...som sitter där i havets djup och trampar symaskin

Min jacksömnad kom av sig när jag hamnade i vertikalläge i soffan med jättejätteont i ryggen. Sen är det ju så mycket annat man ska hinna med och som förmodligen är viktigare. Söka jobb, till exempel. Igår sydde jag i alla fall klart min konstiga bikerjacka i rosigt ulltyg som jag köpte massor av på Ohlssons en gång i världen.
 
 
Jag är faktiskt oerhört nöjd, men inser att det är ganska korkat att varmfodra en jacka som bara når några centimeter nedanför midjan. Jag har nämligen satt ett mellanfoder, s k shetlandsull. Fast det är inte ull. Hursomhelst så brukar jag använda det eller tunnaste tinsulaten för att plagget skall bli lite varmare och jag ska slippa ha kofta. Enklaste sättet är att lägga ut fodret på shetlandsullen, nåla och därefter grovklippa.
 
 
Sedan overlockar jag runt fodrets kanter. Smidigt som tusan.
 
Anna köpte den här boken för ett tag sedan. 
 
 
Jag blev jätteinspirerad och beställde också en. 218 pix på Bokus. Som hittat. Den innehåller mönster
 
 
på massor av fina klänningar och kjolar. Det är Gertie själv som är modell på bilderna. Nu är ju inte detta skrädderi på särskilt hög nivå utan precis i min nivå. Jag tycker nämligen att mönsterkonstruktion tar alldeles för lång tid men i den här boken får man massor med råd och tips av allehanda slag. Det behöver inte vara så märkvärdigt, vilket Katarina alltid brukar säga. Alltså att jag gör det svårare än vad det i själva verket är.
 
 
Jag ska absolut sy något ur boken alldeles snart. En toile kanske till att börja med. Sen vet jag ju att jag kommer att förlänga varenda trekvartsärm för är det något som jag inte trivs i så är det för korta ärmar.
 
 
 
 

I Got The Hippy Hippy Shakes

Jag hade planerat en resa till Täfteå i sommar, men veckorna har gått och det har liksom inte blivit av. Största anledningen är nog att det ligger så smärtsamt långt bort att det kräver en minutiös planering. Redan tidigt på lördag eftermiddag måste man börja piffa sig och halv sex bör man vara på väg. Har man tur och allt går bra så är man hemma mellan halv fem och fem på morgonen. Så försvinner förstås mer än halva söndagen eftersom man helt enkelt MÅSTE sova. 
 
Det faktum att jag under tisdag eftermiddag återigen hade denna utsikt 
 
 
gjorde att jag bestämde mig för att ligga i soffan och jäsa istället för att ge mig ut på det vådliga äventyr en resa till Täfteå kan innebära när den bil man har till sitt förfogande är en Golf-94 med tjutande fläktrem och en spektakulär wonderbaumvariant i backspegeln.
 
 
Fast jag plockade ner den rätt snabbt, faktiskt... Men att köra den bilen 52 mil t o r var uteslutet. Då hörde Märit och Hans av sig och frågade om jag ville följa med dem från Piteå och det var ju en helt annan femma, så jag dånade iväg. Med tanke på att sommaren dragit sin kos fick alla mina fina sommarklänningar stanna i garderoben och jag fick tillfälle att använda mina svarta långbrallor av 50-talssnitt som jag sydde innan Malung. Blusen är dock köpes och kommer från dansskor.se.
 
 
 
Lite drygt tre timmar senare var vi framme. Hans är numera tvungen att hålla hastighetsbegränsningarna för att fortsättningsvis slippa cykla eller åka buss till de orter på vilka han skall arbeta. Vi som inte körde, flickorna, satt och kacklade och käkade körsbär hela vägen. Jättemysigt! 
 
Väl framme hann  jag träffa Jörgen och Anna som var där med lilla Maja och nytillskottet Otto. Sedan satte Drifters igång och logen fylldes snabbt med folk. Det är roligt att åka och dansa på "nya" ställen men jag kan samtidigt känna mig smått obekväm. Medelåldern i Täfteå är ganska hög och det faktum att det var rätt stökigt gjorde att jag parkerade på scenkanten bakom en högtalare och längtade till paus. 
 
