Nysytt!

För två år sedan köpte jag ett petrolfärgat tyg på Ohlssons i Umeå som jag tänkte sy en kappa/jacka av. Dessvärre fanns det bara knappa två meter kvar på packen, så kappan kunde jag glömma men jag tyckte så mycket om både färgen och texturen så jag köpte biten i alla fall. Sen har den legat och legat och legat, precis som de flesta andra tyger jag köpt under de senaste åren. Mitt största issue, intalar jag mig, har varit att hitta ett lämpligt mönster. Det är naturligtvis inte sant, för ganska omgående fann jag ett enkelt jackmönster i en av mina Ottobre-tidningar. Nej, som jag tidigare berättat sinade min sömnadsinspiration och under några år har jag bara sytt det allra nödvändigaste och knappt det. I julas tog jag mig i alla fall tid att rita av och klippa ut mönstret. Jag började givetvis med en för stor storlek, det insåg jag när jag tejpade ihop mönsterdelarna och provade. Jag är så rädd att sy för smått, särskilt när jag syr ytterplagg, eftersom det är så mycket jobb. Blir det horisontella veck i plagget så är det för litet, så är det bara. Rätt storlek är  A och O. Nåväl, det tog VECKOR att rita av mönstret, klippa ut delarna till både tyg och foder, stryka fix där det ska vara (i ett ytterplagg skall man ALLTID stryka ett tunt fix på hela framstycket). Jag har dessutom alltid ett tunt mellanfoder (kallades tidigare shetlandsull, men det är ju förstås inte ull numera), som jag overlockar fast i fodret. Allt det där gjorde jag och sydde till och med ihop foderdelarna, men sen tog det stopp. Förra veckan tog jag mig i kragen och sen gick det undan. Det gör ju det när man har gjort ett grundligt förarbete. På torsdag kväll sydde jag i knapparna och i fredags premiäranvändes den.
 
Jag är jättenöjd med modellen, bortsett från fickorna. Det skulle vara ficklock, men det fanns helt enkelt inte tyg så det räckte till dem. Allt som återstod när jag hade klippt ut mönsterdelarna var bara några stackars tygslamsor. Det var tråkigt, för fickans form var beroende av ficklocket och nu ser de bara sneda ut, fast de inte är det. Jaja, hade jag varit lite mer förutseende så hade jag givetvis gjort stolpfickor. Fördelen med de små fickorna är förstås att jag inte kan använda dem som handväska.
 
 
Den har ok och delat bakstycke och jag valde att inte sy några stickningar, eftersom jag inte hittade någon stickningstråd som passade i färg.
 
 
Så här ser den ut utan halsduk.
 
 
Fodret är ett billigt paisleymönstrat syntettyg från något parti vi köpte in på Ohlssons på den tiden jag jobbade där. Det har alltså legat till sig ordentligt. Jag har ett likadant i rött också. Man ska aldrig kasta något...
 
 
 
Jag är jättenöjd. Verkligen. I påsen har jag ett badskum från Rituals. Drygt och helt enkelt underbart.


Kommentarer
Ethel

Så fin den blev, färgen förstår jag att du blev förtjust i, den är som gjord för dig. Superfint fodertyg, tummen upp för hela skapelsen.

2017-03-04 @ 19:21:34
Berith

Tjena!
Jackan/kappan blev superfin och du passar jättebra i den färgen. Jag tillhör inte skaran som tittar in på din blogg varje dag så jag hade två inlägg att läsa. Dina flitiga fingrar tillhör riktiga skaparhänder.
Kram Berith

2017-04-03 @ 21:48:15


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0