I don’t like Mondays

När jag var liten lärde min mamma mig hur man veckar örngottsband. Vi satt med varsin matkniv och veckade och veckade varje gång mamma hade haft tvättstugan. Numera finns det inga örngottsband att vecka. På mormors gamla brudlakan, från början av 20-talet, finns de kvar i alla fall.
 
 
Hos Christin och Max finns det ett verktyg för ändamålet. Det blir möjligen lite nättare veck, men ack så praktiskt och rationellt!
 
 
Hos Christin och Max finns också den här lampan. Jag älskar den!
 
 
Jag är också väldigt förtjust i de här trollen, kanske mest för att de är av en sort som jag tål riktigt bra. Tyvärr är känslorna inte särskilt besvarade. Den vänstra, Emile, var lite mer kelen när han var liten och den högra, Rousseau, har bara legat i min famn en gång men jag misstänker att Christine drogat honom med gin i dricksvattnet innan eller nåt sånt... 
 
 
Det är i alla fall stiliga gossar!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0