Fredagen var ju inte precis slut bara för att vi ätit middag, tvärtom. Nu skulle vi lyssna på alla band, framförallt så ville vi inte missa Date och Drifters. Men för att orka var vi tvungna att gå till lägenheten och stärka oss en smula. När vi kom ner på dansen hade Drifters precis börjat. De blev sedan avlösta av Alvenfors, Callinaz, Mannerz och slutligen Date.



Jag dansade inte så mycket, några danser bara, men det var så himla trevligt att bara vara där och träffa folk och ha kul! När Linus hade nattat Jamie (och Erica?) kom han glatt nerspringande till arenan.

Här flankerad av Hampus och Rickard



Tim och Lars



Rickard och Simon



Date var kvällens sista band och slutade spela strax efter två. Cattis och jag hade bestämt oss för att INTE bevista någon efterfest. Bestämt tog vi godnatt av alla glada killar och började gå, men efter fyra meter sa Cattis:
- Tänk om vi missar något nu?
Precis samma tanke hade farit genom mitt huvud en nanosekund tidigare.
- En liten liten stund bara, föreslog Cattis. Två själar, en tanke så vi vände på klacken och återvände till den lilla skaran som ännu inte hade skingrats.
Jamen hallå! Sova kan man ju göra hemma eller nåt...



 

Det pratades och skrattades och imiterades och när sedan Simon och Rickard från Zekes dök upp så gick det bara inte att gå och lägga sig. Det här med dialekter är verkligen fascinerande. Särskilt för en som i princip pratar rikssvenska... (blink blink).

Klockan han bli en bit över fyra innan alla gästerna gått och vi kunde äntligen förpassa oss till drömmarnas land. Självklart drömde jag hur jag vann lördagens tipsrunda...

Det var en kämpig morgon. Efter frukost var det "Snillen spekulerar" i Hovdesalen och där fick Marianne Leek berätta om sitt "dansarbete" och vilken effekt Guldklavenutmärkelsen haft på detta. Det var jättekul att höra och jag skulle önska att det fanns fler som hon. Kanonbra!

Halv två stod vi påpälsade och klara (möjligen lite nervösa) inför den prestigefyllda tipsrundan. Martin hade som vanligt med sig en flaska lakritsshot. En rejäl flaska, skall jag tillägga. Första åren var den där flaskan mer i pluntstorlek, men den har numera större likheter med en dunk. Innehållet hade i alla fall effekt på hjärncellerna och när vi kommit i mål och den väntande ölen och Jägermeistern, kände vi oss omåttligt nöjda. Och ganska spralliga.

Cattis





Jag och Markku



Och sen fotograferade Calle Friman och jag varandra medan Martin, lakritsshotblandaren, tittade på



Ner kommer man alltid och då var vi så hungriga att vi gick på Hildings och åt en underbar Carbonara. Därefter gick vi in på Ica en sväng och konstaterade att det nog inte riktigt var säsong i Vemdalen ännu...

Frukten samsades med strumpor, troll och annat krafs fint.



I kyldisken tronade grytor, vattenkokare och brödrostar. Inte en oxfilé så långt ögat nådde.



När vi kom till lägenheten fick jag äntligen SOVA! En halvtimme var allt som behövdes för att komma i form igen inför kvällen.