Let a smile be your umbrella
Söndagen kom, och det var ju oundvikligt. Och fast jag inte sov särskilt länge i morse, till typ halv elva, så är jag ändå inte ett dugg trött ännu. Men veckan som kommer har bara fyra vardagar och de lär ju gå snabbt.
Igår var det sommar och idag har det varit höst. Det regnade halva dagen, och även om det har slutat så är det bara 13 grader. Ingen temperatur att sitta ute och mysa i precis, så jag har suttit vid symaskinen precis hela dagen. Först sydde jag två toiler (toil i plural, ingen aning hur man skriver det). En toil är ett provplagg och det gör jag nästan alltid om jag är osäker på mönstret, det är jättebra. Av de två jag sydde idag hamnade den ena här...
Även mönstret hamnade där.
Det var helt fel modell för mig. Jag saknar helt enkelt en del fyllning för att den skulle sitta fint, och jag ids inte börja göra om mönstret. Men den andra toilen blev jättebra, så jag kör på det mönstret istället. Det kändes bra att få detta gjort, för det är ju inte så himla kul att sitta och sy sånt man ändå inte skall använda, men nu vet jag att det bara är att köra på med de riktiga tygerna!
Ja, så blev det en t-shirt och en ärmlös top också. Och som alltid när jag har ångan uppe så glömmer jag tid och rum och framförallt att äta, vilket visade sig på mitt humör framåt aftonen, fast nu är det fixat...
Max och Christin prenumererar på några antiktidningar som jag alltid brukar kolla när jag är där. I ett nummer fann jag denna:
En vedträ som en gång i världen karvats till en häst med släde. Denna vedklabb hade nu gått på auktion för åtskilliga tusenlappar. Jag kan inte låta bli att jämföra detta hantverk med de vitbroderier från både min mamma och min mormor (f. 1894) som jag har i en låda i mitt syrum.
Så oerhört mycket tid och arbete som är nedlagt på dessa lakan, men de har inget som helst ekonomiskt värde. På en auktion kan man hitta liknande för bara någon hundring. Affektionsvärdet är dock högt och det är roligt att ha kvar dem.
Det är väl inte utan att man ändå lägger in ett litet genusperspektiv när man jämför dessa två typer av hantverk, eller...?
Igår var det sommar och idag har det varit höst. Det regnade halva dagen, och även om det har slutat så är det bara 13 grader. Ingen temperatur att sitta ute och mysa i precis, så jag har suttit vid symaskinen precis hela dagen. Först sydde jag två toiler (toil i plural, ingen aning hur man skriver det). En toil är ett provplagg och det gör jag nästan alltid om jag är osäker på mönstret, det är jättebra. Av de två jag sydde idag hamnade den ena här...
Även mönstret hamnade där.
Det var helt fel modell för mig. Jag saknar helt enkelt en del fyllning för att den skulle sitta fint, och jag ids inte börja göra om mönstret. Men den andra toilen blev jättebra, så jag kör på det mönstret istället. Det kändes bra att få detta gjort, för det är ju inte så himla kul att sitta och sy sånt man ändå inte skall använda, men nu vet jag att det bara är att köra på med de riktiga tygerna!
Ja, så blev det en t-shirt och en ärmlös top också. Och som alltid när jag har ångan uppe så glömmer jag tid och rum och framförallt att äta, vilket visade sig på mitt humör framåt aftonen, fast nu är det fixat...
Max och Christin prenumererar på några antiktidningar som jag alltid brukar kolla när jag är där. I ett nummer fann jag denna:
En vedträ som en gång i världen karvats till en häst med släde. Denna vedklabb hade nu gått på auktion för åtskilliga tusenlappar. Jag kan inte låta bli att jämföra detta hantverk med de vitbroderier från både min mamma och min mormor (f. 1894) som jag har i en låda i mitt syrum.
Så oerhört mycket tid och arbete som är nedlagt på dessa lakan, men de har inget som helst ekonomiskt värde. På en auktion kan man hitta liknande för bara någon hundring. Affektionsvärdet är dock högt och det är roligt att ha kvar dem.
Det är väl inte utan att man ändå lägger in ett litet genusperspektiv när man jämför dessa två typer av hantverk, eller...?
Kommentarer
Karin
Samma gamla parti, tyvärr.
Trackback
