Trots den rejäla mutan (whiskyflaskan) kunde mitt ex inte finna något fel på bilen. Den lät helt normalt, tyckte han. I och för sig inget ovanligt syndrom. Jag minns när jag som ung tog min gula Kadett till Arnes bilservice för att den spikade och lät som ett helt tröskverk hela tiden. Utom när han provkörde den. Då spann den som en V12:a. Det gjorde inte Saaben när jag hämtat den, kan jag säga. Skrapandet tilltog vartefter jag körde och jag har sedan dess varit tvungen att spela jättehög musik för att slippa höra eländet, men jag kan dessvärre inte bortse från det faktum att folk stannar till och glor när jag kommer körande. Särskilt när jag bromsar så jag försöker undvika det så långt det är möjligt. Vilket ju förstås inte är särskilt långt i stan.

Nu har jag i alla fall köpt nya bromsbelägg så det ska väl bli någon ordning på det också framåt veckan. Fast det känns så jäkla läskigt med bilen. "Men det är väl bara att köra tills den rasar!" utbrister mitt ex och då vill jag förstås veta NÄR den kommer att rasa. Kan jag köra den till jobbet idag? Tar jag mig hem? Kan man tänka sig att den orkar till Malung? Ska jag gå på banken? Börja kolla nyare Saabar (annat bilmärke är otänkbart)? Fast jag får väl vara lite wild and crazy, gasa på och hoppas att den väljer att ge upp på "ring en vän"-avstånd och inte i Ljusdal...

Eftersom jag tillhör en liten unik skara med hög arbetsmoral och  känsla för vårt lands och G4S väl och ve, är jag nu på väg till mitt arbete, fullt medveten om att de flesta av er ligger och grisar och sover i era sängar. Men snarka på ni, jag och några fler ansvarskännande individer kommer att se till att Sverige fungerar även idag. Fast det där med hockeyn kunde jag tyvärr inte göra något åt...