Om det var Birgittas kokkaffe, tigerkaka o fudgerutor eller Hans och Märits brieost, kex och päron som gjorde mig piggare och mer positiv skall jag låta vara osagt, men jag hade mycket mycket roligare efter paus. Blev faktiskt uppbjuden hela tiden av den ene dansante herren efter den andra. De kan dansa, västerbottningarna.
 
Och Drifters var förstås så jäkla bra som de brukar! Kanske t o m lite bättre! Rätt skojigt att jag ena veckan dansar till dem i Skåne och bara en vecka senare hemmavid (nästan...).
 
 
Och ni som såg tv-serien om Täfteå... Ja, alla var där. Damen med kattkadavret, mamma, moster och dotter (som f ö fick komma upp på scenen och sjunga sista dansen) i blingeling-kläder (fast inte likadana den här gången), Mats-Ove med portföljen, småhundsuppfödarna, försäljarnissen vars namn jag inte minns och säkert  någon mer också. Taxi-Kjell har skrotat mercan och kör numera en lång Volvo.
 
 
Så tog kvällen slut och den långa resan hem började. Först pladdrade vi länge, men när vi närmade oss Skellefteå somnade jag och sov en ganska lång stund. När vi anlände hemma hos Hans och Märit kändes det inte så himla kul att sätta sig i den kalla Golfen och köra vidare.
 
 
Jag hade bara kört några mil och befann mig strax norr om Rosvik, när det small till i bilen och laddningslampan började lysa. Jag är inte blondare än att jag fattade att det var fläktremmen som flugit sin kos. Jag vet också att man genast skall sluta köra därför att motorn kan gå varm och börja koka och som en direkt följd av det så ryker toppen och det är ju jäkligt onödigt. Nu drabbades jag i alla fall av lite panik. Slog av stereon och fläkten och gasade på utav bara... Det faktum att tempmätaren inte rörde sig vare sig uppåt eller neråt gjorde att jag vågade fortsätta.
 
Det kändes inte särskilt frestande att behöva stanna invid vägkanten halv fem på morgonen, i dimma och sex plusgrader, därav min våghalsighet. Jag skall erkänna att jag bad en stilla bön att jag åtminstone skulle hinna in mot Luleå innan den stannade. Precis när jag svängde av mot Gäddvik och Bergnäset lade mätarna och halvljuset av och min puls ökade. Måtte jag inte bli stående på Bergnäsbron! Men jag klarade även denna och i en rasande fart fortsatte jag mot Kallkällan. Tänkte att det vore smartast att åka ner och lämna den hos Janne direkt, vilket jag gjorde. Och precis när jag svängde in på hans gata  la den av. Dog. Men jag höll så god fart att den kunde rulla ner till hans hus, där jag lämnade den och lade nycklarna i brevlådan. Tänkte nästan skriva en lapp också.
 
"Tack för lånet. Tyvärr gick den sönder så här får du tillbaka den. Wonderbaumen ligger framför växelspaken." Fast jag gjorde inte det utan vandrade bara den sju minuter långa promenaden hem i gryningen, smått religiös. För nog hade jag änglavakt ändå som klarade mig ända hem.

Nysytt

Det har varit en härlig semestervecka under vilken jag har sytt en hel del och därmed stökat ner lägenheten något så till den milda grad att jag skulle behöva en vecka till för att få den i ordning. Det ligger tyg, tråd, fix, mönster, måttband och annat som har med sömnad att göra, i hall, kök och vardagsrum. För att inte tala om alla knappnålar som jag råkat drälla omkring på golven, men de hittar man när man kliver på dem...
 
Idag har jag kört ner hit till Malung och det var så ovanligt långt den här gången. Jag kan faktiskt inte minnas att det tagit sån tid förut. Kan ha att göra med att jag följde hastighetsbegränsningarna HELA vägen. Det var antagligen också därför den tog så lite som 0,72 milen och det får jag ju vara nöjd med. Det är ju en stor bil.
 
Jo, jag har ju sytt massor på sista tiden. Knappt har jag hunnit klart med ett plagg så har jag börjat med nästa. Här kommer lite bilder, men inte på allt. Jag hann inte fota en svart klänning med röda prickar och inte heller de svarta sailorbrallorna. Det får bli sen.
 
Smockklänningen blev i alla fall som jag tänkte och jag är jättenöjd med den.
 
