Dagarna i Malung

Så blev det måndag och jag vaknade av att två damer från Göteborg stod i min hall och kacklade. Det lät åtminstone så. Jag upptäckte nämligen att en vanligt enkel trädörr i hallen var det enda som skilde mitt rum från grannens och det är klart att det inte är mycket till isolering i en sådan. Jag pallrade mig upp, täppt i näsan och med svår huvudvärk, förmodligen orsakad av möglet i rummet. Kände mig tvungen att duscha och förbannade det faktum att jag inte hade med mig ett par flipflop eller liknande att ha på fötterna i det minst sagt deklinerade badrummet.
 
Efter frukosten gjorde jag mitt första bloggförsök, men så ringde Cattis och Monica och tillsammans med dem gick jag och käkade lunch på en thairestaurang. Sedan gick vi tillbaka och packade ihop mina grejor och så flyttade jag ifrån detta Malungs eget Fawlty Towers.
 
På kvällen spelade Streaplers och Flamingokvintetten på bana 1. Traditionen bjuder att vi träffas på hotellet och äter middag tillsammans innan vi så småningom drar oss upp mot Orrskogen och denna måndag utgjorde inget undantag. Men först gick Lina och jag in till Cattis och Monica där vi förfestade under tio minuter eller så.
 
Den här kvällen hade jag min rödprickiga klänning. Den blev riktigt bra och jag kände mig jättefin i den!
 
 
Ja, sen blev det inga fler bilder från den här kvällen. Efter den långa, goda och trevliga middagen gick vi upp till Orrskogen och skingrades därefter som frisläppta höns. Ett par gånger under kvällen träffades vi dock i Thomas loge och gjorde en snabb utvärdering. Cattis och Monica lyste med sin frånvaro, men dök lyckligtvis upp till slut. Eller som Monica glatt utbrast:
- Bättre sent än aldrig!
 
På tisdagen började allvaret i samband med att Får jag lovs tält sattes upp i Grönlandsparken och ytterligare tre medarbetare anlände. På plats fann ju redan tidigare, förutom jag själv, även Diana och Lina. Också denna dag laddade vi upp med lite thaimat innan det var dags att börja jobba. Vi hade ett förmånligt prenumerationserbjudande och en tävling där man kunde vinna cd-skivor. Dessutom kom Elisas till tältet och signerade skivor efter sitt uppträdande i parken.
 
 
När vi hade packat ihop för dagen hade jag några timmar för mig själv. Thomas hade åkt till Gävle och Lina skulle jobba så jag vilade och gjorde ännu ett försök att blogga. Klockan hann bli lite över nio innan Lina och jag träffades i restaurangen för en bit mat och där blev vi sittande. Inte förrän halv tolv promenerade vi upp mot parken. Det var kallt och regnigt och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag tagit med mig en lite varmare jacka och inte bara småkoftor...
 
Foto: Lina Haskel
 
Kvällen avslutades i ölstugan, i vilken jag f ö inte tillbringade så mycket tid som jag brukar. Det blev som bara inte! Också denna kväll blev jättetrevlig och jag t o m dansade eftersom Lasse från Hedemora bjöd upp. Så det blev ett par varv till tonerna av Matz Bladhs.
 
Även under onsdagen hade vi en mängd besökare i vårt tält. Vi kunde konstatera att en betydande mängd av dessa redan var prenumeranter och massor av dessa berättade att de haft tidningen ända från allra första början och dessutom sparat vartenda nummer. Jätteroligt!
 
När Titanix framträtt på stora scenen kom de till oss och signerade sin nya skiva.
 
 
Av den händelse att ni inte redan vet det, så kan jag informera om att Titanix är ett alldeles fantastiskt roligt band att dansa till. Gillar man den "mogna" dansmusikens gung så gillar man också Titanix trots att de spelar lite rivigare musik. De lyckas nämligen spela så oerhört dansvänligt och gör liksom inte avkall på dansbarheten på något sätt.
 
Jag sprang iväg en sväng och kikade på Thomas som satt utanför bokhandeln och signerade boken om Lasse Stefans - Gammal kärlek rostar aldrig - med bilder av Lina Haskel. Har ni inte redan köpt den så gör det!
 
 
Bland dansbandsveckans traditioner hör också middag hos Pelle och Suss utanför deras husbil på en industritomt nära Orrskogen. Det var tack och lov uppehåll och någorlunda varmt och förutom det trevliga sällskapet blev vi bjudna på underbart god mat och dryck samt dansuppvisning.
 
Foto: Per Sjöbring
 
På begäran spelades Lasse Stefanz (vilka f ö spelade på bana 2 den här kvällen)
 
När det så småningom blev dags att dra sig mot Orrskogen fick både jag och Thomas skjuts på värdfolkets cyklar. Väl framme klämde vi oss först in på bana 2 och dansade ett par danser till magiska Lasse Stefanz och sedan tog vi faktiskt en svängom till Scotts på bana 3.
 
 
Så återstod bara torsdagen. Det regnade stundtals en hel del vilket resulterade i ett färre antal besökare i tältet.
 
 
Vi hade lottdragning på stora scenen halv tre och därefter packade vi ihop. Detta medförde att jag hann se Drifters innan jag åkte.
 
 
Faktiskt en av veckans höjdpunkter. Åh, vad jag skrattade! Jag hann också säga hej åt guldklimpen Jamie, men sedan gav jag mig iväg. Tankade och åt en korv på Statoil i Mora, men till skillnad från i fjol, då jag körde nonstop därifrån, var jag tvungen att stanna på en rastplats mellan Hudiksvall och Sundsvall för att sova. Jag var så sjukt trött, då sömnen mellan onsdag och torsdag inte blivit den bästa. Framåt morgonen låg jag bara i en dvala och tänkte på allt jag skulle packa, hur jag skulle få med det i bilen, vad och var jag skulle äta frukost och andra meningslösa funderingar...
 
Så jag bäddade ner mig i baksätet och sov lite drygt fem timmar innan jag fortsatte färden mot norr. Då var klockan mitt i natten, närmare bestämt tre. Nästan ingen trafik och väldigt vackert.
 
 
Strax efter åtta på morgonen närmade jag mig Jävre och plötsligt försvann Streaplers i bilstereon. Jag insåg att jag varit så nära att somna som jag någonsin varit under de 34 år jag haft körkort. Trots att jag ändå befann mig tämligen nära Luleå så svängde jag in på rastplatsen i Jävre och sov en timme till, lätt skakad faktiskt.
 
När jag kom hem bar jag upp all packning och fortsatte sedan att sova till halv fem på eftermiddagen. Jag kände mig febrig, hade ont i halsen, hungrig och var onekligen på ett ruskigt dåligt humör. Det blev således varken Brolle i Bursiljum (kändes inte så frestande att köra de 16-17 milen enkel väg) eller Flamingokvintetten i Boden.
 
Nu sitter jag här med nymålade naglar och är ändå riktigt taggad inför kvällens begivenhet, nämligen Lasse Stefanz på Björknäsparken i Boden! Det finns sämre sätt att avrunda semestern på.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0