Plötsligt har det blivit december och tiden bara rusar iväg. Nu har jag fyra månader kvar av min anställning på G4S, de flesta av mina kollegor har bara tre. Jag försöker vara positiv och tänka att det ordnar sig men den existentiella livsångesten smyger sig ändå på... Känslan att inte vet hur det ska bli med någonting är både spännande och obehaglig. Jag kan å ena sidan, göra precis vad jag vill, det vill säga söka jobb i hela landet och flytta. Å andra sidan vill jag vara nära mina barn. Det är inte lätt, men det ordnar sig väl till slut. Och om det inte gör det så är det inte slut än, som Sigge brukar säga...
Ute är det -11 grader och marken täcks knappt av den lilla mängden snö som fallit. Lite uppochnervända världen, om jag får tro mina kollegor söderut som igår vittnade om ymniga snöfall både i Stockholmstrakten och på andra platser. Det är klart att det är bättre med några minusgrader eftersom det blir ett annat ljus ute, det slaskar mindre och bilen är lättare att hålla ren, men jag gillar inte michelingubbekänslan när jag klätt på mig för att gå ut. Därför är jag inne så mycket som möjligt.
Det är ju ändå en mysig tid nu, med ljusstakar och stjärnor och lite sånt. Jag har städat och pyntat (väldigt sparsamt) i alla rum utom syrummet för där krävs det en ordentlig insats för att få någon ordning. Det är så himla dammigt att det liksom växer päls på allting. Ja, inte på maskinerna, förstås, för de använder jag ju nästan dagligen. Senaste sytt är en dräkt till en kompis. Den lilla Jackie Onassis-klänningen, som jag visade tidigare, har fått sällskap av av en liten jacka. Tyget köpte jag på Stoff & Stil i Malmö för flera år sedan.
Det känns skönt att färdigställa sånt man gått och tänkt på länge och jag hoppas den kommer att passa.
Igår kväll sydde jag klart en klänning till mig själv. Jag inser att det börjar bli en del klänningar i garderoben och många används faktiskt inte. Det är lite svårt att skiljas från det man själv har sytt, särskilt sånt man är jättenöjd med, men använder man det inte av en eller annan anledning så är det förstås lika bra att göra sig av med det. Och fylla på med nytt..
Som den här. Sydd i två petrolfärgade tyger, båda från Stoff & Stil. Ett lite tjockare jerseytyg och i mitten fram ett tunt babycord (smalspårig manchester). Mönstret kommer från en Burdatidning och är egentligen för korta kvinnor. Jag är inte så himla kort, därför har jag förlängt mönstret i midjan med fyra (eller om det var fem) centimeter. Bara för att formens skull, så att insnitten hamnar där de ska.
Till mönstret hörde en pytteliten jacka som jag sydde i babycorden och fodrade. Även klänningen är fodrad med trikåfoder, bara för att slippa dragkedja.
Ja, jag är då jättenöjd i alla fall och det är ju huvudsaken.