 
Jag blev t o m så inspirerad att jag sydde ännu en, fast utan ärm. Klänningen ovan är sydd av ett rutigt tunt viscosetyg som jag köpt på Gittes i Rinkaby. Klänningen nedan är också av viscose och det hittade jag i mina gömmor. Det är självklart från min tid på Ohlssons.
 
 
Så har jag sytt lite annat också. Av det rutiga tyget jag köpte i Karlshamn i februari sydde jag ett par lite kortare brallor. Till det blev det en liten blus i chiffong. Syr i chiffong gör man bara om man är förbannad och vill bli ännu argare. Men när blusen var klar och blev som jag tänkte så blev jag förstås glad igen.
 
 
Jag blev så förtjust i modellen att jag sydde en till, en röd med bruna prickar. Det tyget köpte jag på Stoff & Stil i Malmö för flera år sedan och nu kom det till användning.
 
 
Den passade riktigt bra till de höga jeansen med slag som jag sydde i vintras.
 
T-shirts syr man ju fort och lätt och den här oversizetischan, som är lite längre bak än fram, sydde jag av en vit trikå med transparenta ränder som även den är köpt hos Gittes i Rinkaby.
 
 
Eftersom jag tänkte att det kommer att bli olidligt varmt i Malung så sydde jag också en bomullstop med smala axelband av en stuv från Ohlssons. Nu råkade den bli kvar hemma och det är kanske lika bra det, för ikväll känns det som att jag skulle satsat på att sticka tröjor istället... Burr, så kyligt det är.
 
 
Och till sist kommer min körsbärsklänning som jag kanske kommer att ha på Guldklavengalan imorgon. Efter mycket pyssel med passformen upptill så sitter den som en smäck. Nu har jag också sytt ett skärp i rött att ha till.
 
Jag är jättenöjd med den här klänningen!  Dessutom matchar den min ankel...
 
 
Fast ibland hamnar det jag syr i papperskorgen... En felskräddad halsringning, en konstig passform eller någonting annat kan vara anledningen till det. Jag har slutat lägga undan sånt i hopp om att det liksom skall justeras om det bara får ligga till sig. Det är lika bra att kasta bort det på en gång och börja om på ny kula!
 
 
 

Let a smile be your umbrella

Söndagen kom, och det var ju oundvikligt. Och fast jag inte sov särskilt länge i morse, till typ halv elva, så är jag ändå inte ett dugg trött ännu. Men veckan som kommer har bara fyra vardagar och de lär ju gå snabbt.

Igår var det sommar och idag har det varit höst. Det regnade halva dagen, och även om det har slutat så är det bara 13 grader. Ingen temperatur att sitta ute och mysa i precis, så jag har suttit vid symaskinen precis hela dagen. Först sydde jag två toiler (toil i plural, ingen aning hur man skriver det). En toil är ett provplagg och det gör jag nästan alltid om jag är osäker på mönstret, det är jättebra. Av de två jag sydde idag hamnade den ena här...



Även mönstret hamnade där.



Det var helt fel modell för mig. Jag saknar helt enkelt en del fyllning för att den skulle sitta fint, och jag ids inte börja göra om mönstret. Men den andra toilen blev jättebra, så jag kör på det mönstret istället. Det kändes bra att få detta gjort, för det är ju inte så himla kul att sitta och sy sånt man ändå inte skall använda, men nu vet jag att det bara är att köra på med de riktiga tygerna!



Ja, så blev det en t-shirt och en ärmlös top också. Och som alltid när jag har ångan uppe så glömmer jag tid och rum och framförallt att äta, vilket visade sig på mitt humör framåt aftonen, fast nu är det fixat...

Max och Christin prenumererar på några antiktidningar som jag alltid brukar kolla när jag är där. I ett nummer fann jag denna:



En vedträ som en gång i världen karvats till en häst med släde. Denna vedklabb hade nu gått på auktion för åtskilliga tusenlappar. Jag kan inte låta bli att jämföra detta hantverk med de vitbroderier från både min mamma och min mormor (f. 1894) som jag har i en låda i mitt syrum.





Så oerhört mycket tid och arbete som är nedlagt på dessa lakan, men de har inget som helst ekonomiskt värde. På en auktion kan man hitta liknande för bara någon hundring. Affektionsvärdet är dock högt och det är roligt att ha kvar dem.

