Så har ännu en vecka bara rusat iväg. Det har varit sjukt mycket på jobbet och jag kan inte ens tänka på hur många hundra samtal jag haft. Nu är det bara en och halv vecka kvar tills Streaplers kommer, en halv vecka tills Björn fyller 16 år och jag har precis sytt en klänning till en kompis. Det är nu som min Att göra-lista är så bra att ha. Det är lätt hänt att man glömmer någon svinviktigt annars. Det kan vara jobbigt att stå utan växel när kassan skall öppnas, eller att dagen innan komma ihåg att man borde annonserat...

När jag syr åt andra gör jag oftast en provklänning, en toile, först. Oddsen är så mycket större att slutprodukten blir bra på en gång då. Den här gången skulle jag dessutom sy i ett tyg som inte lämpar sig att sprätta i. Jag hittade fodertyg till halva priset på Ohlssons i Boden, vilket till den här klänningen var lämpligare än lakansväv, som jag oftast använder.



Jag syr alltid dolda dragkedjor. För ett par år sedan köpte jag en särskild pressarfot för ändamålet och det har jag inte ångrat en sekund. Den kostade typ 300 kr och var värd varenda krona. Det blir så himla snyggt!



Och ja, klänningen satt som en smäck så det behövdes inga ändringar.

Måndagskvällen ägnade jag uteslutande till sömnad, och när jag äntligen var klar var det nästan tisdag. Jag var så trött att tårarna rann, men Katarina och Kalle hade bakat foccaccia och kokat te, och det kunde jag ju inte motstå.



När jag vaknade på tisdag morgon var jag inte särskilt pigg. Ska jag vara riktigt ärlig så mådde jag nästan illa av trötthet och planerade ett extremt tidigt sänggående på kvällen. Men när jag levererat klänningen svängde jag in till Ann-Marie på hemvägen. Hon var i full färd med att baka, men titta här vad hon hade hemma!



 

 

Man kan ha så roligt under ett pelarbord.







Tofflor är inte heller fel!

Så det blev ingen tidig kväll i tisdags heller. Men varför sova när man kan vara vaken? På den frågan hade jag åtminstone tio svar när jag skulle upp på onsdag morgon och var om möjligt ännu mer grinfärdig och illamående än dagen innan... Men på något märkligt sätt lyckades jag piggna till och efter jobbet prioriterade jag en promenad och lite fika på Roasters med Katarina, en Kvantumsväng med Malin och slutligen, allra sist på dagen, skjutsade jag förkylda Frida till Piteå. Vi hann precis in på Coop, där summan blev exakt samma som på Kvantum en timme tidigare. Ändå rätt lustigt.


Hallonpaj på Roasters


Fin marknadsföring




Följ min blogg med Bloglovin