And it´s so funny funny what you do honey honey

Lördag morgon. Vaknade halv elva, gjorde frukost som jag intog halvliggande i soffan medan jag tittade på Lyxfällan. Har jag berättat att jag på kort tid gått från tjock-tv till en platt och från denna till nästan hemma-bio? En alla tiders kille visste vilka kablar som behövdes och hur de skulle kopplas. Så nu kommer allt ljud från datorn ut i mina suveräna Jamo-högtalare som sitter så fint uppborrade under taket. Strålande. Nu tillbringar jag mer tid i soffan än vid köksbordet, vilket kanske inte är så bra i längden... Lördagens enda förpliktelse bestod i att laga mat och närvara vid en konsert i Öjeby kyrka. Den senare för en recensions skull.
 
Det blev alltså en halv spa-dag eftersom jag inte behövde göra mig någon brådska. Mätt och med lockar i håret drog jag mot Piteå prick 17. På kvällen skulle det vara Dansbandskrampen på Folkan och sist det var, för typ två och ett halvt år sedan, var det nog 800 pers där och ruskigt kul. Då var det Lennes me Bitte, Rolf Åhmans och ett band till som jag inte minns vilket det var, som spelade. Vi pratar alltså lokala band, världsberömda i hela Norrbottens kustland och ENORMA dragplåster på dansbanorna när det begav sig på det ljuva 70-talet och tidiga 80-talet. Själv kom jag inte med förrän i början av 80-talet, men hann med några år innan äktenskap, pistolskytte och barnafödande tog över för en tid. 
 
Jag tog med mig kläder lämpliga att dansa i bautifallatt och åkte till Hans och Märit efter konserten. Och såklart bytte jag om och hängde på. Man måste ju herregud få ha kul! Jag tog inga bilder på dansen, men väl en bild i Larssons nyrenoverade badrum. Mest för att jag matchade inredningen så kopiöst bra och för att jag också skulle vilja ha skjutdörrar med spegelglas någonstans.
 
 
Polisen hade kontroll efter Sundsgatan och stoppade både mig och Hans. Det blev kö och under tiden plockade jag fram mitt körkort som polisen tittade på medan jag blåste i alkomätaren. "Jaha!", sa han glatt "Det här körkortet såg ju väldigt bra ut!" och lämnade tillbaka det. "Jodå" svarade jag. "Jag är jättenöjd med det. Funkar skitbra!" Och så fick jag köra.
 
I Luleå har vi en arrangör som tycker det är kul att ordna dans samtidigt som andra i närområdet. Han ordnade bl a gratisdans samma kväll som Thomas hade sin allra första dansgala för ett antal år sedan. Nu skall han äntligen lägga ner (igen) och passade på att ha sin sista dans samtidigt som Piteå hade sin sedan länge planerade Dansbandskramp. Det var ju förstås lite trist eftersom det inte kom så himla mycket folk, men å andra sidan var det skitkul människor i Piteå. Ni vet, såna där som var på dans för 150 år sen och som man inte sett sen dess. 75 % av de som var där hade säkerligen inte varit ute sen -75. 
 
Jag överdriver lite. Jo, det stämmer att det var många oldies där men också flera goldies. Såna jag dansade med när jag var 20 och de dansade precis lika bra foxtrot nu. De tre liveorkestrarna Kjell Bertils, Focus Fem och Silvertones (den sista en för mig okänd orkester) gjorde sitt bästa och spelade bara helt underbara låtar. Inga gamla dansbandslåtar (vilket jag i och för sig inte har något emot) utan mest det man dansade till på min tid. If i said you have a beautiful body, Jag blundar och drömmer, I can fel your heartbeat och lite sånt. Och sen var alla så GLADA. Det är möjligt att det hade något att göra med de flaskor och glas som stod på borden, men även jag och mitt sällskap var glada, trots att vi bara drack kaffe så det berodde nog mer på den allmänna stämningen. Jubel och applåder.
 
Idag har jag suttit åtskilliga timmar framför datorn i ett försök att få ihop närmare 3000 tecken innan kl 14. Jag fattar inte hur det kan ta sån tid! Formuleringar och ångest trängs i skallen men idag blev jag klar strax efter 13, så lite rutinerad börjar jag kanske bli.
 
Därefter gick jag till mamma. Frida var redan där och hade hunnit koka kaffe och duka fram fika. Det blev ett jättefint besök med mycket prat om hur det såg ut i Luleå när jag var liten, hur det var att handla i kiosker med lucka och vilka butiker som fanns där vi bodde. 
 
 
Som vanligt har helgen gått alldeles för fort men än är den inte slut och jag ska nog hinna sy några timmar.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0