Det är väl inte utan att man ändå lägger in ett litet genusperspektiv när man jämför dessa två typer av hantverk, eller...?

I love this music. Isn't it too dreamy?

Nu har jag gjort nånting för första gången i mitt liv! Sytt smock! Förra sommaren köpte jag en grön Twist´n Tango-klänning med smock på livet och ärmarna som blev en riktig favorit. Hade den bl a i Malung

Snart sitter vi nog där igen! Kanske...

Hursomhelst så började smocken ge sig mer och mer, d v s resåren DOG helt enkelt, vilket gjorde mig synnerligen irriterad eftersom klänningen inte var precis gratis. Men bättre brödlös än rådlös. Jag hittade ett lämpligt tyg i mina gömmor (inhandlat på Gittes i Rinkaby), köpte resårtråd och skred till verket. Jag hittade t o m en pressarfot som var som gjord för ändamålet.
Det var bara att gasa på, rad efter rad! Det tog förstås en liten stund, och när resåren satt där i fina rader skulle den dras till rätt längd.
Det såg lite konstigt ut när det var klar, men nu är det nästan en färdig klänning och den blev precis som jag tänkt. Hittills i alla fall. Jag ska sy fast ärmarna imorgon.
Från det ena till det andra... Jag tvättade bilen i lördags, ut- och invändigt. Precis när jag skulle börja vaxa den så började det regna och jag var förstås tvungen att avbryta. Men den där invändiga städningen blev som vanligt mycket intressant. Jag hittade solglasögonen som jag anklagat Frida för att ha stulit och jag hittade också en hel del mynt. Så hittade jag en skruv som inte har en aning om var den ska sitta. Kanske i kupévärmaren, kanske någon annanstans. Det gjorde mig lite nervös. När jag hittar en skruv på mitt sybord
så vet jag att den lossnat från en pressarfot. Det känns tryggt.


Favorite waste of time

Det här med att det MÅSTE snöa i april för att vinterns snö ska smälta tror jag ärligt talat är kvalificerat skitsnack. Jag fattar inte varför det skulle vara mer effektivt än strålande solsken? Sen finns det förstås ett tredje alternativ och det är ÖSREGN, något som vi har begåvats med idag. Paraplyväder. Tyvärr var jag tvungen att ta en promenad eftersom jag skulle till mamma och det känns så jäkla slött att ta bilen för att köra en dryg kilometer. Sen gick jag ner till Kvantum och därefter en liten extra sväng. Man blir lite beklämd när man ser såna här gigantiska snöhögar.



Men de är antagligen borta om ett par veckor. Man har väl varit med förr.

Personalen på min mammas äldreboende är helt fantastisk. Jag gillade dem förut och nu tror jag att jag älskar dem. När jag kom dit så var mammas dörr låst, men det kom en personal och låste upp och när jag gick in ropade jag "Hej, mamma! Det är jag!" Så gick vi och satte oss och efter en stund kom en annan personal in och vi småpratade lite. Då kom hon som låst upp dörren åt mig in och sa:
"Ursäkta, jag måste bara få fråga... Jag hörde att du sa mamma när du gick in, men är verkligen Britt din mamma?"
"Jodå" sa jag.
"Men du är ju så ung!!! Jag trodde du var ett barnbarn!!"
Hahahaha, gissa om jag är egoboostad så att det räcker ett par veckor! Jag vet att det är förenat med vissa risker att skriva om det, men jag kan faktiskt inte låta bli. Och Katarina tyckte jag skulle göra det...

Det har varit pappavecka vilket som vanligt inneburit att jag inte varit så petnoga med middag när jag kommit hem, utan har satt mig vid symaskinen direkt. Den här veckan sydde jag färdigt mina baggyjeans. Eller mina och mina, det kanske blir någon av tjejerna som får ta dem.

Jag lade ner ganska mycket möda på finishen.
 


Men stolpfickorna ska man nog inte titta närmare på...



Fickpåsarna och infodringarna visar dock min mörka insida (som Karin brukar säga...)





Det blir ingen bild när jag har dem på mig, för det var nämligen ingen vacker syn.

Snart är det lördag igen och jag vet fortfarande inte om jag ska gå på mogendisco på Movies i Boden eller ha tvättstugan. Livet är fullt av svåra val.



