Här är polisen som mitt i gatan står
Vaknade på lördag morgon redan vid 6 av en blixtrande huvudvärk. Och nej, den berodde förmodligen inte på för stort alkoholintag. Jag tog två Alvedon och lyckades så småningom somna om ett par timmar till. Cattis, den underbara människan, gick på Ica och handlade frukost och så hämtade hon kaffe i restaurangen, så det blev en bra start på dagen, den viktigaste av alla. Tipsrundedagen. Den prestigefyllda.
Vi är en liten kärntrupp som alltid går tillsammans. Det är Martin, Markku, Leif, Bjarne, Cattis och jag. Hjärntrusten kan man också kalla oss. Det är ganska jobbigt att gå så man måste ha några vätskekontroller och det som de första åren serverades i en liten plunta bärs nu runt i en enliters flaska. Lakritsshots i kolossalformat.
Men det brukar gå bra.
De två sista frågorna fick vi uppe i Hovdesalen, där vi också lyssnade på två band, Frontline från Bålsta och Janne Martins någonannanstansifrån.
Så dök den här trion upp. Patriks Combo skulle spela både på After Ski och till middagen, något som jag verkligen såg fram emot. De var ju på Thomas och Annas bröllop och de är verkligen jättebra.
Tidspressen innebar att det inte blev någon After Ski för oss. Istället tog vi det lugnt hos oss, Cattis, Carola och jag.
Det är alltid under lördagens middag som ens framtid avgörs, d v s tipsrunderesultaten redovisas. Tyvärr hade jag ett fel så jag knep inte förstapriset, men eftersom jag skrivit en så suverän vers så vann jag ändå en termos och ett bananfodral. Ja, och äran förstås.
Det var ju kul ändå även om jag tävlar för att vinna och inte för att det på något sätt skulle vara roligt att bara delta. Vi satt med de obehärskat spralliga killarna i Date - Jan, Björn och Peter.
Patriks Combo underhöll, till allas glädje
och allra sist, innan det var dags att gå ner på dansen, underhöll även Cattis och jag. Wibron hade skrivit en Vemdalsforumtext till Sommar i Sverige och den framförde vi, utan att repetera innan, kompade av Per-Håkans. Jubel och glädje. Alla tyckte vi var helt fantastiska. Utom en kanske. Det ligger en film på detta stora på min timeline på fejjan, för den som vill höra. Tyvärr ville Cattis sjunga i C medan F hade varit en mer bekväm tonart för mig, men jag är ju flexibel...
Lördagen blev därefter en lugn historia eftersom de flesta skulle upp och köra på söndag. Kvällens tre band var Fernandoz
Date
och Per-Håkans, "gamla Sannex". Ett kärt återhörande ska jag säga. För farao så bra!
Allting har en ände och den kommer alltid rätt snart när man har riktigt jäkla kul, men eftersom jag skulle upp och köra så var det bara att gå och lägga sig i rimlig tid. Cattis åkte iväg med Date så när jag vaknade på söndag morgon var lägenheten tom. Jag skulle ha med mig Rogher, arrangör i Skelleftehamn, och klockan var inte mer än tjugo över nio när vi åkte iväg i regnet.
Redan efter ett par kilometer stoppades vi av polisen som i vanlig ordning hade kontroll efter vägen. Men den här gången blev det inte bara att blåsa, visa körkortet och vara glad. Nej, den här polisen hade en kumpan och tillsammans gick de runt bilen, tittade, skakade på sina huvuden och till slut kom han fram till mig och berättade vilka anmärkningar jag haft på senaste besiktningen och att de felen fortfarande fanns kvar och att det "åligger ägaren att åtgärda felen" och blablablabla. Så fick jag köra fram en bit och ställa mig framför en polisbuss medan han skulle "skriva lite".
"En böteslappsjävel" tänkte jag, medan jag våndades och såg tusenlapparna flyga iväg. Rogher och jag satt och ondgjorde oss över deras småaktighet när han så småningom kom tillbaka med ett A4-ark som han lämnade över och sa att jag egentligen skulle fått böter men att jag istället skulle se till att felen fixades och sedan åka till Bilprovningen och visa upp den senast den 11/12. Jag drog en lättnadens suck, tackade den snälle polisen för hans storsinthet och skyndade mig snabbt därifrån innan han hann ångra sig.
"Det där var bara för att du är tjej" sa Rogher. "Jag hade garanterat fått böta" Och när jag berättade det för min chef (som också heter Rhoger, fast med h:et på ett annat ställe) sa han ungefär samma sak. Och det kanske stämmer, vad vet jag?
Det blev en tung resa hem, i regn, rusk och mörker, och jag vad glad för sällskapet som jag skjutsade hem till Skelleftehamn. De sista 14 milen gick bra och nu är vi redan en vecka närmare nästa forum, som äger rum i april. Hurra!
Kommentarer
Trackback
