Har man skådat?

Jag får ibland meddelanden om att någon har kommenterat ett inlägg i bloggen och då går jag naturligtvis in och kollar, men det är alltid samma typ av "personer" som likear och börja följa en på Instagram, d v s amerikanska militärer. 
  Drygt fyra och ett halvt år sedan jag skrev något här sist, men någon gång då och då kikar jag på något gammal inlägg och skrattar igenkännande. Åren har gått och det har förstås hänt en del saker i livet. 
  Jag har t ex flyttat. Det är inte riktigt försvarbart att bo ensam på 102 kvm till en kostnad på omkring 10 lax inklusive el och bredband per månad. Förra året fick jag erbjudande om en trea i området där jag växte upp, i stort sett i centrum, och tog den naturligtvis. Nu har jag en trea utan diskmaskin men med ett oerhört funktionellt funkiskök, på andra våningen. Utan att anstränga mig ser jag både soluppgångar och solnedgångar från soffan. Bredband ingår och jag lyckades dessutom knipa ett eget garage! 
 
 
Bilden är dock tagen i vintras från den pyttelilla inglasade balkongen. 
  Just nu är vi dock två personer i bostaden. Den sista juni, en härligt solig dag som jag och flickorna hade tänkt tillbringa på stranden i Brändön, så vaknade den näst äldsta dottern av en stark lukt. Hon steg upp och stängde sovrumsfönstret men såg inte ut p g a tjock svart rök. Hon gick in i vardagsrummet och såg hur lågor slog upp på balkongen och när hon vände sig in mot rummet så smällde rutorna bakom hennes rygg. Det brann explosionsartat i lägenheten under och efter samtal med 112 blev hon hämtad av en brandman tio minuter senare. Även om hennes lägenhet aldrig fattade eld, undantaget småbränder i golvet och runt dörröppningen till sovrummet, så blev ju hennes hem totalförstört. Hennes hem var inte precis något IKEA-hem utan innehöll många fina möbler, tavlor, lampor och övrig inredning. Arvegods och second hand-grejer. Allt som gjort den lilla lägenheten mysig och hemtrevlig. 
  Dottern fick en lägenhet i Gammelstad, mycket fin, men att skapa ett nytt hem från noll, i en lägenhet som dessutom ska renoveras INNAN hennes egen lägenhet i höghuset är inflyttningsbar, är svårt. Ambitionen fanns, men efter ett par månader sa jag åt henne att säga upp den och bo hos mig det här dryga året. 
  Den svarta balkongen på bilden, den med balkongdörren och all bråte på, det är hennes lägenhet på eftermiddagen efter branden släckts. Det var lägenheten under som brann. 
 
 
Allt är dock inte bedövligt. Den 24 juli föddes mitt första barnbarn, Julie. Det är den yngsta telningen, sonen, som presterat, och herrejisses, vilket vackert barn! Och duktig! Snart tre månader och det är bara en tidsfråga innan hon säger farmor! Eftersom föräldrarna inte exponerar henne mer än med någon enstaka bild på Instagram, så gör inte jag det heller. Ni får helt enkelt lite på mig när jag säger att hon är finast i världen. 
 
 
Och jag har förstås sytt och stickat till underverket. Ett färgglatt babygym efter en beskrivning av min forna kollega på Ohlssons tyger. Gymet är, enligt barnets föräldrar, oerhört uppskattat, särskilt den lilla virkade ängeln är visst rolig att prata med. 
 
Den f d kollega har även gjort beskrivningen till det här fina babynestet. Även det är flitigt använt. Beskrivningarn finns på hennes blogg som heter Jagsyrminaegnakläder. Bara googla så hittar man den. 
  Nåmen det här var ju kul! Det kommer nog mera, men inte idag!


Kommentarer
Ethel

Men så skoj, helt plötsligt händer det.
Jag har inte varit in på din blogg på evigheter, men idag uppdaterade jag min egen och kollade genom om länkarna funkade till dem jag följt......och döm om min förvåning när jag hittade ett nytt inlägg hos dig. Nytt och nytt, det är ju från förra hösten med med tanke på hur länge sedan det senaste inlägget var så............
Kul att läsa var det, hoppas du har det gott och får nöjet att träffa barnbarnet ofta <3

2023-01-02 @ 00:04:52


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0