 


I ett stycke

Allvarligt. Nu har jag en. Vet förstås inte riktigt när jag ska använda den, men den blev fin och väldigt nära en riktig.

   

   

   

   

Det här jättetjocka sweatshirttyget köpte jag på Ohlssons i vintras. Det låg på stuven och kostade inte så mycket, trots att det ändå vägde en del. Tyger av det här slaget växer inte på träd, så jag slog till omutifallatt jag skulle behöva det någon gång och det gjorde jag ju!

För att min onepiece skulle få en "köpt" finish sydde jag med tvillingnål runt ärmfästena, ärmmuddarna och vid huvans fäste mot halsringningen. Tyvärr lyckades jag köra sönder inte mindre än två tvillingnålar... Jag fick visserligen ett gäng av Ann-Marie när hon gjorde sig av med sitt kvarvarande lager, men det känns surt för de är så sjukt dyra. 54 spänn styck!



Ja, det var det! Få se vad jag ska hitta på nu. Ska sy en ny klädsel till en fladdermusfåtölj åt en arbetskamrat, men sen får vi se. Baggyjeansen, kanske? Guldklavenklänning? Smocktop? Väska?



Ofrivillig sypaus

Det är snödroppar hit, öppet vatten dit, gröna gräsmattor, femton plusgrader och idag hade Svannte publicerat en bild på "vårens första fluga" på fejjan. När jag pratade med en kollega i Göteborg så satt hon utomhus och njöt i solen. Men vi har också flugor och jag tycker det är underbart att man fortfarande måste se var man sätter fötterna så man inte halkar och bryter lårbenshalsen. Man kan säga att vi har vår på vårt vis även om jag också skulle vilja sätta undan vinterskorna och dunjackan. Men nu går det undan. Trots att det har varit halv orkan idag så har det i alla fall varit bortemot 6-7 plusgrader och då smälter onekligen snön rätt snabbt.

Det var kalas även i söndags då vi firade mamma som fyller 86 på tisdag. Jag sydde en ny top till henne som hon blev jättefin i.



Det var det sista jag sydde på min overlock innan den började krångla. På kvällen satte jag igång med min onepiece och då lade sig den vänstra nåltråden ovanpå tyget. Jag trädde om maskinen men det blev inte bättre. Jag trädde om den igen och då sydde den en decimeter och sedan slutade den sy stygn och skar bara kanten. Svordom, svordom och ännu ett par svordomar. 

Så jag gav upp och gick och la mig. Tio över åtta. Men då var jag utsövd i morse och inte lika arg längre. Efter jobbet svängde jag in i Gammelstad och lämnade maskinen till symaskinsreparatören.

Imorgon är det Thomas Deutgen show igen. Gäster är Thomas Lundin, Lasse Holm och Anna Neah Deutgen. Det kommer att bli jättekul!

I ett stim

Både jag och Anna satte saxen i det rödrutiga ulltyget i helgen. För Annas del gick det tydligen helt åt skogen medan jag stannade vid skogsbrynet. Eftersom jag lagt ut ett par kilo i min mittregion så är det inte fullt så enkelt att sy figursytt längre. Jag är fortfaranda en 36:a upptill, men behöver 38 nedtill så jag lade helt sonika ut litegrann i sidorna och resultatet blev väl sådär. Den sitter inte perfekt upptill heller, men den är fullt användbar.

 

 

Och så avslutade jag med en liten detalj, en rosett.



Jag fodrade med ett jättejättetunt trikåfoder från Ohlssons. Det är himla smidigt och behagligt mot kroppen. Dessutom tar det inte så mycket utrymme. Om man nu har råkat sy lite tight...

Att mönsterpassa rutiga tyger är visst FRUKTANSVÄRT viktigt och den optimala mönsterpassningen är när rutorna på överdelen liksom bara glider ut och fortsätter på ärmen. Nu råkade "min" ärm ha en något överdimensionerad kulle så rutorna gick helt enkelt inte att passa in. Jag borde förstås har ritat en ny (hade säkert hittat en lathund i någon av dessa länkar eftersom mina mönsterkonstruktionsböcker befinner sig i en kartong på en vind någonstans) men jag tycker verkligen att det är skittråkigt och sjukt tidskrävande med mönsterkonstruktion så jag kör med genvägar och är väl ganska nöjd med det. Skulle jag börja rita mönsterna själv skulle det nog inte bli så himla mycket producerat, misstänker jag.

