Så går en dag ur våra liv och kommer aldrig åter. Jag är så oerhört tacksam för att det är fredag och att klockan äntligen blev 22, för nu kan jag nämligen andas normalt igen. I måndags fick jag frågan om jag kunde recensera Helen Sjöholm och Luleå Kammarkör, som skulle ha konsert på Kulturens Hus ikväll, och självklart svarade jag ja. Tyvärr innebär fredagskonserter att man har väldigt kort om tid på sig att skriva eftersom recensionen skall publiceras i lördagstidningen, och det där med att skriva under press har jag ganska svårt för. Det var med nöd och näppe jag klarade det och jag kan konstatera att jag nog har lämnat ifrån mig mitt sämsta arbete någonsin. Suck.


Då är jag bättre på att slå in paket. Att takterna sitter i från min tid som julklappsinslagerska på Domus julen-76 var ganska uppenbart när jag efter nära en timmes slit kunde uppvisa detta fantastiska resultat.



Förarbetet var minutiöst utfört.



Ni kanske kan skönja bordsmangeln under de tio meterna bubbelplast? Den skickades som bussgods i tisdags till Anna i Gustavstorp och anlände redan i torsdags till Ronneby. Där behöll de paketet ganska länge, antagligen för att de inte riktigt kunde slita sina blickar från det, men idag kl 16:43 anlände det till Karlshamn.

 

2011-09-27 15:28	LULEÅ	Inlämnad
2011-09-28 14:40	Jönköping	Vidaresänd
2011-09-29 11:40	Växjö	Vidaresänd
2011-09-29 13:58	Ronneby	Vidaresänd
2011-09-30 16:43	KARLSHAMN	Anlänt

Hela denna resa till ett tämligen facilt pris. Tänk om det vore lika billigt för mig? Fast jag väger ju inte 24,2 kg...