Malung är ju så mycket mer än Guldklavengalan. Det är danskurser med Tony Irving, cruising, loppisar, uppträdanden i Grönlandsparken och tjo och tjim i största allmänhet. Det finns till och med de som åker till Malung för att dansa! (Tihi!) För mig är inte dansen i Malung det primära, utan att träffa vänner och umgås. Måndagen vet jag egentligen inte vart den tog vägen. Vi hann en sväng på stan men plötsligt blev det brådis då vi skulle träffas på hotellet en stund innan det var dags för middag. Leif Wibron kom förbi i sin Opel Commodore-77, helt i originalskick.


Eftersom jag i själ och hjärta är en Opel-tjej så var det med stor andakt och tårar i ögonen som jag provsatt denna pärla. Tack, Leif! (Undanber mig kommentarer av typen "Köp en Opel, bli belåten, se naturen genom plåten". Särskilt riktat till mina goa, men ibland ack så oförstående brorsöner...)
Så åt vi en mumsig middag som vi avrundade med en irish innan vi gick upp till Orrskogen. Där spelade bland annat Streaplers och Flamingokvintetten. Nytt för i år var att de befann sig på bana 2 och där gjorde de sig alldeles utmärkt. De var verkligen kanonbra!
Det var även Arvingarna som delade bana 3 med Kindbergs. Ja, som också är skitbra!
Kvällen tog slut, vi gick till hotellet och sov som stockar. Tisdagen blev betydligt lugnare. Kula kom till hotellet med sin Pontiac Bonneville. Jag är inte helt säker på årsmodellen, men det kan vara en -65 eller -66.
Jag tycker att jag passar alldeles utmärkt bakom ratten i den!
Jag makade mig till passagerarsätet medan Cattis och Monica tog plats i baksätet. Vet ni förresten hur varma svarta skinnsäten blir i solen? Hursomhelst så körde vi runt en stund i stan innan vi klev av för att uträtta lite ärenden. Vi mötte t ex upp Thomas på gågatan och tvingade med honom in i en damekipering, till hans stora förtjusning. Tack och lov fanns det fåtöljer därinne för såna som han.
Sen gick vi till det jättejättestora mat- och öltältet i Grönlandsparken där Thomas fick sig en sallad och vi tog varsin öl.
Snabbt hade han glömt damekiperingen.
Elisas mamma och lillasyster kom och satt med oss en stund. På väg tillbaka till hotellet stannade vi till och åt en langos.
Dagen efter satt den här skylten uppe på langosvagnen. Kan det varit vi som knäckte dem?
Vi hann med en öl i solen på hotellets uteservering innan Cattis fortsatte upp till Orrskogen. Jag och Monica gick till rummet och började göra oss i ordning inför kvällen. Det var så himla skönt att ta det lugnt några timmar. Eftersom Arvingarna skulle vara med i Allsång på Skansen så hade vi bett att få bordet under tv:n i hotellets launge. Där satt vi bra, ända tills sällskapet bredvid bönade och bad om att få slå på ljudet så att de även kunde HÖRA när Sverige vann över Italien i fotbolls-EM. Vi fann så småningom för gott att förpassa oss vidare mot Orrskogen, där vi strövade omkring och lyssnade på alla banden.
Statuz är ett ungt nytt band som spelar kolossalt dansbar musik. Live, naturligtvis. De har ju inte hållit på så länge så de är givetvis inte fulländade ännu, men det är inget som märks på gung eller tempo. Det var i alla fall fullt på golvet när de spelade.
Tisdag blev onsdag och vi gick till hotellet. Det blev en tidig onsdag morgon eftersom Cattis och Monica skulle åka hem. SNYYYFT!!! Thomas och jag gick på stan, han gjorde en intervju och sen gick vi till hotellet och fixade oss inför den traditionella middagen hos Pelle och Susanna och deras kompisar.
Det blev en jättetrevlig kväll med god mat och trevligt sällskap.


och till slut gav vi oss iväg till Orrskogen, den sista kvällen för både mig och Thomas. Lasse Stefanz spelade på bana 2, det var massor med folk och alla var glada. Träffade Erica, Linus och resten av Drifters o deras familjer. Händer bara i Malung men är himla trevligt!
Gjorde till och med ett besök i öltältet, det första och sista för den här gången, innan kvällen avslutades med Ulf, Thomas och Niklas.
Vaknade utvilad på torsdag morgon och hann ner i restaurangen för att äta frukost med Thomas och säga hejdå. Sedan packade jag bilen och styrde hemåt. Det var 27 grader i Malung när jag åkte. Efter femton mil visade termometern 17 grader och när jag kom till Ljusdal var det 13... Jag anade vad som väntade.
Men solen sken och jag ångade på i ett bra tempo och plötsligt var jag i Skellefteå. Där spelade Callinaz och till dem hann jag dansa i nästan en och en halv timme.
Det är fint att dansa häruppe i norr. Vi är himla bra på foxtrot...
Det återstod 14 mil av resan, och plötsligt såg jag ljuset och där framme låg Luleå!