Aktivitet i syverkstan

Jag drabbas ibland av akut syabstinens. I mitt huvud pågår det ständigt en planering av olika projekt och en schemaläggning av dessa. Tyvärr dyker det ständigt upp faktorer som innebär att jag inte kan följa mina tidsplaner och allting förskjuts. Jag kan t ex tänka att "på söndag hinner jag sy en kjol och sen hinner jag rita mönstret till min onepiece och om allt går vägen kanske jag hinner klippa ut tyget till både den och den rutiga klänningen." Fast då glömmer jag bort att jag dessutom vill äta, hälsa på mamma, kolla facebook, gå en promenad... Så uppstår en liten stress över det jag vill göra men inte hinner.

Sen har jag lite andra hang ups som kan hindra mig. Jag tycker det är sjukt störande om det är stökigt i syrummet. Likaså om det står två Ikea-kassar med ren tvätt i hallen som vill bli omhändertagen. Men ikväll struntade jag faktiskt i allt detta och sydde klart kjolen som jag klippte ut nån-gång-när-det-nu-var.

 

 

Jovars, rätt ok om jag får säga det själv. Tyget köpte jag i hos Gittes i Rinkaby utanför Kristianstad i somras. Av alla tyger jag köpte är detta det första jag sytt något av...

 Anna beställer ofta mönster från voguepatterns.com och jag passade också på nu när de ändå hade rea.



Vi får se vad det blir av detta. Jag älskar verkligen modellerna, men har alltid problem med skor. Men som sagt, Converse passar väl till allt, eller...?

You can leave your hat on

Det här med att sy, det går liksom i vågor. Jag vill ha snyggt och prydligt omkring mig för att kunna sätta igång, och det har jag sällan. Men ibland, som nu, får jag liksom blunda för röran och sy ändå och i veckan har det blivit ett par brallor med hög midja och dragkedjan bak. Riktigt najsa, om jag får säga det själv.

Sydde en dold dragkedja och gjorde sedan jeansstickningar vid sidan av. Ok, det blev en pytteliten sväng på sömmen närmast dragkedjan, men om inte jag bryr mig så behöver ingen annan heller göra det.



Inga insnitt bak. De är vimmade i kilen i sidan, vid vilken fickorna också är infällda.



Breda slag nertill. Snyggt till Conversen, som antagligen inte kommer att kunna användas utomhus på MÅNADER ännu. Fast jag brukar dansa i dem. Perfekt när golvet är glatt. Jag älskar Converse. Bästa skorna ever. Passar till allt, utom möjligen till aftonklänning...



Oj, så rörigt vi har det. Undrar vad som hänt med skohyllan eftersom alla skorna står på dörrmattan?

20 %

"Ärade damer! "(Företrädesvis...) "Passa på att förnya hemmet inför den stundande vintern! Stans enda riktiga tygaffär  lämnar hela 20 % rabatt på hela sortimentet!" Eller rabbatt, som Anna så påhittigt textat på stora banners som hon tejpat upp på skyltfönsterna. Eftersom jag befann mig inne i butiken och detta hemska ägde rum på utsidan, så upptäckte jag inte misstaget förrän sent på fredag. Tänk om folk trodde att det var jag som skrivit dem! Aaarghh! Anna rodnade klädsamt när jag påpekade felet, och menade att hon varit så koncentrerad på att skriva alla bokstäver lika stora, att hon helt enkelt missat stavningen. Ja, ingen hade ju dött så jag rev ner allt och när jag kom på lördagens morgon satt det uppe nya, rättstavade. Och imorgon är allt normalt igen! Då får vi se hur många som är arga för att de måste betala ordinarie pris... Men mycket folk har det varit och nu är jag jättejättetrött.

Men innan jag går och lägger mig ska jag sy färdigt klänningen jag började på igår. I söndags färdigställde jag värsta coola brallorna.

Halvfodrade. Slag. Tämligen lyckade. Användbara. Pust...

