Ni är himla fantastiska som inte ger upp utan kollar in här dag efter dag efter dag efter dag.... Och det enda jag lyckats åstadkomma är en ren i tvättstugan. Själv läser jag alltid Annas och Fridas bloggar. Annas för att den minskar avståndet mellan oss en smula och Fridas för att jag aldrig slutar fascineras över min underbara, vackra och intelligenta unge.

Och nu ska jag väl skriva ett blogginlägg. Hm. Ja, jag har i alla fall sytt en kappa. Den kan jag börja med.





Tyget är ett brun- och svartrutigt ulltyg som jag köpte på stuvavdelningen medan jag jobbade kvar i butiken. Det var massor i bunten och räcker till säkert minst en kappa till. Som foder har jag svart stretchduchesse och tinsulate. Jag är verkligen jättenöjd. Kappan blev precis som jag ville.



Jag har också lyckats svänga ihop en skjortblusklänning i brun- och grönrutig flanell, också en kvarleva från butiken. Min gamla Mammylock har gett upp totalt, så det där med att sy har känts ganska jobbigt. Nu är jag ju hänvisad till att zickzacka alla sömmar, något som går SÅÅÅÅÅÅÅ mycket snabbare med en overlock. Jag har jobbat över som en galning sedan nyår och hade hoppats att jag skulle kunna köpa en ny maskin eftersom jag fick en tämligen rejäl lön sist, men det visade sig att det fanns andra som ville åt mina slantar. Csn, Trafikverket, Trygg Hansa och så vidare. Det var roligt att drömma om den nya maskinen, men nu har jag bitit i det sura äpplet och bestämt mig för att detta inte får hindra mig i mitt kreativa skapande. Ha ha.

Hädanefter skall det skapas klänningar i rader. Frida tar studenten, och hon skall tackochlov inte gå på någon bal men en vit studentklänning skall hon ju ha. Tack och lov råkar jag ha ett antal meter av ett underbart naturvitt sidentyg. Ja, så är det ju Guldklavengala även i år och i augusti blir det bröllop i Blekinge. Till det behöver jag minst tre klänningar.

För ett par veckor sedan var Thomas upp och roddade lite med förberedelserna inför Bodens stora dansfest den 2 april. En upprepning av fjolårets succé! Luleå är ju en fantastisk nöjesmetropol så på fredagen var vi först på Invit och sedan trängdes vi bland tio andra på Bishops efter det att Thomas, Tore och Carina blivit utfösta från favoritrestaurangen Corsica som ville stänga ett par timmar tidigare. Lördagsmiddagen åt vi följaktligen på ett annat ställe, Baan Thai, och det var jättekul eftersom vi ändå fick uppleva den där härliga Corsica-känslan som uppstår när bordsgrannarna dricker för mycket.

Den här kvällen var det en kvinna, troligen i min ålder, som dinerade med sina halvvuxna barn och förmodligen deras partners. Hon började med att beställa "Den största öl ni har!" och därefter steg decibelen i takt med att öl och annat intogs. Två lindrigt nyktra män anslöt sig och till slut tyckte väl ungarna att modern var en smula pinsam och började droppa av. Då uppstod ett fantastiskt drama i bästa Norén-stil och när slutligen hela sällskapet lämnat restaurangen satt vi nöjda kvar och applåderade föreställningen vi nyss bevittnat.

Thomas och Curt-Göran på första parkett


Ja, men det var väl allt för den här gången då! Vi hörs om ett par månader! Skoja...

Jo, förresten.. Lindas blogg är också jäkligt läsvärd.