För precis sex månader sedan, den 1 april, var The Playtones i Boden och spelade i gallerian. I lördags var de tillbaka, denna gången på Western Farm. När jag kom dit stod bandet utanför med sina väskor och såg vilsna ut. Det visade sig att de väntade på taxi, men när det efter tjugo minuter ännu inte kommit någon så frågade Stefan om han fick låna min bil. Reptilhjärnan hann före förnuftet, vilket uppenbarligen tydligt framgick av mitt ansiktsuttryck, något som de andra blixtsnabbt fattade.
- Naaaw, blev det jobbigt nu, Boel? undrade Svannte.
Jag har svårt för att låna ut bilen, men efter en liten stund kom jag ju ihåg att Frida, som nyss tagit körkort, har haft den en hel del den sista tiden och att Stefan faktiskt är yrkeschaufför och förmodligen kör bättre än jag själv. Även om det kan vara svårt att tro. Så jag lämnade över nyckeln samtidigt som jag kom ihåg att jag hade massor med överbliven kartong i skuffen. Fascinerat betraktade jag miraklet som skedde när fem vuxna män med varsin resväska en efter en försvann in i min svart racer som till slut, med Stefan bakom ratten, skumpade iväg över parkeringen.
- Åh, tänkte jag. Jag har en lowrider!
Och det var väl ungefär vad Stefan sa när de återvände några timmar senare och jag fick tillbaka nyckeln.
- Du vet, Boel. Den där bilen, den är slut.
Sedan räknade han upp felen, medan jag för min inre syn såg tusenlapparna fladdra iväg. Det var fjäderled (?) fram och stötdämpare bak och när jag nu ändå bytte bak kunde jag "lika gärna byta fram också". Han avslutade sitt lilla anförande med "Med ditt sätt att köra är inte Saab någon lämplig bil. Du borde skaffa dig en BMW."

Det var väl det jag visste! Jag har dessutom haft en BMW 1600 årsmodell-70 en gång i världen och min kompis Pia hade en likadan, möjligen en -71. Jag var tvungen att lämna in den på verkstad stup i kvarten och till slut sa "min" bilreparatör:
- Du MÅSTE byta bil! Jag ids inte hålla på att skruva i det här vraket!
Det var efter att jag varit tvungen att byta EN damask fram och på kuppen nästan ruinerat mig. Så vi sålde våra fina bilar, jag och Pia. Jag köpte en kycklinggul Opel Kadett och Pia en röd Volkswagen Polo. Ur statussynpunkt så köpte vi ner oss båda två, men ur privatekonomisk synvinkel så drog vi varsin vinstlott.

Detta blev jag varse om när jag efter en tid behövde byta BÅDA damaskerna fram och jag skräckslaget i princip tömde mitt bankkonto för att kunna betala dessa, som visade sig kosta bara en bråkdel av vad jag fick betala för en enda till BMW:n.

Ja, det här var ju ett käckt inlägg. Inte en enda bild och dessutom skulle jag berätta om hur kul det var i lördags. Imorgon kommer Thomas hit igen och har sin talkshow på Norrbottensteatern så jag gör väl ett nytt försök på onsdag...