Wherever I lay my hat

Jag kan inte låta bli att skriva om min nästan surrealistiska hotellupplevelse i Malung. Jag förvånas fortfarande över hur man utan skrupler kan ta betalt, och rejält dessutom, för ett rum av den här kalibern.
 
Första gången jag var i Malung på dansbandsveckan, 2006, bodde jag första natten på Hotell Skinnargården innan jag flyttade till fina Värdshuset Lugnet, där jag delade rum med fyra vänner. På Skinnargården skulle jag bo en natt och sova i en extrasäng. På sängarna låg det badlakan och vanliga handdukar, men på min låg det en vanlig handduk och en gästhandduk. ???? Som att jag inte var berättigad ett badlakan. Jag tog mina små handdukar, gick ner till receptionen, som vid den tiden befolkades av två indolenta individer som med öppen mun kanske försökte tänka ut ett vettigt svar på frågan hur de tänkt när de fördelade handdukar. Om de kanske utgick från att min kropp var så liten att jag inte behövde större handdukar? Och varifrån hade de fått det i så fall? Det var i hursomhelst inte helt självklart att jag skulle få byta ut gästhandduken till ett badlakan utan det en hel del övertalning och jag hann t o m bli lite upprörd.
 
Jag stod ju förstås ut en natt, men i år var det dags igen. Jag tilldelades ett dubbelrum som jag skulle få vara ensam i en natt innan en rumskamrat från Malmö skulle anlända. Flickan i receptionen kunde ingen svenska utan satte upp datorn på disken så att jag kunde checka in själv och så fick jag nyckeln. Jag hade hört att hotellet var under renovering och det gladde mig att de ersatt heltäckningsmattorna (de kanske kröp iväg själv?) med ett ljust klickgolv, men sedan hade antagligen pengarna tagit slut. Här följer några bilder på duschutrymmet...
 
En liten spricka i våtväggen. Man behöver inte ha någon särskilt livlig fantasi för att förstå hur det ser ut under den väggbeklädnaden.
 
Jag vågar nog påstå att bubblorna i taket är vattenskador och fläckarna är svartmögel
 
 
 
Det fanns en enda spegel på rummet och det var badrumsspegeln. Dessvärre fanns det inget eluttag därinne (och det var nog tur) så när jag skulle fixa håret inför Guldklavegalan satte jag mig på golvet framför tv:n (tjock-tv, förstås) och försökte spegla mig i den så gott det gick.
 
När jag kom hem på natten efter galan tänkte jag läsa en stund innan jag somnade, och insåg då att det varken fanns taklampa eller sänglampa på rummet. Men det stod en liten röd lampa på skrivbordet, så jag flyttade den till sängbordet och skulle ta bort skärmen när jag upptäckte att lampan var helgjuten med glödlampan liksom inuti lampfoten, så det enda ljus den gav var ett rött bordellsken. Tack och lov hade jag en liten ficklampa i väskan.
 
På morgonen vaknade jag, som jag tidigare skrivit, av att damerna i rummet intill pratade högljutt och för ett ögonblick trodde jag att de tagit sig in i min hall. Detta var innan jag upptäckte att endast en vanlig trädörr skilde våra rum åt. När jag klev upp råkade jag se den äckliga ventilen inne på toaletten
 
 
men när jag skulle ställa mig på toalettstolen för att kunna fota den från närmare håll kunde jag konstatera att den föralldel nya och fräscha toastolen inte var fastskruvad i golvet, förmodligen i preventivt syfte med tanke på framtida renoveringar. 
 
Eftersom jag inte mådde så bra av möglet, mina ögon tårades och både näsan och halsen kändes tämligen tilltäppta, så tog jag mitt pick och pack och lämnade hotellet efter frukosten. Jag lekte med tanken att be om ett mögelfritt rum, men flickan i receptionen hade förmodligen ändå inte förstått vad jag sa så jag lät bli.
 
Jag kan stå ut med att bo spartanskt. Herregud, förra året sov jag tre nätter i bilen som stod uppställd på en industritomt, men att någon skall betala dyra pengar för detta sunkrum är helt sjukt. Resten av veckan beboddes rummet av flickan från Malmö, som nyss varit och rest i Thailand och tyckte att det var ändå rätt ok. Hon tog dock tacksamt emot några rosa öronproppar som jag gav henne för att hon inte skulle bli väckt av hönsen i rummet bredvid.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0