Boellas kök
Anna Neah beskriver i sin senaste krönika deadlinens vånda. (Läs den HÄR) Jag är den första att skriva under på allt hon säger. Den här helgen har jag inte haft någon deadline att hålla, men väl ett viktigt "måste" nämligen några smärre justeringar i mitt CV. Nu ville det sig inte bättre än att jag hittade ett recept på halloncupcakes som hemskt gärna ville bli bakade. Jag hade redan tidigare bestämt mig för att baka whiskytårta och det kändes mycket mycket viktigare än att sitta vid datorn och skriva och kanske till och med vara tvungen att tänka lite.
Själva muffinsen blev väldigt söta då de innehöll massor med hackad vit choklad. Toppingen bestod av vispgrädde, florsocker, philadelphiaost och passerade osötade hallon.
De syrliga hallonen gjorde sig bra mot den söta chokladen, men sockerchocken lurade runt hörnet efter bara en muffins...
Då var nästa bakverk lite bättre i det avseendet. Med tre matskedar whisky i själva kakan och två i toppingen fick kakan, eller snarare tårtan, en lagom smak av alkohol.
När det var färdigbakat för kvällen var jag förstås alldeles för trött för något CV-arbete så det blev soffan, stickningen och Den demokratiske terroristen tillsammans med Björn.
Även om jag inte stiger upp i ottan på helgerna så är jag ändå alltid först i det här hemmet. Som det rekorderliga fruntimmer jag är satte jag givetvis en deg och svängde ihop ett gäng nyttiga frukostbullar, innehållande bl a dinkelmjöl, torkade tranbär och linfrön. Det var förstås lite kul att kunna bjuda på det och färskpressad apelsinjuice när resten av kollektivet så småningom pallrade sig upp.
Min avsikt var att ta whiskytårtan under armet och knata iväg till mamma, men min ena bror hade redan hämtat henne för en liten biltur, men när de hade bilat klart tog vi fikat hemma hos dem istället. Även min äldste bror dök upp så det blev några riktigt trevliga timmar. Tårtan avnjöt vi på söta assietter från svägerskan Ullas barndom.
Jag blev så exalterad över dem att jag skakade till när jag fotade, därav den suddiga bilden.
Det är, inte helt oväntat, Stig Lindberg som skapat serien och jag misstänker att den inte är så himla vanlig. Väldigt söt är den i alla fall.
Väl hemma var det dags för middag. Äta bör man, annars dör man. Det blev en kycklinggratäng med bl a mango chutney och curry som jag hittat på min favoritmatblogg, Bevemyrs. Där heter den Kyckling med mangotäcke.
Jag har alltså fortfarande inte fixat mitt CV. Däremot har jag, förutom prestationerna vid spisen och samvaron med mina syskon, hunnit sticka flera decimeter på min oktröja och det är ju inte det sämsta. Imorgon är det måndag och snart är det helg igen. Hurra!
Kommentarer
Anna Neah
Haha. Ja visst är det typiskt när man ska göra något viktigt att så mycket annat helt plötsligt blir så mycket viktigare.
Annika
Den demokratiske terroristen försökte vi se, men gav upp. Tog den sig, eller är den hopplöst förlorad?
Trackback
