Cause they whisper too loud for me

Jag har inte försovit mig sedan jag jobbade på Vägverket någon gång under 1800-talet. Jag är däremot väldigt duktig på FÖRVAKNA mig. Det hände ett flertal gånger under mina år på Ohlssons, t ex. Jag kom helt enkelt till jobbet alldeles för tidigt. Sånt känns ju bittert för en som värderar sömn som den mest dyrbara aktivitet man kan ägna sig åt.

I går skulle jag hämta min kollega för att åka till Boden och jobba lite över. Jag ringde och väckte Frida klockan 6 och somnade sedan om. Jag trodde att jag slagit av Fridas väckningstid och gått över på min egen, så när klockan var 10 i klev jag upp, skyndade mig att äta gröt och dricka kaffe och sms:ade min kollega att jag var på väg. Hon ringde snabbt upp och lät en smula sömndrucken när hon frågade:
- Skulle vi inte vara där klockan 9?
- Jodå, sa jag samtidigt som jag konstaterade att klockan i bilen visade 7:23
- Aaaarghhhhhh! var allt jag fick ur mig.
- De e lugnt, sa kollegan. Jag går och duschar snabbt.
- Ta det lugnt! skrek jag med hög och gäll röst. Duscha och ät nåt! Jag kan sitta i bilen och sticka tills du är klar!
Nå, vi kom ju till jobbet lite tidigare än beräknat och kunde således lämna det tidigare än beräknat också.

Jag hade inte sovit särskilt mycket och gick väl inte på högvarv precis. Men innan hemfärden pimpade jag snabbt min arbetsplats.



Nu kan jag sitta och kolla in alla snyggingar på dagarna... Jag är lite osäker på om det kan uppfattas som lite småsjukt men en del pyntar sin arbetsplats med glitter och tomtar medan jag dekorerar den med något mer bestående - dansband. Nä, det känns fullkomligt naturlig.

Min stackars bil har nog aldrig varit så fruktansvärt skitig som nu. Trots att det inte verkar vilja börja snöa än på ett tag så bör jag nog dränka den i avfettning och spola av den, av hänsyn till lacken. Något säger mig att den skulle må bra av att få se dagens ljus, om än bara för ett ögonblick.



Har tillbringat kvällen hos en kollega och tillsammans har vi faktiskt lyckats sätta i oss en flaska kaffeglögg. Rätt bra gjort, om jag får säga det själv. Tyvärr misstänker jag att jag kommer att ha lite skallebank imorgon, men det är väl smällar man får ta...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0