Jo, jag hade kunnat stanna där nere. Trots att det började snöa en stund innan jag blev skjutsad till flygplatsen. Strax efter lunchtid pratade jag med Frida som upplyste mig om att det var 22 minus i Norrbotten och då kändes det som att jag hade kunnat bryta ihop litegrann. Några timmar senare ringde hon igen och sa:
- Nu kan du komma hem, mamma, för nu är det bara 15!

Det har varit en bra helg. På lördagen var det dags för



Det var till denna kväll jag sydde upp den obehagligt snäva, men snygga klänningen. Allt gick dock bra. Jag fick dra upp den lite när jag satt och när jag tog på mig kappan när vi skulle därifrån, så drog jag ner dragkedjan i sidan. Lite luft i lungorna skadar aldrig.

Men min klänning var inte kvällens huvudattraktion precis. Nej, det var förstås Anna, flankerad av Jens och Jonas. Fy tusan, om ni bara ens kunde ana så fruktansvärt vacker röst den flickan har! Vid flera tillfällen steg tårarna i mina ögon, så underbart var det.



Lars och Christel var också där. Här med Thomas och Anna.



Annas bror Rolf, jag och Annas fina pappa och mamma.



Åsså jag igen...



Det var lördagen det. Eller en del av den, förstås. Man kan läsa mer, och framförallt se fler bilder, från den eleganta aftonen HÄR.

Nu orkar jag inte mer. En annan jobbar faktiskt och MÅSTE få sova. Mer om helgen (litegrann i alla fall) och hemresan imorgon.