Jag har inte sytt sådär ruskigt mycket på sista tiden, trots min nya maskin. Däremot har jag ju köpt en massa tyg, bl a i Kristianstad i somras. Lite kreativ har jag förstås varit. Stickat sockar till Katarina och sytt ett par toppar till Christin och mysbyxor till Max. Dessutom sydde jag klänningen/långskjortan jag hade i lördags.



Men så hittade jag ett mönster till en fin vardagsklänning.



Och tänk vilken tur att Ohlssons hade likadant boucléstickat tyg som på bilden! Jag började med att köpa en bit av det. Sedan började det tråkigaste och mest tidsödande, nämligen att rita av mönstret



Det är det tråkigaste momentet. Inte fullt lika tråkigt är det att klippa ut tyget



Fast det är ju inte så att man sitter och skrattar när man gör det. Inte heller när man markerar och nålar insnitten.



När man gjort allt detta vill man som börja sy, men ett grundligt och noggrant förarbete förenklar själva sömnaden så därför klipper jag ut fodret och fixet när jag ändå håller på.



Dessa tidskrävande moment gjorde jag igår kväll, men måste till slut gå och lägga mig. Men idag kunde jag äntligen sätta igång och sy, och det är när man börjat med det som man inser hur viktigt det är att man gör ett ordentligt och noggrant förarbete. Då behöver man inte avbryta för att kolla markeringar på mönstret eller klippa till fix.



Och ikväll har jag sytt och sytt och när jag hade sytt fast den dolda dragkedjan och fodret så provade jag klänningen. Man kan inte sy fast en dold dragkedja med något annat än vanlig raksöm och trots att jag höll igen tyget så mycket som möjligt blev det bulligt runt dragkedjan. Jag fann då för gott att släcka ner symaskinerna för dagen, hänga upp klänningen och tänka på något annat . Att blogga till exempel. Och sticka några varv för att lugna nerverna.



Imorgon är jag ledig. Ska träna mig lite på det, för det är jag också nästa fredag. Ledighetsministern...