Prylar

När man har levt så länge som jag har gjort, har man också hunnit samla på sig en hel del prylar. Någon gång emellanåt har jag rensat skoningslöst. Kastat och gett bort, slängt och sålt på loppis. Under de senaste åren har jag sålt sommarstugan och tillsammans med mina syskon flyttat mamma ett par gånger, vilket resulterat i en mängd prylar, tillika minnen. Prylarna från stugan var särskilt svåra att göra sig av med, för att inte tala om själva stugan...
 
Numera försöker jag att inte samla på på mig så himla mycket, men trots det hopas kartongerna i källaren och den översikt och ordning som rådde i förrådet när jag flyttade tillbaka efter renoveringen av lägenheten för drygt tre år sedan, är ett minne blott och nu när Fridas flyttkartonger står i Björns rum inser jag att det är dags för en ny insats,  utan sentimentalitet och tårar. Det är ju bara prylar!
 
Vissa saker är dock så små att de inte ställer till det på något sätt. I hallen har jag ett gammalt tryckerikast fullt med småsaker, många av dem med en egen historia.
 
 
 
De små bilarna har mina bröder lekt med och familjen Flinta och Musse Pigg följde nog med i något fling- eller kexpaket. 
 
 
Mina bröder hade massor och bilar och jag ville förstås också ha en egen så jag fick den här hundkojan. Tyvärr har däcken torkat och lossnat och ena strålkastaren har ramlat ur, men den är väldigt fin ändå.
 
 
När jag var liten hade jag en hel del lego. Roligt lego, med sluttande bitar till tak, bitar med namn på till skyltar, träd, vackra dörrar och fönster. Tyvärr bestämde min pappa en dag att det var färdiglekt med lego och gav alltihop till grannen. Han missade dock den här lilla mercan som dessvärre tappade vindrutan när mina egna barn var små.
 
 
Gitarren tror jag mina föräldrar köpte i Stockholm, men jag var nog inte mer än fyra år så jag minns inte riktigt varifrån den kommer. Malin och jag såg dock likadana i en Beatles-butik när vi var i London. Den här är inte heller komplett. Plexiglaset som skall sitta framför bilden har ramlat bort. Mina bröder fick också varsin gitarr (det är en nål på baksidan så den kan användas som brosch) men inte med bild på hela bandet. 
 
 
Apan, hunden, pottan och den lilla babyfiguren kommer från min mormor, som var född 1894. Dockskåpsbyrån hade min mamma ( f 1926) när hon var liten, men det är möjligt att också den kommer från mormor. Såna här småsaker gör man sig givetvis inte av med. De tar ju ingen plats och även om de förmodligen inte betingar något ekonomiskt värde så är det i alla fall kul att ha kvar dem. 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0