Julkul med Lasse Stefanz i Härnösand!

Det är likadant vartenda år. Dagarna går och plötsligt är det jul. Så är det bara. Jag planerade tidigt i höstas att åka till Härnösand på Lasse Stefanz den 21 december, och det var väääääldigt avlägset. Dagarna gick och det ville sig inte bättre än att vi plötsligt var två som som skulle åka tillsammans. Det var fortfarande flera månader kvar men helt plötsligt var det dags! Jag hade egentligen jouren på fredag kväll, men en kollega ville byta, så jag slutade kl 16 istället och körde ner till Umeå direkt efter jobbet. Stannade och tankade i Skellefteå (de har alltid svinbillig soppa på mackarna vid södra infarten) och åt en gudomligt god ostburgare på Krysset.
 
På lördagsmorgonen sken solen litegrann (dock ej på bilden) och det var som en härlig höstdag morgonen efter en frostig natt.
 
 
När vi närmade oss Ö-vik föll det snö i stora flingor och vi stannade för lunch. När vi kom ut igen hade snöflingorna blivit tunga vattendroppar... Inte kul. Vi kom fram i alla fall och de första vi träffade när vi anlände till Härnösands Arena var Ann-Marie och Sigge. Ja, och Thomas förstås.
 
 
Härnösands Arena är egentligen en curlinghall, men jag ska säga att arrangörerna hade lyckat med konststycket att få en till en riktigt mysig dansarena. Gott om plats för både matgäster och dans, precis som det skall vara på en gala! 
 
Innan dansen började underhöll Sandra Estberg gästerna med julsånger, och om ni liksom jag, gillar Martinez, så vet ni ju vilken underbar röst hon har. Thomas höll i en liten publiktävling och stämningen var på topp! Ja, sen kom Lasse Stefanz och vi dansade en hel del, men vi satt också vid bordet och pratade och hade det allmänt trevligt.
 
 
 
Här har vi Olle!
 
 
Och Gunnar!
 
 
Timmarna bara flög iväg, till slut var klockan halv två och Thomas tog över efter bandet som dansbands-DJ. Jag ber om ursäkt för den undermåliga bildkvaliten. Fotade bara med mobilen och lyckades väl inte hålla den tillräckligt stilla för att bilderna skulle bli skarpa. En som lyckades bättre var fotografen från Fotopower.se. Kolla på hans bilder från galan på FB. Sidan heter Dansbilder FotoPower.se.
 
Söndag morgon möttes vi av den här synen från hotellrumsfönstret.
 
 
 
Regn och rusk men hem måste vi ju så det var bara att bita ihop. Vi åt frukost länge tillsammans med Ann-Marie innan vi packade oss iväg. 
 
 
De första dryga 21 milen gick jättebra för då var vi ju två och det var inte jag som körde... Men efter ett originalmål på Max i Umeå var det bara jag och Volvon de sista 27 milen till Luleå. Väderleken var minst sagt växlande. Än var det snö, än var det regn. Vägen kantades av poliser (hellre det än renar) och det var nog bra. Strax efter avfarten till Robersfors kom en Audi och blåste om hela raden med bilar och bussar. Eftersom sikten var obefintlig misstänker jag att han/hon körde på känn. Det blev dock antagligen en dyrbar omkörning för tre-fyra kilometer bort stod samma bil på en parkeringsficka tillsammans med en annan bil som hade blinkade blåa ljus på taket. Oops.
 
Jobbigt blev det strax söder om Skellefteå när vindrutan tvärt isade igen. All värme på rutan och massor av spolarvätska, så mycket att jag fick stanna och fylla på en dunk, gjorde att jag kunde se vägen igen. Sen var det så hela vägen hem. Men det var klart värt det!
 
Tack, snälla Thomas Deutgen och Danne Strandberg med kumpaner för en helt fantastisk kväll! Gör ni om det kommer jag att vara där!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0