Det finns många dofter som är mindre angenäma, och det finns en mängd som på rätt person är helt underbara. Men för mycket av det goda kan, när det gäller parfymer, vara rent plågsamt. Efter att ha pinats av en mördande huvudvärk i tre dagar mådde jag idag alldeles helt fantastiskt bra. Ända tills jag satte mig i biofåtöljen och fann att någon i min närhet haft svårt att begränsa sin parfymkonsumtion. Varför gör man så? Skiter man i att folk kan bli sjuka eller är man bara dum i huvudet? Både och?

Dessutom visade sig Quantum of Solace vara en riktigt värdelös film. Det är jakter med bilar, motorcyklar, båtar och flygplan varvat med slagsmål med akrobatiska inslag. Någon gång emellanåt också någon scen där aktörerna tilldelats att par repliker som de med varierande resultat framför. Men filmen har också ett oerhört djup, som när Bond-bruden ges möjlighet att mörda mannen som dödade hennes far och våldtog hennes mor och syster innan han ströp dem framför ögonen på henne. Nu skjuter hon karln och när rummet de befinner sig i fattar eld så är hon tillbaka i sin barndom. Tack och lov kommer James till hennes räddning och tillsammans flyr de genom öknen i en cityjeep som så lägligt står och väntar utanför byggnaden. Helt fantastiskt. Hm.
 
Han är ju inte så himla ful, Daniel Craig, med sina putande läppar och isblå sibirien husky-ögon. Men någon Roger Moore blir han aldrig...

På morgonen när vi vaknade var hela världen vit, och vi förstod att vintern har kommit hit. Så här såg det ut från min mammas köksfönster vid lunchtid idag.

Inte alls så tokigt, tycker jag.

Det finns ett moment som man uppenbarligen har svårt att undvika när man bor på hotell, och Vemdalen är inget undantag. Jag pratar om städningen av rummet. Något år har jag legat och sovit när hotellstäderskan har knackat på och velat komma in, men eftersom jag bara vistas där i tre nätter åt gången tycker jag inte att det är så vansinnigt nödvändigt med saneringen eftersom jag för det första knappt tillbringar någon tid på rummet och för det andra inte grisar ner så mycket de stunder jag är där. I våras hängde jag ut STÖR EJ-skylten och klarade mig. Och eftersom jag nu blev tilldelad ett så litet utrymme att det endast med en stor portion fantasi och mycket god vilja kunde kallas rum så var jag säker på att ingen städpersonal överhuvudtaget skulle hitta igen det. Men där hade jag fel, för när jag återkom till mitt rum efter tipsrundan och efterföljande kaffetår, så hade någon hängt in skylten, bäddat sängen, radat upp mina skor och prydligt ställt i ordning allt som låg på skrivbordet. Ja, denna någon hade till och med bemödat sig om att stoppa tillbaka det ena Resorb-röret i sin förpackning! Vid sängens huvudända låg min bok upp och ner med läsglasögonen på.

Och då undrar jag vilka reflektioner denna människa har gjort när hon (för jag tror att det är en hon) har hållit på med mina saker. Tycker hon att jag har fula skor? Undrar hon varför jag har med mig egen kudde och egen badhandduk? (Hotellets badhanddukar är nämligen inte större än en A3:a och även om min kropp inte är så volymiös så är den väldigt lång, och det känns ju bra om en handduk åtminstone täcker delarna mitt på.) Hon kan kanske identifiera sig med mig? Ja, det här är funderingar som jag har tid att ägna mig åt en dag som denna när jag är ledig och eventuellt borde göra något viktigare. 

Ikväll blir det tapas med kollegorna i Shopping och därefter James Bond. Gratis är gott.  

Torsdag och fredag i Vemdalen är egentligen bara en uppladdning inför lördagen då ALLT händer! Frukost, minimässa, paneldebatt och så till sist dagens höjdpunkt - tipsrundan. Jag brukar vinna och jag MÅSTE vinna! Vad finns det för anledning att ställa upp i en tävling om man inte tror att man har en chans att vinna?

Leif och Lars bjöd vid målgång i vanlig ordning på härliga 5,2:or med tillhörande Jägermeister. Efter den oerhört långa och, för både kropp och själ, utmattande promenaden blev det samkväm i stuga J 6 där det badades bastu så det stod härliga till. Själv passade jag på att blogga lite, eftersom jag har svårt för bastubad. Föredrar bubbel i kar istället.

Vid middagen avslöjades namnen på de som stod längst fram när vår Herre delade ut hjärnorna, alltså vilka som vunnit den prestigefyllda tipsrundan. Jag hade dessvärre ett fel, men fick ändå en resa med Cinderella (hytt på A-däck, frukost ingår) tack vare min förmåga att skriva litterära mästerverk.

