väldigt fin ändå.
När jag var liten hade jag en hel del lego. Roligt lego, med sluttande bitar till tak, bitar med namn på till skyltar, träd, vackra dörrar och fönster. Tyvärr bestämde min pappa en dag att det var färdiglekt med lego och gav alltihop till grannen. Han missade dock den här lilla mercan som dessvärre tappade vindrutan när mina egna barn var små.
Gitarren tror jag mina föräldrar köpte i Stockholm, men jag var nog inte mer än fyra år så jag minns inte riktigt varifrån den kommer. Malin och jag såg dock likadana i en Beatles-butik när vi var i London. Den här är inte heller komplett. Plexiglaset som skall sitta framför bilden har ramlat bort. Mina bröder fick också varsin gitarr (det är en nål på baksidan så den kan användas som brosch) men inte med bild på hela bandet.
Apan, hunden, pottan och den lilla babyfiguren kommer från min mormor, som var född 1894. Dockskåpsbyrån hade min mamma ( f 1926) när hon var liten, men det är möjligt att också den kommer från mormor. Såna här småsaker gör man sig givetvis inte av med. De tar ju ingen plats och även om de förmodligen inte betingar något ekonomiskt värde så är det i alla fall kul att ha kvar dem.
Boellas kök
Anna Neah beskriver i sin senaste krönika deadlinens vånda. (Läs den HÄR) Jag är den första att skriva under på allt hon säger. Den här helgen har jag inte haft någon deadline att hålla, men väl ett viktigt "måste" nämligen några smärre justeringar i mitt CV. Nu ville det sig inte bättre än att jag hittade ett recept på halloncupcakes som hemskt gärna ville bli bakade. Jag hade redan tidigare bestämt mig för att baka whiskytårta och det kändes mycket mycket viktigare än att sitta vid datorn och skriva och kanske till och med vara tvungen att tänka lite.
Själva muffinsen blev väldigt söta då de innehöll massor med hackad vit choklad. Toppingen bestod av vispgrädde, florsocker, philadelphiaost och passerade osötade hallon.
De syrliga hallonen gjorde sig bra mot den söta chokladen, men sockerchocken lurade runt hörnet efter bara en muffins...
Då var nästa bakverk lite bättre i det avseendet. Med tre matskedar whisky i själva kakan och två i toppingen fick kakan, eller snarare tårtan, en lagom smak av alkohol.
När det var färdigbakat för kvällen var jag förstås alldeles för trött för något CV-arbete så det blev soffan, stickningen och Den demokratiske terroristen tillsammans med Björn.
Även om jag inte stiger upp i ottan på helgerna så är jag ändå alltid först i det här hemmet. Som det rekorderliga fruntimmer jag är satte jag givetvis en deg och svängde ihop ett gäng nyttiga frukostbullar, innehållande bl a dinkelmjöl, torkade tranbär och linfrön. Det var förstås lite kul att kunna bjuda på det och färskpressad apelsinjuice när resten av kollektivet så småningom pallrade sig upp.
Min avsikt var att ta whiskytårtan under armet och knata iväg till mamma, men min ena bror hade redan hämtat henne för en liten biltur, men när de hade bilat klart tog vi fikat hemma hos dem istället. Även min äldste bror dök upp så det blev några riktigt trevliga timmar. Tårtan avnjöt vi på söta assietter från svägerskan Ullas barndom.
Jag blev så exalterad över dem att jag skakade till när jag fotade, därav den suddiga bilden.
Det är, inte helt oväntat, Stig Lindberg som skapat serien och jag misstänker att den inte är så himla vanlig. Väldigt söt är den i alla fall.
Väl hemma var det dags för middag. Äta bör man, annars dör man. Det blev en kycklinggratäng med bl a mango chutney och curry som jag hittat på min favoritmatblogg, Bevemyrs. Där heter den Kyckling med mangotäcke.
Jag har alltså fortfarande inte fixat mitt CV. Däremot har jag, förutom prestationerna vid spisen och samvaron med mina syskon, hunnit sticka flera decimeter på min oktröja och det är ju inte det sämsta. Imorgon är det måndag och snart är det helg igen. Hurra!
Stickning, snö och slapparhelg
Det är ju onekligen vinter, men de här dagarna med strålande sol och ett par, tre minusgrader känns betydligt behagligare än dagarna med 25 minusgrader eller de med ymnigt snöfall. Nu är det lördag och någon däruppe verkar tycka att vi inte fått tillräckligt med snö så jag tänker hålla mig inomhus hela dagen. Kanske. Förra lördagen blev jag hämtad 05:20 för att åka till Boden och jobba några timmar. Närmare bestämt sex stycken. På kvällen var jag på folkmusikfestivalen Midvinterfolk som jag därefter recenserade, så det blev inte så mycket fritid den helgen.
Annat ska det bli den här! Jag har sovit ut, ätit frukost och sitter här och funderar på om jag kanske skall ta ett bad eller nåt. Det är verkligen jättestökigt här hemma, men jag skall nog ägna några timmar åt mitt CV och försöka strukturera mitt jobbsökande lite. Det blir inte så mycket gjort på kvällarna när man jobbar. Den här veckan har jag dessutom jobbat sent några kvällar men dammtussarna smiter ingenstans så det är lugnt.
Jag har dessutom stannat hos Max och Christin en av kvällarna. Hängde fast bilen på snökarmen in till garageuppfarten, men fick lös den efter en stunds metodiskt skottande. Fick mumsig middag serverad på Stig Lindberg-porslin och förstås en mysig afton med mycket surrande i gott sällskap. Ja, en liten rekreationskväll mitt i veckan.
Hmmm... Visst känner man igen de här?
Förrätt - vegetarisk carpaccio
Ostsufflé med härligt mumsigt riktigt smör. Ruskigt gott!
Eftersom vår arbetsplats snart flyttar till Stockholm har vi ett gäng adepter hos oss som vi skall lära upp. Det är riktigt roligt för det här är åtta glada och motiverade tjejer och killar. Tiden går ju fort när man har roligt och det kan man nog säga att jag har haft hela veckan. Kände mig dock lite urlakad när klockan blev 18 igår och istället för att åka på Godishuset besökte kollegan Christoffer och jag Systembolaget på Storheden. De har ett gigantiskt ölsortiment och jag plockade ihop litegrann i en korg. Kan vara bra att ha om man skulle bli törstig.
I botten ligger det en whiskyflaska så idag skall jag baka en irländsk whiskytårta, förutsatt att något av mina barn ids gå ner på affären och köpa mörk choklad och vispgrädde...
..Jag undrar vad de gör? Är detta mysfox, dirtyfox, dynamisk fox eller rentav sexfox?
Nå, helgen har bara börjat. Ingen dans inom lämpligt avstånd, så jag roar mig nog med att ha tvättstugan ikväll. Det är så himla mysigt att bara dega lite. Nu när jag sitter och skriver ser jag samtidigt på Gladiatorerna och kan inte låta bli att imponeras av dessa ofantligt vältränade unga människor. Min förre detta kollega Linnéa var med för tre veckor sedan och visade förstås både sin motståndare och gladiatorerna var skåpet skall stå.
Själv tränar jag finmotoriken och det är bra även för själen. Skall kika lite i senast Stoff & Stil-katalogen och se om jag kan tänkas behöva lite tyg...
