But then of course everything always happens for a reason

Jag tänker att jag inte ska tränga mig på, men de verkar verkligen ärligt och uppriktigt trivas med mig, mina barn. De VILL alltså att jag ska följa med på stan på lördagarna. Det kan inte vara för att de tror att jag ska köpa en massa grejer till dem, för det gör jag inte. Men vi brukar alltid dricka en kopp kaffe någonstans och uppenbarligen tycker de att det är lika mysigt som jag. Nu i lördags var jag dessvärre inte på mitt soligaste humör. Vi bestämde oss för att fika på Wayne´s och medan tjejerna handlade sitt så vaktade jag väskor och kläder.

De kom tillbaka efter en kvart eftersom ett helt sällskap lyckats tränga sig före i kön. Då var det min tur att ställa mig i den nu tämligen måttliga kön. Skenet bedrog dock, och när åtta minuter gått hade kunden längst fram ännu inte bestämt sig för vad hon skulle ha på mackan, eller vad hon nu skulle göra för viktig beställning. Mitt tålamod brast, jag lämnade kön och gick tillbaka till bordet där jag buttert sjönk ner på stolen. Tack och lov hade tjejerna köpt stora kakor och kaffemuggarna var enorma, så efter lite övertalning snikade jag in mig på deras fika. Ville ju inte förstöra stämningen...


Jag avslutade lördagens stadstur med att fynda på Lagerhaus. Har länge irriterat mig på ringarna som följde med mina vita duschdraperier. De är lite öppna på ena sidan och när man drar i draperiet så hoppar det ofta ur ringen. Förbaskat irriterande. På Lagerhaus hittade jag hela ringar på fyndhyllan. De var dessutom blå, så de matchar den blå kakelranden på väggarna och det blå golvet.



Jag är egentligen inte alls förtjust i blått, men det blev fint ändå.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0