...som sitter där i havets djup och trampar symaskin






I Got The Hippy Hippy Shakes





Nysytt








Let a smile be your umbrella
Igår var det sommar och idag har det varit höst. Det regnade halva dagen, och även om det har slutat så är det bara 13 grader. Ingen temperatur att sitta ute och mysa i precis, så jag har suttit vid symaskinen precis hela dagen. Först sydde jag två toiler (toil i plural, ingen aning hur man skriver det). En toil är ett provplagg och det gör jag nästan alltid om jag är osäker på mönstret, det är jättebra. Av de två jag sydde idag hamnade den ena här...

Även mönstret hamnade där.

Det var helt fel modell för mig. Jag saknar helt enkelt en del fyllning för att den skulle sitta fint, och jag ids inte börja göra om mönstret. Men den andra toilen blev jättebra, så jag kör på det mönstret istället. Det kändes bra att få detta gjort, för det är ju inte så himla kul att sitta och sy sånt man ändå inte skall använda, men nu vet jag att det bara är att köra på med de riktiga tygerna!

Ja, så blev det en t-shirt och en ärmlös top också. Och som alltid när jag har ångan uppe så glömmer jag tid och rum och framförallt att äta, vilket visade sig på mitt humör framåt aftonen, fast nu är det fixat...
Max och Christin prenumererar på några antiktidningar som jag alltid brukar kolla när jag är där. I ett nummer fann jag denna:

En vedträ som en gång i världen karvats till en häst med släde. Denna vedklabb hade nu gått på auktion för åtskilliga tusenlappar. Jag kan inte låta bli att jämföra detta hantverk med de vitbroderier från både min mamma och min mormor (f. 1894) som jag har i en låda i mitt syrum.


Så oerhört mycket tid och arbete som är nedlagt på dessa lakan, men de har inget som helst ekonomiskt värde. På en auktion kan man hitta liknande för bara någon hundring. Affektionsvärdet är dock högt och det är roligt att ha kvar dem.
Det är väl inte utan att man ändå lägger in ett litet genusperspektiv när man jämför dessa två typer av hantverk, eller...?
I love this music. Isn't it too dreamy?





Favorite waste of time
Det här med att det MÅSTE snöa i april för att vinterns snö ska smälta tror jag ärligt talat är kvalificerat skitsnack. Jag fattar inte varför det skulle vara mer effektivt än strålande solsken? Sen finns det förstås ett tredje alternativ och det är ÖSREGN, något som vi har begåvats med idag. Paraplyväder. Tyvärr var jag tvungen att ta en promenad eftersom jag skulle till mamma och det känns så jäkla slött att ta bilen för att köra en dryg kilometer. Sen gick jag ner till Kvantum och därefter en liten extra sväng. Man blir lite beklämd när man ser såna här gigantiska snöhögar.
Men de är antagligen borta om ett par veckor. Man har väl varit med förr.
Personalen på min mammas äldreboende är helt fantastisk. Jag gillade dem förut och nu tror jag att jag älskar dem. När jag kom dit så var mammas dörr låst, men det kom en personal och låste upp och när jag gick in ropade jag "Hej, mamma! Det är jag!" Så gick vi och satte oss och efter en stund kom en annan personal in och vi småpratade lite. Då kom hon som låst upp dörren åt mig in och sa:
"Ursäkta, jag måste bara få fråga... Jag hörde att du sa mamma när du gick in, men är verkligen Britt din mamma?"
"Jodå" sa jag.
"Men du är ju så ung!!! Jag trodde du var ett barnbarn!!"
Hahahaha, gissa om jag är egoboostad så att det räcker ett par veckor! Jag vet att det är förenat med vissa risker att skriva om det, men jag kan faktiskt inte låta bli. Och Katarina tyckte jag skulle göra det...
Det har varit pappavecka vilket som vanligt inneburit att jag inte varit så petnoga med middag när jag kommit hem, utan har satt mig vid symaskinen direkt. Den här veckan sydde jag färdigt mina baggyjeans. Eller mina och mina, det kanske blir någon av tjejerna som får ta dem.
Jag lade ner ganska mycket möda på finishen.
Men stolpfickorna ska man nog inte titta närmare på...
Fickpåsarna och infodringarna visar dock min mörka insida (som Karin brukar säga...)
Det blir ingen bild när jag har dem på mig, för det var nämligen ingen vacker syn.
Snart är det lördag igen och jag vet fortfarande inte om jag ska gå på mogendisco på Movies i Boden eller ha tvättstugan. Livet är fullt av svåra val.
I ett stycke








Det här jättetjocka sweatshirttyget köpte jag på Ohlssons i vintras. Det låg på stuven och kostade inte så mycket, trots att det ändå vägde en del. Tyger av det här slaget växer inte på träd, så jag slog till omutifallatt jag skulle behöva det någon gång och det gjorde jag ju!
För att min onepiece skulle få en "köpt" finish sydde jag med tvillingnål runt ärmfästena, ärmmuddarna och vid huvans fäste mot halsringningen. Tyvärr lyckades jag köra sönder inte mindre än två tvillingnålar... Jag fick visserligen ett gäng av Ann-Marie när hon gjorde sig av med sitt kvarvarande lager, men det känns surt för de är så sjukt dyra. 54 spänn styck!