Vi hade knappt svalt den sista tuggan oxfilé när gruppen Twist and Shout (namnet tyder på en väldig uppfinningsrikedom. Få se, spelar de gamla Beatleshits, eller gamla Beatleshits?) äntrade scenen för att spela sig igenom Beatles hela 60-talsrepertoar. De hade uppenbarligen inte gjort någon soundcheck innan, för hade det gjort det så hade nog kanske någon av dem upptäckt att de tappat vissa delar av utrustningen någonstans. Trumhinnorna bågnade och efter en dryg halvtimme, när jag kände huvudvärken smyga sig på, reste jag mig diskret och förpassade mig snabbt till vår sambandscentral, stuga J 6. Där satt redan Roger i soffan och sov, så jag svepte in mig i en filt och hann se halva Dansbandskampen innan Martin och Marko dök upp.

Är det åldern som tar ut sin rätt när man överväger att sitta kvar i soffan istället för att gå ner och lyssna på Flamingokvintetten? Vi tog oss tack och lov i kragen och hann se ett tämliget slätstruket Nova en stund innan det var dags för Flamingokvintetten. Effekten blev densamma som med Ragges kvällen innan. Gammal är äldst. Unga band -se och lär! De har inte varit på topp i 48 år för att de har gjort fel.




Sedan var det dags för Rhodos från Falköping, och de är säkert jättebra, men jag orkade bara stanna och lyssna på en låt. Ett Vemdalsforum varar tyvärr inte för evigt, och vare sig man vill eller inte så måste man fejsa realiteten, vilket för mig innebär en lika lång hemresa som ditresa. Sju timmars sömn är således ett minimum den sista natten.

  

Trots min föresats att aldrig bli för privat i den här bloggen måste jag trots allt få avreagera mig eftersom jag gjort något så fruktansvärt idiotiskt dumt att det saknar motstycke. Nej, jag har inte följt med en okänd man från krogen (omöjlig handling, eftersom jag inte går på krogen), inte heller backat på någon ny farbror eller tappat bort min nyckelknippa. Jag har slarvat med mina pengar! Alltså på något sätt räknat fel så att jag i flera dagar levt i förvissning om att jag hade mycket mer pengar på mitt konto än vad jag i själva verket haft. Hade det varit åt andra hållet hade det ju bara vara roligt, men det är ju sällan man lyckas med det. Så nu känns det onekligen lite surt.

Inte så lite heller, men imorgon åker jag till Vemdalen och det kan ju hända att man kan bli lite uppmuntrad där. Och igår sydde jag fast klänningens bakstycke där det skulle vara, nämligen bak. Framstyckets plats blev således ledig och nu är den klar och väldigt snygg. Även denna kreation sitter som smäck.

Nu har jag bestämt mig för att lägga klädsömnaden på hyllan ett tag. Det finns så mycket annat som måste göras. Garderober som skall rensas, källarförråd som skall städas, bokhyllor som skall dammas av, böcker som skall läsas, sockar som skall stickas, jobb som skall sökas, bloggar som skall skrivas och just nu skall det lagas mat. Färsk kyckling med ris och gelé. Nästa rapport kommer från härliga Vemdalen. 

Någon på skatteverket är intresserad av min firma och vill ta del av mina verifikat. Det är inte så kul. Kul är det inte heller när man har sytt en klänning nästan färdigt, sånär som på fållen, och upptäcker att passformen inte är perfekt därför att man sytt framstycket bak. Och vice versa. Sen kan man hålla sig för skratt när man slurpar i sig fisksoppa på lunchrasten och plötsligt nästan sväljer en halv kindtand. Inte för att det gör ont, utan för att man skulle kunna göra vettigare saker för de tusenlapparna.

Å andra sidan är det lättare att sprätta när man har varit noggrann och inte overlockat ihop sömmarna. Och det är bra att  ha sin lediga fredag när man skall jaga en tandläkare som kan hjälp en, eftersom man inte får komma akut till folktandvården. Där tar de numera bara emot folk med svullna kinder.

"Efter regn kommer solsken." Som Roland sa.

Idag är jag ledig och har redan, fast klockan bara är strax efter lunch, hunnit stiga upp och äta frukost. Ja, lite annat också, för den delen, men det mest akuta var att ändra tid för besiktning av bilen och det har jag också gjort. Jag insåg att jag skulle få problem att inställa mig på Verkstadsvägen i Karlskrona den 30 december, eftersom Thomas och Anna är här då, så det fick bli den 19:de samma månad och då här i Luleå. En smula mer praktiskt, kanske. Men bucklan i dörren är kvar, och jag har inte vare sig tvättat eller dammsugit fordonet sedan den hamnade där. Suck...

Jag skall stax ta itu med ett annat projekt, nämligen att lokalisera vinterdäcken som råkar befinna sig längst inne i ett av mina överfulla förråd. Därmed torde dagens motionspass vara utfört.