Malung 2
Det delades förstås ut en massa priser på Guldklavengalan också. Även här utmärkte sig vårt fantastiska län Norrbotten! Jan-Åke Glavén, Expanders, blev nämligen Årets musiker och jag har nog aldrig varit med om ett känslosammare tacktal.
Tårarna rann på Jan-Åke redan innan hann hunnit upp på scenen och när han slutligen sa att hans hustru Maria betytt mest för honom (typ nåt sånt) så var det nog fler än jag som fick något i ögat. Men fint var det.
Årets sångare - Hasse Carlsson. Mannen med den karakteristiska rösten som varit med och byggt upp dansbandsgenren. Något för alla nya band att tänka på.
Åsa Karlström blev den ena av SKAP- stipendiaterna.
Hennes förvåning och glädje gick inte att ta miste på och även här blev mina ögon en smula vattniga...
Christer Eriksson, Lasse Stefanz, blev den andra SKAP-stipendiaten.
Också han var ytterst överraskad och rörd. Christer har skrivit oerhört många texter, inte alla under sitt eget namn, och är nog kanske lite av en doldis för många när det gäller textförfattandet.
Titanix knep Årets album med Genom natten. Oväntat för många, men kanske mest för de själva. Glada blev de i alla fall!
Ännu en pristagare som fick tårarna att tränga sig på var Jenny Salén som blev Årets sångerska. "Jag sjunger ju inte lika vackert som de andra, utan låter mer som Brita Borg och Anita Lindblom." Hon blev så HIMLA glad och det var omöjligt att inte glädjas med henne!
Dreams fick Sveriges Radio-priset. Jättekul för dem.
Per Winberg och Hans Haraldsson, Atenzia Records, mottog juryns specialpris. Otroligt kul och bra för branschen att någon vågar satsa, och LYCKAS, med ett skivbolag med dansband som specialitet.
Elisa Lindström, Thomas Berglund och Henrik Sethson mottog priset för Årets låt. Tillsammans har de skrivit Be mig! Se mig! Ge mig! och vi lär nog se mer av det här samarbetet.
Kvällen sista guldklave delades ut till Årets dansband. Med mer än hälften av rösterna vann Lasse Stefanz! Mycket roligt för de ödmjuka killarna i bandet. Jag pratade med en av medlemmarna efteråt och han var så glad, så glad, men menade att både Streaplers och Elisa´s varit minst lika värdiga vinnare. Att det inte känts fel att "förlora" mot något av de banden.
Tyvärr satt det en samling mindre begåvade individer i publiken som BUADE när LS gick fram för att motta sitt pris. Att dessa människor inte har något som kan liknas vid hyfs och vett är inte svårt att räkna ut, och de har uppenbarligen heller inte förmågan att tänka hur det skulle kännas om det var DE som stod däruppe, eller kanske bara var god vän eller släkt med någon i bandet. Det är så jävla RUTTET att sätta sig och bua så man tror inte det är sant. Tur att den här ondskan och missunsamheten inte är så väldigt utbredd i den här i övrigt tämligen goda dansbandsvärlden.
Efter galan samlades alla pristagare för fotografering.
GRATTIS alla glada vinnare! Det var ni värda! Och om jag i något fall är av en annan åsikt så tänker jag inte ventilera den här...
När galan var slut blev vi som vanligt kvar i lokalen för lite firande.
Jan-Åke och Andreas
Fru Tur-Åke (herregud, vad är det hon heter...?) och herr Tur-Åke själv. Ja, och så Andreas Weise till vänster förstås.
Okänd man, Mats Rådberg, Jocke Ekelund och Lasse Holm. Jag satt mittemot Mats och Lasse vid middagen. Det var trångt så ini bomben mellan borden och innan alla satt sig råkade jag stöta till bordsbenet. Både mitt och Lasses vattenglas liksom LADE sig ner mot honom och han fick allt vatten i knät. PIIIIINSAAAMT!!! Men han är ju en glad och trevlig prick som såg det positiva. "Tur att det bara var vatten och inte öl eller vin!". Tack och lov hann det torka innan han skulle upp på scen, men ändå...
Satt en stund och surrade med Cattis o grabbarna, men det var bara jag och Anders (Streaplers) som fastnade på bild just då.
Vi ville ju ut och kolla golven (hahaha) så vi tog med oss en annan Anders och med honom provkörde vi alla banorna - Cattis, Monica och jag.
Så tog dansen slut och efter att vi släckt och låst hela Orrskogen (skoja!!) så gick vi till hotellet där vi utvärderade kvällen innan vi gick till sängs. Lina fotade mig i min klänning, för ni är flera som har sms:at och velat ha bild. Jag har ibland vräkt på och haft långklänning eller något annat elegant på galan, men dessa har blivit hängande oanvända efteråt. Det känns ju lite onödigt och nu har jag fått lite mer fyllning så jag lär nog aldrig mer komma i någon av dem. I år sydde jag således en bomullsklänning som jag kommer att kunna ha vid andra, mindre festliga tillfällen. På dans, till exempel!
Fram!
Bak!
På galgen! Den är sydd av ett jättefint och ganska dyrt bomullstyg, givetvis från Ohlssons.
Detta var allt om galan, men jag blev ju kvar i Malung några dagar, så det kommer en fortsättning imorgon eller senare idag.
Kommentarer
Elisabeth Welén Svensson
Trevlig läsning och härliga bilder...:) Kan upplysa om att Fru Tur-Åke heter Mona...:) Kul att ses,även om mötet på gatan blev kort....Kram på Dig...:)
Trackback