Ja, det var det! Få se vad jag ska hitta på nu. Ska sy en ny klädsel till en fladdermusfåtölj åt en arbetskamrat, men sen får vi se. Baggyjeansen, kanske? Guldklavenklänning? Smocktop? Väska?
Ofrivillig sypaus
Det är snödroppar hit, öppet vatten dit, gröna gräsmattor, femton plusgrader och idag hade Svannte publicerat en bild på "vårens första fluga" på fejjan. När jag pratade med en kollega i Göteborg så satt hon utomhus och njöt i solen. Men vi har också flugor och jag tycker det är underbart att man fortfarande måste se var man sätter fötterna så man inte halkar och bryter lårbenshalsen. Man kan säga att vi har vår på vårt vis även om jag också skulle vilja sätta undan vinterskorna och dunjackan. Men nu går det undan. Trots att det har varit halv orkan idag så har det i alla fall varit bortemot 6-7 plusgrader och då smälter onekligen snön rätt snabbt.
Det var kalas även i söndags då vi firade mamma som fyller 86 på tisdag. Jag sydde en ny top till henne som hon blev jättefin i.
Det var det sista jag sydde på min overlock innan den började krångla. På kvällen satte jag igång med min onepiece och då lade sig den vänstra nåltråden ovanpå tyget. Jag trädde om maskinen men det blev inte bättre. Jag trädde om den igen och då sydde den en decimeter och sedan slutade den sy stygn och skar bara kanten. Svordom, svordom och ännu ett par svordomar.
Så jag gav upp och gick och la mig. Tio över åtta. Men då var jag utsövd i morse och inte lika arg längre. Efter jobbet svängde jag in i Gammelstad och lämnade maskinen till symaskinsreparatören.
Imorgon är det Thomas Deutgen show igen. Gäster är Thomas Lundin, Lasse Holm och Anna Neah Deutgen. Det kommer att bli jättekul!
I ett stim
Både jag och Anna satte saxen i det rödrutiga ulltyget i helgen. För Annas del gick det tydligen helt åt skogen medan jag stannade vid skogsbrynet. Eftersom jag lagt ut ett par kilo i min mittregion så är det inte fullt så enkelt att sy figursytt längre. Jag är fortfaranda en 36:a upptill, men behöver 38 nedtill så jag lade helt sonika ut litegrann i sidorna och resultatet blev väl sådär. Den sitter inte perfekt upptill heller, men den är fullt användbar.
Och så avslutade jag med en liten detalj, en rosett.
Jag fodrade med ett jättejättetunt trikåfoder från Ohlssons. Det är himla smidigt och behagligt mot kroppen. Dessutom tar det inte så mycket utrymme. Om man nu har råkat sy lite tight...
Att mönsterpassa rutiga tyger är visst FRUKTANSVÄRT viktigt och den optimala mönsterpassningen är när rutorna på överdelen liksom bara glider ut och fortsätter på ärmen. Nu råkade "min" ärm ha en något överdimensionerad kulle så rutorna gick helt enkelt inte att passa in. Jag borde förstås har ritat en ny (hade säkert hittat en lathund i någon av dessa länkar eftersom mina mönsterkonstruktionsböcker befinner sig i en kartong på en vind någonstans) men jag tycker verkligen att det är skittråkigt och sjukt tidskrävande med mönsterkonstruktion så jag kör med genvägar och är väl ganska nöjd med det. Skulle jag börja rita mönsterna själv skulle det nog inte bli så himla mycket producerat, misstänker jag.
Aktivitet i syverkstan
Sen har jag lite andra hang ups som kan hindra mig. Jag tycker det är sjukt störande om det är stökigt i syrummet. Likaså om det står två Ikea-kassar med ren tvätt i hallen som vill bli omhändertagen. Men ikväll struntade jag faktiskt i allt detta och sydde klart kjolen som jag klippte ut nån-gång-när-det-nu-var.



Jovars, rätt ok om jag får säga det själv. Tyget köpte jag i hos Gittes i Rinkaby utanför Kristianstad i somras. Av alla tyger jag köpte är detta det första jag sytt något av...
Anna beställer ofta mönster från voguepatterns.com och jag passade också på nu när de ändå hade rea.

