Så lyckades jag ändå till slut. Igår hade jag fått ett mejl från en god vän med rubriken "very good!". Inte ens det faktum att initailbokstaven var en gemen och att denne vän aldrig någonsin skulle skriva så väckte några misstankar. Nix. Glad i hågen öppnade jag mejlet och klickade på den bifogade länken. Vad som därefter inträffade var att ALLA som jag någonsin haft någon som helst mejlkontakt med har fått mejl från mig. De flesta med rubriken "wow!"

Tack och lov verkar många av mina vänner tänka efter mer än vad jag gjorde, så jag har fått en del sms under dagen med frågan om jag har mejlat dem. Och det har jag ju inte. Nu är alltså mitt hotmail-konto spärrat och det är ju lite synd i alla fall. Dock har jag inte riktigt tid att sitta och fnula med detta utan skall strax sätta mig vid symaskinen istället.

Jag åker till Blekinge på torsdag morgon och ska på långklänningsfest på lördag kväll, så det är ju bra om jag hinner sy färdigt den innan jag åker.

Nyåret firades i lugn och ro hos Max och Christin i Boden. Hemfärden ägde rum strax efter tolvslaget så jag hann sova några timmar innan jag åkte och hämtade tjejerna som haft klubb i en lokal. Eftersom de hade jobbat så hade de heller inte druckit, vilket innebar att de var lika fräscha när de kom hem som de var när de åkte dit.





Och den som mejlet kom ifrån känner sig ungefär lika misslyckad som jag. Men vad farao ska man veta? Nu har jag i alla fall lärt mig att ALDRIG öppna mejl från NÅGON. Så om ni vill mig nåt - ring.