Vita vidder

På morgonen när vi vaknade var hela världen vit, och vi förstod att vintern har kommit hit. Så här såg det ut från min mammas köksfönster vid lunchtid idag.

Inte alls så tokigt, tycker jag.

Det finns ett moment som man uppenbarligen har svårt att undvika när man bor på hotell, och Vemdalen är inget undantag. Jag pratar om städningen av rummet. Något år har jag legat och sovit när hotellstäderskan har knackat på och velat komma in, men eftersom jag bara vistas där i tre nätter åt gången tycker jag inte att det är så vansinnigt nödvändigt med saneringen eftersom jag för det första knappt tillbringar någon tid på rummet och för det andra inte grisar ner så mycket de stunder jag är där. I våras hängde jag ut STÖR EJ-skylten och klarade mig. Och eftersom jag nu blev tilldelad ett så litet utrymme att det endast med en stor portion fantasi och mycket god vilja kunde kallas rum så var jag säker på att ingen städpersonal överhuvudtaget skulle hitta igen det. Men där hade jag fel, för när jag återkom till mitt rum efter tipsrundan och efterföljande kaffetår, så hade någon hängt in skylten, bäddat sängen, radat upp mina skor och prydligt ställt i ordning allt som låg på skrivbordet. Ja, denna någon hade till och med bemödat sig om att stoppa tillbaka det ena Resorb-röret i sin förpackning! Vid sängens huvudända låg min bok upp och ner med läsglasögonen på.

Och då undrar jag vilka reflektioner denna människa har gjort när hon (för jag tror att det är en hon) har hållit på med mina saker. Tycker hon att jag har fula skor? Undrar hon varför jag har med mig egen kudde och egen badhandduk? (Hotellets badhanddukar är nämligen inte större än en A3:a och även om min kropp inte är så volymiös så är den väldigt lång, och det känns ju bra om en handduk åtminstone täcker delarna mitt på.) Hon kan kanske identifiera sig med mig? Ja, det här är funderingar som jag har tid att ägna mig åt en dag som denna när jag är ledig och eventuellt borde göra något viktigare. 

Ikväll blir det tapas med kollegorna i Shopping och därefter James Bond. Gratis är gott.  



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0