Holmön del 2

När vi hade fikat från vår medhavda matsäck, fotat och vandrat omkring runt Berguddens fyr, satte vi oss på cyklarna och trampade vidare mot nästa anhalt - ödekyrkogården. Där finns idag endast ett kors kvar. Där ligger min morfars två äldsta syskon som dog med bara fyra dagars mellanrum. Den ena av difteri, den andra av scharlakansfeber. Man kan nog inte föreställa sig smärtan som föräldrarna fick utstå. Från att ha varit tvåbarnsföräldrar hade de inget. Året efter föddes dock en son, följd av inte mindre än ytterligare nio barn, däribland min morfar, men inget barn kan ju ersätta ett annat.
 
 
I slutet av 1800-talet hade Holmöns befolkning blivit så stor att man fick bygga en ny kyrka och anlägga en ny kyrkogård. Den gamla kyrkogården låg dessutom på rörlig mark, så kistorna kröp upp ur jorden och man flyttade nästan alla gravar till den nya kyrkogården. Den gamla kyrkan var rivningshotad men flyttades 1955 till Gammlia i Umeå. Jag har skrivit om den i det här inlägget.
 
 
Det här är en modell av den gamla kyrkan som är placerad på den gamla kyrkogården.
 
Vi trampade vidare till den nya kyrkan och kyrkogården. På vägen dit passerade vi den gamla butiken, som stängdes 1993. Där har man också kunnat tanka bilen.
 
 
 
 
 
Min morfars fars familjegrav.
 
Det roligaste med hela trippen var mötet med min mammas kusin, Siv Brakander, som bor på ön med sin Sven. Vi blev sittande i deras kök och blev bjudna på kaffe och gott fika. 
 
 
Siv och jag på deras förstukvist.
 
Slutligen besökte vi återigen Holmöns båtmuseum, där morfars far har en central plats.
 
 
 
 
Utsikt från båtmuseets utsiktstorn.
Det var en helt fantastisk dag och jag vill verkligen åka dit fler gånger. Gärna när vandrarhemmet är öppet så jag får se rummet där min mamma föddes för 89 och ett halvt år sedan.


Kommentarer
Ethel

Vilken trevlig läsning, tack för att du delar med dig av din sommar och utflykterna. Det är så mycket värt att få följa sina rötter bakåt. Roligt för din mamma att höra om din upplevelse av hennes barndoms ö, kan jag tro.

2015-09-21 @ 22:40:36


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0