Detta är den näst sista helgen innan det är dags för årets mest traumatiska händelse, nämligen sommartidshelvetet. Den helg då vi ställer fram alla klockor utom den själsliga för den går inte att ställa. Åtminstone inte min. Efter denna helg följer en sju månader lång mardröm, under vilken jag varje morgon vaknar med vetskapen om att klockan inte alls är exempelvis fem, utan faktiskt bara fyra. Och vem stiger upp klockan fyra på natten annat än bagare och lokförare?

Idag har i alla fall Jenny och jag varit och jobbat några timmar. Jag vaknade av att solen tittade in och det var inte alls dumt. Jag har visserligen hängt upp mörkläggningsgardinerna men glömde att dra för dem igårkväll. När vi åkte från Boden insåg både jag och Jenny att vi inte ätit något på hela dagen så vi svängde in på Donken och tog vardera två ostburgare och en liten cola. Visserligen väldigt billigt, men också väldigt äckligt. Fast Jenny hävdar att man vänjer sig. Nu var det kanske tredje gången jag var på Donken i Luleå och lär nog inte bli stammis där än på ett tag. Vi har ju faktiskt fyra Max-restauranger i Luleå! Varför nöja sig med kebabkött när man kan äta oxfilé?

Sedan hämtade Frida upp mig och så åkte vi ut på Storheden och köpte en gardinstång till hennes kök. Och eftersom Gösta, min mammas exsambo, fyllde hela 90 år idag så köpte vi en chokladask och åkte dit. Det var väldigt trevligt. Trots sin höga ålder är Gösta helt kristallklar i sinnet.



Ikväll har det varit final i Melodifestivalen, men Ranelid lyckades tyvärr inte skrapa ihop särskilt många poäng. Någon ska ju komma sist också, fast ska jag vara riktigt riktigt ärlig så tyckte jag nog att vinnande Loreen var bäst. Jag gillar Top Cats, men om The Playtones är elitseriesegrare som Luleå Hockey (Där fick jag till det!) så spelar Top Cats i division 2. Nä, kanske 1 då... Fast jag gillar stuket. Blir faktiskt glad av det!

Nu såg jag inte mer än i princip snabbgenomgången och slutet av omröstningen. Malin håller på med sitt exjobb som handlar om något som jag inte riktigt har kläm på, men jag skulle i alla fall sjunga, så jag har befunnit mig i hennes rum och sjungit första versen på Sally´s song från A Nightmare Before Christmas typ 30 gånger.



Man är ju ingen Catherine O´Hara precis, men till slut lät det ändå rätt ok...