 

Dan före dan

Oj, oj, oj! Imorgon åker vi till London och jag är jättenervös! För allt! Kommer vi att hitta till utrikeshallen på Arlanda? Och OM vi nu lyckas med det - kommer vi att ta oss från Heathrow in till London? Och sen vidare till vandrarhemmet? Malin är skitarg på mig och säger:
-Sluta vara nervös! Du är faktiskt mamma här!
Ja, ok. Det kommer att gå hur bra som helst. Jag har ju faktiskt varit i London förut. 1973...

Igår sydde jag färdigt en liten sextiotalsinfluerad klänning i grov yllelook. Den blev så oerhört lyckad och precis som jag hade tänkt mig.

Det här är baksidan...

...och det här framsidan! Sitter som smäck! Hoppas kunna hitta ett par orange strumbyxor också. Eller brandgula, som det hette förr i världen.

I tisdags var lilla Siri och hälsade på och med sig hade hon både mamma och mormor. Maken till glad unge får man väl leta efter, och hon var väldigt duktig på att finfördela fikabrödet som hon sedan sopade ner på golvet innan hon slutligen stoppade det i munnen.


Ikväll är Thomas på druidmiddag i Boden och jag lovade i ett svagt ögonblick att hämta honom och en broder, även om det blir sent. Nu är klockan snart elva och jag har inte packat en endaste strumpa än! Dags att ta sig i örat...

Om allt går bra och flyg och tunnelbanor går vår väg så bloggar jag vidare på onsdag kväll. Lev och må! 

Misslyckat fildelningsförsök

Mina älskade asdyra Dieseljeans är inte outslitliga, har jag upptäckt. Därför har jag ägnat massor med timmar till att kopiera dem, hitta ett lämpligt denimtyg och sist men inte minst - fabricera ett nytt, fräscht par. Som inte kostar 1300 pix. Det började med att inte tyget räckte, så jag gjorde oket av konstläder. Sen kämpade jag på med detaljer och knappar och allt, bara för att slutligen konstatera att det inte gick särskilt bra. Välsydda, javisst. Men inte så välsittande... De kändes inte bra, och hade jag provat dem i en butik hade jag aldrig ens funderat på att köpa dem. Men man kan ju inte lyckas jämt.

De högklackade skorna är bara på låtsas, även om det är skitsnyggt. Man får snygg hållning, snygga ben och blir drygt en och nittio. Skulle inte nå ner till kundvagnen på Kvantum... Men Katarina (det är hennes skor) tycker att jag kan börja gå omkring med dem. Förr sa hon att jag inte skulle ha högklackat eftersom mina abnorma vader (resultatet av många timmar på hästryggen) fick mig att se ut som en transvestit. Men med en 19-årings mognad har hon nu alltså ändrat uppfattning. Även hon provade jeansen, men hon tyckte de såg töntiga ut med konstlädret och det kan jag nog hålla med henne om. Men mitt eget lilla märke fick godkänt...

Igår var jag ledig och inledde dagen med att samla vuxenpoäng genom att lösa melodikrysset! Visserligen lyssnade jag på det i mobilen, liggande i sängen, men dock. Björn försvann med kompisar och tjejerna föreslog en sväng på stan. Katarina fick skavsår så fort hon klev ur porten, men jag vägrade hämta bilen, så vi promenerade in till stan i det soliga vädret.





Det var jäkligt varmt och man behövde verkligen inte mössa och vinterjacka. Efter att ha köpt en ny mascara var vi alldeles utmattade, särskilt flickan med rosa hår som inte gillar att anstränga sig, så det blev latte och filmrullar på Ohlssons konditori.
       
Gårdagen avslutades hos Annmari i Avan. Hon har haft tygaffär för tio år sedan, och skall avyttra sitt kvarvarande lager av knappar och dragkedjor. Eftersom vi är kvinnor, och kvinnor ofta lider av en åkomma som innebär att de 
A. samlar på sig tyg de inte behöver
B. tycker om att titta på knappar
C. finner ett nöje i att sortera dragkedjor efter längd, färg och beskaffenhet
så hade jag behövt stanna minst en vecka för att hinna med B och C i den utsträckning jag hade velat. Men nu ville det sig inte bättre än att jag skulle hämta Katarina på en fest i Gammelstad och sista färjan gick vid midnatt, så både sorteringen och tittandet blev därefter. Sedan fick jag skynda mig iväg och det var KNAPPT att jag hann...
 

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0