Vi får se vad det blir av detta. Jag älskar verkligen modellerna, men har alltid problem med skor. Men som sagt, Converse passar väl till allt, eller...?
You can leave your hat on
Det här med att sy, det går liksom i vågor. Jag vill ha snyggt och prydligt omkring mig för att kunna sätta igång, och det har jag sällan. Men ibland, som nu, får jag liksom blunda för röran och sy ändå och i veckan har det blivit ett par brallor med hög midja och dragkedjan bak. Riktigt najsa, om jag får säga det själv.
Sydde en dold dragkedja och gjorde sedan jeansstickningar vid sidan av. Ok, det blev en pytteliten sväng på sömmen närmast dragkedjan, men om inte jag bryr mig så behöver ingen annan heller göra det.
Inga insnitt bak. De är vimmade i kilen i sidan, vid vilken fickorna också är infällda.
Breda slag nertill. Snyggt till Conversen, som antagligen inte kommer att kunna användas utomhus på MÅNADER ännu. Fast jag brukar dansa i dem. Perfekt när golvet är glatt. Jag älskar Converse. Bästa skorna ever. Passar till allt, utom möjligen till aftonklänning...
Oj, så rörigt vi har det. Undrar vad som hänt med skohyllan eftersom alla skorna står på dörrmattan?
20 %
Men innan jag går och lägger mig ska jag sy färdigt klänningen jag började på igår. I söndags färdigställde jag värsta coola brallorna.

Halvfodrade. Slag. Tämligen lyckade. Användbara. Pust...
Dan före dan
-Sluta vara nervös! Du är faktiskt mamma här!
Ja, ok. Det kommer att gå hur bra som helst. Jag har ju faktiskt varit i London förut. 1973...
Igår sydde jag färdigt en liten sextiotalsinfluerad klänning i grov yllelook. Den blev så oerhört lyckad och precis som jag hade tänkt mig.

Det här är baksidan...

...och det här framsidan! Sitter som smäck! Hoppas kunna hitta ett par orange strumbyxor också. Eller brandgula, som det hette förr i världen.
I tisdags var lilla Siri och hälsade på och med sig hade hon både mamma och mormor. Maken till glad unge får man väl leta efter, och hon var väldigt duktig på att finfördela fikabrödet som hon sedan sopade ner på golvet innan hon slutligen stoppade det i munnen.

Ikväll är Thomas på druidmiddag i Boden och jag lovade i ett svagt ögonblick att hämta honom och en broder, även om det blir sent. Nu är klockan snart elva och jag har inte packat en endaste strumpa än! Dags att ta sig i örat...
Om allt går bra och flyg och tunnelbanor går vår väg så bloggar jag vidare på onsdag kväll. Lev och må!
Misslyckat fildelningsförsök
Mina älskade asdyra Dieseljeans är inte outslitliga, har jag upptäckt. Därför har jag ägnat massor med timmar till att kopiera dem, hitta ett lämpligt denimtyg och sist men inte minst - fabricera ett nytt, fräscht par. Som inte kostar 1300 pix. Det började med att inte tyget räckte, så jag gjorde oket av konstläder. Sen kämpade jag på med detaljer och knappar och allt, bara för att slutligen konstatera att det inte gick särskilt bra. Välsydda, javisst. Men inte så välsittande... De kändes inte bra, och hade jag provat dem i en butik hade jag aldrig ens funderat på att köpa dem. Men man kan ju inte lyckas jämt.
De högklackade skorna är bara på låtsas, även om det är skitsnyggt. Man får snygg hållning, snygga ben och blir drygt en och nittio. Skulle inte nå ner till kundvagnen på Kvantum... Men Katarina (det är hennes skor) tycker att jag kan börja gå omkring med dem. Förr sa hon att jag inte skulle ha högklackat eftersom mina abnorma vader (resultatet av många timmar på hästryggen) fick mig att se ut som en transvestit. Men med en 19-årings mognad har hon nu alltså ändrat uppfattning. Även hon provade jeansen, men hon tyckte de såg töntiga ut med konstlädret och det kan jag nog hålla med henne om. Men mitt eget lilla märke fick godkänt...
Igår var jag ledig och inledde dagen med att samla vuxenpoäng genom att lösa melodikrysset! Visserligen lyssnade jag på det i mobilen, liggande i sängen, men dock. Björn försvann med kompisar och tjejerna föreslog en sväng på stan. Katarina fick skavsår så fort hon klev ur porten, men jag vägrade hämta bilen, så vi promenerade in till stan i det soliga vädret.
Det var jäkligt varmt och man behövde verkligen inte mössa och vinterjacka. Efter att ha köpt en ny mascara var vi alldeles utmattade, särskilt flickan med rosa hår som inte gillar att anstränga sig, så det blev latte och filmrullar på Ohlssons konditori.
Gårdagen avslutades hos Annmari i Avan. Hon har haft tygaffär för tio år sedan, och skall avyttra sitt kvarvarande lager av knappar och dragkedjor. Eftersom vi är kvinnor, och kvinnor ofta lider av en åkomma som innebär att de
A. samlar på sig tyg de inte behöver
B. tycker om att titta på knappar
C. finner ett nöje i att sortera dragkedjor efter längd, färg och beskaffenhet
så hade jag behövt stanna minst en vecka för att hinna med B och C i den utsträckning jag hade velat. Men nu ville det sig inte bättre än att jag skulle hämta Katarina på en fest i Gammelstad och sista färjan gick vid midnatt, så både sorteringen och tittandet blev därefter. Sedan fick jag skynda mig iväg och det var KNAPPT att jag hann...