Het textil

Lördag morgon och jag vaknade några minuter före 8! Helt otroligt! Skickade ett sms till Christin som snabbt svarade med förvåning över att jag var kontaktbar så tidigt en lördagmorgon. Förklaringen torde ligga i att jag hamnade i bingen redan strax efter 23 igår kväll. Min avsikt var att åka till Boden och dansa till Jontez, men ju längre jag satt i soffan, desto tröttare blev jag och till slut bestämde jag mig för att banga. Strax före 22 tog jag mig dock i kragen, bytte om och skulle ge mig iväg (jag hade redan duschat och fixat mig). Halvvägs till garaget upptäckte jag att jag glömt mobilen så jag vände och hämtade den och det var ju tur för när jag kom till bilen fick jag ett sms av Anneli som skrev att jag inte missade något.
 
Förlåt mig, men då vände jag och gick hem igen. Sen ringde hon och det visade sig att hon inte ens stannat till pausen. Men så kan det vara ibland. Inspirationen uteblir och det kan vara lite extra kritiskt på fredagar när man har jobbat hela veckan. Så det var väl tur att jag inte åkte. Det blev alltså en tidig morgon som jag hittills har ägnat åt att sortera mängder av tvätt. Klockan tolv är det nämligen dags.
 
Från det ena till det andra. En gammal (ja, inte så gammal rent åldersmässigt) studiekamrat visade glatt upp ett påslakan hon köpt i någon tyggrupp på fejjan. Just såna lakan har jag två stycken och jag använder dem flitigt då jag tycker de är himla fina.
 
 
Tea for two heter lakanet och det är Anna-Lena Emdén som har designat. Sånt här betalar folk rätt bra pengar för, har jag upptäckt när jag läst bloggar och kollat på Tradera. En del fortsätter tydligen att sova i dem, medan andra syr kläder, företrädesvis barnkläder av dem. Och det är ju ett passande ändamål, för tygerna är ju mjuka och behagliga, men gamla lakan har ju en tendens att bli sköra, så hur hållbara dessa kläder blir vete tusan.
 
Även jag besitter en viss fascination över gamla textilier och eftersom mitt källarförråd innehåller en hel del ålderdomliga ting (och då skulle ni bara veta vad jag har avyttrat) efter diverse hus- och lägenhetstömningar så behöver jag inte åka på loppis (men det händer ju ändå) utan behöver bara gå dit ner och botanisera, vilket jag gjorde för ett par veckor sedan. Det mesta fick förstås stanna kvar i sina kartonger, det skrev jag ju HÄR, men en del fick komma upp i lägenheten.
 
Jag skall så småningom göra en rockad i lägenheten och i planen ingår ett eget sovrum till mig och att göra om Björns rum till syrum. Kanske. Jag ska i alla fall rama in min gamla LSD-affisch som jag fick i julklapp i början av 70-talet. Jag tror mina föräldrar tyckte den var färgglad och fin och de tänkte nog aldrig på budskapet.
 
 
En väldigt rejäl papperskvalitet är det i alla fall. Jämfört med dagens posters, alltså. Håhåjaja, det är mycket som var bättre förr...
 
Till min förtjusning hittade jag de här två stora krukorna. Jag har nästan bara gamla krukor till mina krukväxter och jag behövde verkligen dessa. Vilket fynd! I mitt eget hem, dessutom!
 
 
Den här klänningen hade mamma som hemmaklänning och nu har jag nästan vuxit i den... Jag kommer kanske inte att använda den, men jag tog upp den i alla fall. Vet egentligen inte varför, men den är lite skojig, eller hur?
 
 
 
Det känns lite som att jag ska lära mig att sälja på Tradera också. Inte bara köpa...
 
 
Det här är riktiga Marimekko-gardiner! Jag hade dem i mitt rum i början av 70-talet. Vi köpte tyget i en liten Marimekko-butik i Torneå, mamma sydde dem och av någon outgrundlig anledning som jag inte känner till, har jag sparat dem fast de är gräsliga. Det här är, enligt mitt förmenande, ett exempel på kejsarens nya kläder. Skulle det inte stått Marimekko i stadkanten (som f ö inte finns kvar eftersom min mamma visste att en stadkant ALLTID drar gardinen) hade nog ingen velat ha dem. Nu kommer de troligen att hänga i Björns rum ett tag, där de förmodligen gör sig alldeles utmärkt mot den bruna tapeten. 
 
Jag är lite svag för förkläden. Eller snarare fascinerad. Såna här midjekorta förkläden satt alltid runt midjan på min mormor, min mamma och mina kompisars mammor när jag var liten. De här två är i tunn bomull, det ena i ett ljuvligt blommönster och det andra i ett lite skojigare med solhattar och parasoller.
 
 
 
 
Det sista som fick följa med upp är två relativt stora tygstycken som tidigare satt under lager av flanell och lakanslärft på en hemgjord strykbräda vi hade i stugan. Jag tvättade upp det och insåg att det nog räcker till en liten klänning av nåt slag.
 
 
Nä, farao. Här sitter jag och degar och får ingenting vettigt gjort. Bäst att hoppa ur nattlinnet och ta på sig något mer respektabelt innan jag ska ner i tvättstugan. Ikväll blir det Drifters i Piteå! 


Kommentarer
Annika

Marimekkon var ju kalasfin!

2013-09-14 @ 12:25:30
Ida Nielsen

Haha jag gillade också Marimekkotyget...:) Såna där Emdéntyger verkar folk slanta upp en del för :-) Likaså sånt med John Blund och Dunderklumpen.

2013-09-14 @ 13:19:49
URL: http://hebreiska.blogg.se/
Ethel

Klänningen var verkligen kul, vilken färgklick. Du kan säkert ha den när rätt tillfälle dyker upp, ex vis med några slimmade brallorna i blått ex vis.
Marimekko tyget var verkligen hemskt, men kul
Det ÄR roligt att spara på allt möjligt gammalt, det kan faktiskt komma till användning igen på ettt eller annat sätt.
Förklädena är oxå en del av min uppväxt, tänk att mammorna var så ordentliga och skyddade sina kläder när de gick hemma o pysslade med allehanda hem sysslor.

2013-09-14 @ 23:38:11
Tant Emma

Wow! Gardinerna är hur coola som helst och krukorna är underbara :)

2013-09-15 @ 21:48:08
URL: http://www.tantemmasbravader.wordpress.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0