Fest!

Det roligaste med att vara på Thomas och Annas fester är att de är så otroligt välordnade. De är alltid fulla av överraskningar och fantastisk underhållning. Vanligtvis är det Thomas som har en mer framträdande roll medan Anna verkar lite i bakgrunden (utom när vi får njuta av hennes underbara sång) men eftersom det var Thomas som var föremål för firandet var det Anna som stod för fiolerna i lördags och det gjorde hon förstås med den äran. Finns det något som hon INTE kan, den tjejen?

En av de annorlunda grejerna var att det vid varje bord fanns en extra plats. Vid den platsen skulle Thomas sitta 20 minuter åt gången innan han bytte till ett annat bord. Det var lyckohjulet som avgjorde vilket bord som stod på tur.


Anna hade gjort två helt otroligt proffsiga bildspel som visades under kvällen och de rev ner massor av skratt och applåder. (Vi tittade på dem två gånger dagen efter också. Jääävulskt kul!) Sen hade massor av vänner, som inte kunde komma på festen, skickat videohälsningar.

Det bjöds på underhållning av Anna-Lena och hennes Sigge,


Annas och Thomas vänner,


och Thomas visade att han även kan sjunga (nåja) musikal när han och Anna, med visst stöd, sjöng en duett ur Fantomen på operan. Sjukt roligt!


Även Diana, Susanna och jag - Thomas stödmammor - sjöng en liten trudelutt. En text som vi skrivit själv, naturligtvis till tonerna av en LS-låt.
 
 
Självklart dansade vi! Vad hade det annars varit för fest? På scen stod Lasse Stefanz Tribute, som de fick heta den här kvällen, Robban Furlong, Daniel Uhlas och Josef Appelqvist. Även Jens U Nilsson bidrog med sitt gitarrspel. Och ja, de spelade faktiskt en Lasse Stefanz-låt.
 
 
När bandet tackat för sig blev det midnattsdisco med Roger Qvarnström från Radio Norrbotten.
 
Bland gästerna syntes Per-Erik och Birgitta Sjöström från Sundsvall. De brukar jag vanligtvis träffa i Vemdalen men nu var de här!
 
 
 
Även Per var på plats (förstås) och han och Thomas tog sig en svängom, till allas vår stora glädje. 
 
 
Glada gossar!
 
 
Anna var, som sagt, toastmaster (eller toast madame, som Magdalena Ribbing säger att det heter i femininum) och till sin hjälp hade hon Tore från Luleå, här iklädd en klädsam ballonghatt.
 
 
Sen finns det inte så mycket mer att säga! Det var en underbart rolig kväll och nästan alla stannade kvar in på småtimmarna och inte förrän klockan 4 lade jag huvudet på kudden.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0