Jag hade gärna sovit längre än till 9, men av flera skäl var jag tvungen att pallra mig upp. Ett av skälen var frukosten, som jag ju inte gärna missar. Av bekvämlighetsskäl. Man sparar disk om man äter i restaurangen.

Efter frukosten gick vi och träffade Drifters, som roddade för fullt före soundcheck. Linus och Jamie var givetvis där och jag kunde passa på att ge Jamie paketet med den lilla mysdressen jag sydde häromkvällen.



Även Callinaz förberedde sig inför kvällen.



Carolina spelar, liksom Erica Sjöström, flera instrument bl a dragspel och saxofon.

Cattis och Bjarne



Så gick vi ut på promenad, Cattis och jag. Först gick vi till Drifters buss bara för att kolla om Stellan var där och städade, och det var han. Fast han städade inte.



Därefter gick vi vidare och plötsligt hörde vi någon som ropade "Tjejer!!" och fortsatte "Får jag fråga er en sak?" Vi blev ju jätteglada, både jag och Cattis. Alla som säger tjej till mig hamnar på plus. Men när vi vände oss om mot ynglingen som ropat sa han "Öhhh, nämen nu vet jag var jag är. Jag klarar det här." Men det var trevligt så länge det varade.

Det var väl egentligen meningen att vi skulle sova en liten stund eftersom torsdagens efterfest pågick längre än vi trodde var möjligt, vilket således hade en icke obetydlig inverkan på sömnen, men det blir ju sällan som man tänkt sig. Vi åt pizza och badade därefter bastu (Fatta JAG i en bastu! Jag som trodde att jag bara badade skumbad...) och plötsligt blev det som vanligt bråttom. Det tar ju onekligen en stund för mig att göra mig klar. Make up tar tid, men mest tidsödande är håret. Det är jag och Maria Montazami, om ni undrar. Fast jag har inga extensions, bara eget. Och så har jag förstås min egen färg också, förutom att det inte är i närheten av hennes längd, så varför nämnde jag henne överhuvudtaget?

En som ännu inte behöver bekymra sig om volumaster och plattänger är den här gossen. Småknattar med den här knapra behåringen får mig alltid att tänka på onkel Fester. Inget ont menat. En av mina fyra såg precis likadan ut bakifrån. De andra tre hade ruskigt mycket hår redan vid ankomsten. Olika falla ödets lotter, men det rätade till sig så småningom i alla fall.



Turbo, jag och Tim



Tim och Jan



Date och Bjarne underhöll



och plötsligt hade jag även Linus vid min sida



Nej, jag gjorde ingenting...



Man kan inte skriva hur långa inlägg som helst även om man fyller dem med bilder, så därför sätter jag stopp här och återkommer förhoppningsvis imorgon när de planerade köttfärsjärparna är uppätna.