Fiffiga saker
Syvärlden är som snickerivärlden, bilmekanikervärlden eller vilken värld som helst. Den är full av finurliga saker och flera av dem finns här hos mig. För några år sedan hittade Christin något så praktiskt som en Rockabrunder på loppis. En Rockabrunder är ett verktyg som man använder när man markerar kjolfållen för att få den jämn runt om. Särskilt lämplig för den sömmerska som inte har någon som hjälper henne/honom med fållningen. Den är kanske inte så nödvändig när man fållar vida kjolar men helt oumbärlig till de smalare tweedkjolarna som finns i var mans/kvinnas garderob...
En tar på sig den ofållade tweedkjolen och ställer sig bredvid Rockabrundern,
tar den lilla blåsan i handen,
och trycker på den medan en samtidigt sakta snurrar runt. Det som händer är att pulvret i burken puffar ut genom springan och det blir vita kritstreck runt kjolen. Sen är det bara att fålla. Rakt och snyggt. Jag har använt den en gång, när jag sytt en yllekappa med vidd nertill och det gick bra. Om jag till äventyrs skulle råka slita ut denna så har jag faktiskt en till (hihi) eftersom Christin hittade TVÅ stycken och köpte båda.
Jag klarar mig alltså livet ut, och sen får väl ungarna slåss om dem...
Förra veckan gjorde jag mig av med en sopsäck full med urvuxna kläder på Kupan, Röda korset. Jag gick in och köpte några virknålar på uppdrag av min kollega, vars dotter nyss börjat handarbeta och behövde några i olika storlekar. Till mig själv hittade jag ett par gamla nålbrev med supertunna handsynålar. Sådana kan vara svåra, för att inte säga omöjliga att hitta nuförtiden. (Det var bättre förr, åtminstone fanns det tunnare synålar) Nå, hursomhelst så hittade jag något som jag inte begriper hur jag klarat mig utan tidigare - en RYAGAFFEL!
Allvarligt! Varför sitta och KNYTA rya när man kan sy på maskin? Inte för att jag ens funderat på att knyta en rya, men om jag nu någon gång kommer att göra det så har jag det jag behöver.
Nej, nu är det kväller och om jag skyndar mig i säng så blir det snabbare helg.
Skjortan
Hans använder skjorta väldigt mycket och har mängder av skjortor i olika färger och mönster. Men hur än rutor och ränder varieras så är en skjorta inte annat än en skjorta. Nu kan man hitta lite roligare modeller med avvikande tyg i knappslåar och kragar. Vi var och kollade på Hanzéns outlet och tänkte köpa en finskjorta och hittade några Dahlin som Hans provade. Fruktansvärt illa sydda, om ni frågar mig. Rygginsnitt som gick långt upp på skulderbladen... Nä, då är det bättre form på Dressman-skjortor.
Jag blev dock omåttligt inspirerad och eftersom jag har sytt herrskjortor förr så är jag väl insatt i hur man syr de olika momenten. En vill ju att det ska bli snyggt och välsytt. På Ohlssons finns det poplin som är avsedd just till skjortor så där köpte jag tyg och även mönster. Så lånade jag en av Hans skjortor som jag vet sitter väldigt bra på honom och därefter skred jag till verket.
Knapparnas placering är viktig. Jag har lärt mig att knapphålet på ståndet skall vara liggande (naturligtvis, det faller sig liksom naturligt) men också första knapphålet direkt under ståndet. Resterande skall vara stående, alltså lodräta. Katarina har sytt ett flertal s k Oscarskjortor, och när hon hade sytt den första konstaterade jag med förvåning att hon inte sytt något knapphål direkt under ståndet. Man gör tydligen inte det så ofta numera, inte ens på "finare" skjortor, men det bör finnas där för att det inte ska bli en bubbla under kragståndet om alla knappar är knäppta, vilket de ofta är om bäraren också använder slips eller fluga. Nästa knapphål sätter man i brösthöjd och sen ett mellan knappen under kragståndet och brösthöjdsknappen. Sen använder man sig av det avståndet för de resterande knapphålen slån ner.
Hans har inte slips så jag hade kanske kunnat spara in en knapp...
Längden blev ganska ok, ev ett par, tre centimeter för lång.
En liten trekant i varje sida.
Insidan av manchetterna är också i det avvikande tyget och jag gick helt bananas och sydde fast knapparna på både manchett och ärmsprund med grön tråd. Dessa moment, sprund och manchett, kan man sy innan man syr fast ärmen i skjortan. Det är väldigt viktigt att man syr sprundet åt rätt håll, annars hamnar manchetten fel. Den ska ju liksom knäppas bakåt, men sånt ser man ju...
Den här skjortan var lite av en prototyp. Ryggen blev inte så bra. En kunde välja mellan två mönster till ryggen. Det ena med ett veck i mitten och det andra med ett mindre veck vid vardera skuldra. Den här skjortan har vecket mitt back och dessvärre blev inte passformen bak så snygg, troligen på grund av hans kraftiga ryggmuskler (gammal idrottare, själv har jag inte samma problem) så till nästa gång kör jag på två veck.
För det blir flera! Jag gillar detaljsömnaden och hur man liksom bygger upp en skjorta detalj för detalj. Det är faktiskt inte särskilt svårt eller krångligt, men man måste ju förstås vara noggrann. Det gäller givetvis för all sömnad, men när man syr en skjorta kan man inte fuska eller rädda något som gått fel. Det tar heller inte särskilt lång tid. Det mest tidskrävande är själva förarbetet, att klippa ut tyget, markera och stryka på fix.
Jag brukar inte sy åt andra mer än till de som står mig nära, men jag har lovat att sy en skjorta åt en av mina arbetskamrater. Han har lite önskemål om modell och tyg som jag nog kan uppfylla så det ser jag nästan fram emot!
