Till Christin

Ibland blir man förvånad... I påskas gjorde jag en omfattande rockad här hemma och flyttade in i ett sovrum efter att ha sovit i vardagsrummet i sedan jag flyttade till min lägenhet i oktober 2002. Syrummet har jag flyttat in i vardagsrummet som blev så himla ljust och luftigt. Självklart har jag sytt en del sedan dess. 
 
I våras hittade jag ett helt vanligt bomullstyg på Ohlssons lagerbutik i Umeå. Jag visste direkt vad jag skulle sy av den och köpte hela biten. Den fick ligga till sig ett tag innan jag satte saxen i den och för ett par veckor sedan överlämnade jag plagget till sin ägare, Christin. 
 
Christin är ingen crazy cat lady på så sätt att hon har katter på allt. Hon samlar inte heller på katter utan har bara två stycken, Rousseau och Emile. Men jag förstod att det tämligen distinkt kattmönstrade tyget skulle falla henne i smaken. Därför norpade jag en av hennes Gudrun Sjödén-jackor och ritade av modellen. 
 
 
Jag kan ju börja med att säga att jag är väldigt nöjd.
 
 
Istället för att fodra jackan på "vanligt" sätt så köpte jag ett enfärgat bomullstyg (Konstig färg på bilden. Det är brunare i verkligheten.) som jag sydde ihop med kattyget. Jag sydde alltså jackan i dubbelt tyg med dolda sömsmåner. 
 
 
Jackan är i stort sett identisk med förlagan med bröstficka på vänster framstycke,
 
 
två blixtlåsförsedda fickor, 
 
 
tamp på kapuschongen 
 
 
och justerbara ärmslut.
 
 
Istället för att dra ut anorakssnodden på var sida av dragkedjan fram så satte jag två öljetter på insidan på höger sida och fäste snodden i en hälla med tryckknapp en bit upp så att den inte ska hänga ut och och fastna överallt.
 
 
Jag satte också anoraksstoppar på snörändarna till kapuschongen. Slutligen hängde jag ut jackan på balkongen och sprayade den med impregnering. 
 
I söndags var vi hos Max och Christin hela dagen då Katarina målade deras garagedörrar.
 
 
Innan vi åkte visade Christin jackan för Hans och Katarina. Det är verkligen som gjord för henne, både tyg och modell.  
 
 
Jag har inte frågat Christin om jag fick publicera en bild på henne så jag skar den litegrann... Jag är så glad att jag kunnat ge henne något alldeles unikt. Jag skulle nog faktiskt kunna ta ner stjärnorna till henne.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0