Kaos

Nu i höst är det precis fem år sedan mitt bostadsområde genomgick en omfattande renovering. Vid den tiden hade jag två förråd fulla med prylar, framförallt från min stuga som jag sålde 2007, men efter några dagars rejäl rensning, några loppisveckor på Veckans Allehanda, lite jävlaranammanostalgiäröverskattat så blev mitt nya förråd precis så överskådligt och välorganiserat som jag föresatt mig.
 
Jag var ner en sväng förra veckan för att kolla in tygbeståndet (allt ryms ju inte i lägenheten) men jag blev stående i dörren och undrade HUR I HELA FRIDEN BLEV DET SÅ HÄR?
 
 
Jag begriper inte detta... Eller jo, det gör jag. Grejen är att jag måste göra något åt det. Snarast. Livet ändrar sig och det jag ville spara för fem år sedan är inte alls lika intressant i år.
 
Jag ska bara sy mig en städrock så ska jag sätta igång...
 
 
Förra veckan var vi på ett affärsplaneringstjosan på Pite Havsbad. Jag kan inte minnas att jag har bott där någon gång förut. Inte på hotellet i alla fall. Vi hade en fantastisk utsikt från vår balkong
 
 
och det verkar som om havsbadets ledning verkligen ansträngt sig för att alla ska ha samma strålande utsikt, därav björkens märkliga frisyr.
 
 
I helgen har jag varit hos älsklingen i Umeå. Vi har druckit lite lokalproducerat öl 
 
 
(den i mitten vann) och vi har varit på historisk marknad på Gamlian. Jättemysigt. 
 
 
Den här tjejen skalade rötter till rotslöjd.
 
Vi smakade också Rovågerns surströmming och Hans, som inte tycker om surströmming, var inte den som bangade. Jag kan nog övertala honom att dela en klämma med mig någon gång.
 
Den här lilla kyrkan kommer ursprungligen från Holmön, där min mamma är född. 
 
 
Helena Elisabeth kyrka, som den heter, uppfördes på Holmön 1802 och användes som kyrka fram till 1891 då en ny kyrka invigdes på ön. Därefter användes den som fårhus, tvätthus och loge ända fram till 1955 då den flyttades till fastlandet och hamnade på Gamlia. 
 
Jag undrar var på Holmön den stod. Har mamma varit in i den där den stod? Hon är ju född 1926 så den fanns ju på ön då. Och Helena Elisabeth Grahn, var hon släkt med Grahns i Luleå, där de bodde ibland på vintrarna? Jag skall fråga henne och se vad hon kommer ihåg. Spännande.
 
Björn befann sig i Kiruna på jobb och i söndags när han vaknade såg världen ut såhär.
 
 
Det smälte bort förstås men ger oss ändå en föraning om vad som väntar oss. Det är inget som går att göra något åt, bara att gilla läget. Jag ser i alla fall fram emot omställningen till vintertid, som äger rum om cirkus en månad.
 
 
Så här såg jag ut när jag gick till jobbet förra måndagen. Fortfarande på onsdag, när vi åkte till Pite Havsbad, var jag tämligen blå på överläppen och käkpartiet. Nu har jag dock återtagit min vanliga färg och den blålilagula färgen är ett minne blott!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0