Sjuhundra!
Jag tänker nu skriva mitt sjuhundrade inlägg i min blogg. Det har gått drygt fem år sedan Frida startade den åt mig och den nuvarande designen är den tredje i ordningen. Det är Anna som har fixat den här (den förra också) och det är också hon som har fotograferat. HÄR är hennes blogg.
Jag tänker ägna detta sjuhundrade inlägg åt att berätta om en alldeles speciell barnbok som jag har i min ägo.
Max och Moritz - en sedelärande historia från 1865. Så gammalt är dock inte mitt exemplar.
Min mamma fick den av sin moster Alfhild på sin femårsdag 1931. Det är 82 år sedan!
Det är en historia om två gossar
som hittar på det ena ondskefulla hysset efter det andra. De stoppar bland annat krut i magisterns pipa. (När jag var liten tyckte jag att den här bilden var väldigt läskig.)
De samlar ihop massor med ollonborrar som de gömmer under filten i den snälle onkelns säng.
De skär upp bondens säckar så allt korn rinner ut när han bär iväg dem. Max och Moritz gömmer sig i kornet, men bonden får syn på dem och föser ner dem i en säck som han bär till mjölnaren.
Och sen är det kört för de halslösa monstren!
Så här slutar deras liv. Håhåjaja. Ingen tycker synd om dem och bokens fyra sista rader lyder:
Korteligen, runt i sta´n
roptes hela långa da`n:
"Gudskelov, så slutar stygghet,
och nu har man åter trygghet!"
Jag tycker det är himla skojigt att ha kvar den här boken, som faktiskt är en klassiker. Förutom det så är budskapet tydligt: Den som jävlas med andra får förr eller senare sitt straff. Och det är väl bra?
Kommentarer
Trackback
